Varför anses man vara hatisk ifall man älskar sin ras som vit?

Jag är en vit man som älskar min ras och känner ett starkt band och en stark ödesgemenskap till alla vita människor av europeisk härstamning. Jag ser dem som min förlängda familj och älskar dem även ifall de hatar mig tillbaka. Blod är tjockare än vatten helt enkelt.

Gör detta mig till en hatisk människa? Är detta en hemsk egenskap? Varför är denna kärlek inte accepterad som vilken kärlek som helst utan betraktas som någonting hatiskt och ont? Kan man inte bara älska sin egen ras och bry sig om dess väl och ve utan att behöva anklagas för att vara hatisk mot någon annan ras?

Sorry to say..Men i ditt DNA finns en neger Vi stammar alla, homo sapiens, från Afrika..

Jag är en vit man som älskar min ras och känner ett starkt band och en stark ödesgemenskap till alla vita människor av europeisk härstamning. Jag ser dem som min förlängda familj och älskar dem även ifall de hatar mig tillbaka. Blod är tjockare än vatten helt enkelt.

Gör detta mig till en hatisk människa? Är detta en hemsk egenskap? Varför är denna kärlek inte accepterad som vilken kärlek som helst utan betraktas som någonting hatiskt och ont? Kan man inte bara älska sin egen ras och bry sig om dess väl och ve utan att behöva anklagas för att vara hatisk mot någon annan ras?

Om du verkligen vill ha svar på frågan så skulle jag misstänka att det är för att vita är i majoritet och generellt har bättre utbildningsnivå, inkomst och boende i västvärlden. Vi förväntas därför vara ödmjuka medan minoriteter får vara stolta över sin kultur och härkomst genom att de per default anses vara i "underläge".

Just att det anses som hatiskt har ju kopplingar till vitmaktrörelsen och att vi är majoritet. Folk ser en risk med att majoriteten skulle bli en för stolt och enad grupp eftersom det skulle öka rasismen och svårigheten för andra folkgrupper att komma in i vårt samhälle.

Jag är stolt över att vara vit och svensk men känner inget behov av att gå omkring och gasta om det. Ser inte riktigt problemet. Om jag levde i ett land där vita vara minoritet så skulle jag troligen vara mer uttalat stolt över mitt ursprung, men här är det ju ett normalläge och därmed finns det ingen riktig anledning att på samma sätt som en minoritet fundera över härkomst och vad det innebär för mig.

Jag ser inte hur man kan vara stolt över något som inte är självvalt. Att vara stolt över något sådant tyder ju starkt på att man har en dålig självkänsla. Det är bara ett sätt att mata ditt ego.

Gör detta mig till en hatisk människa? Är detta en hemsk egenskap?

Så med andra ord så kan man enligt dig inte vara stolt över att vara svensk?

Det har jag inte påstått. Du får vara stolt över vad du vill, men jag ser inte poängen med att vara stolt över att vara något som inte är självvalt. Du har, av slumpen eller determinism, blivit utvald att skapas till en människa som råkar bara höra till det svenska folkslaget. Du kunde mycket väl ha varit en kines eller en arab och de är minst lika stolta som du är. Så det spelar ingen roll vad du hade blivit, du skulle ändå vara stolt. Jag ser ingen poäng i det och jag skulle till och med påstå att det resulterar i att man lider både kortsiktigt och långsiktigt.