9/11 och framåt = Statsunderstödd terrorism?

Det är onsdag morgon dagen efter den stora terrorist-attacken. Idag är barnen lite gladare, lite lydigare och dom syns lite mer på stan... Det känns som alla här där jag bor mår lite bättre av att ha fått bevittna helvetet.

Efter en liten funderare så ställer jag mig frågan ifall vi har blivit beroende av terrorismen för att få social ordning. Om så är fallet, går våra skattepengar till att betala svarta operationer där vi får offra strategiska spelare som i fallet Je Sui Charlie där vi alla enades inför vårat främsta ideal? Det finns en hel del psykologi i vår globala politik förstås. Så, frågorna...

1) Är det värt det att döda sina egna för att enas mot ett hot som kanske inte egentligen inte är det sanna hotet? När kan det kategoriseras som kannibalism?

2) Chock efter chock får vi och det gynnar någon form av social ordning medans stora massor håller på att bryta ihop i många former av psykisk ohälsa (läs: ADD -> Psykos)

3) Ökad misstro och ökad tro delar samhället och vi polariseras och splittras i olika processer som försöker styra upp situationen.

4) Vilka reaktioner är att vänta när vi får reda på sanningen om antalet döda i det här landet och resten av världen sedan 2001?

5) Hur gör vi med lycka, etik, moral så länge vi har dessa problem?

Låt säga att den Terrorism som vi utsätts för i media och världen fungerar som en lyckokalkyl i Pentagon's superdator där alla våra smärtor relativiseras för att hålla
den sociala ordningen.

Låt säga att när vi blir för missnöjda i tillvaron, må det vara att ekonomin är hotad,
dina barn är skoltrötta eller demoraliserade och vi andra är sönderstressade och gör vad som helst för att undvika den här förbannat trötta betongvardagen så behöver det hända "något".

Kanske har vi fått för oss att vi inte får säga vad vi tycker, så våra åsikter måsta stärkas genom ett "Je sui Charlie" ... ett nytt livsändamål... Jag är.

Vår sociala ordning under tvåtusentalet känns ibland alldeles för uppenbar när harmonin uppkommer genom ett vältajmat terrorattentat inför vår blommiga ledighet. Som ett brev på posten. Vi som motsätter oss aktuellt praxis kan vara glada ifall vi har någon post att få eller någon adress at ta emot den på.

Vad gör vi om vi får reda på att majoriteten av alla terroristdåd är betalda med våra skattepengar och våra allianser. Hur står vi till svars då. Vems ansvar kommer det att vara och hur skall det dömas i en rättsprocess?

Efter lite lättare juridiska studier så ställer jag mig bakom idén att man skall leda med ett humanistiskt gott exempel där vi max dömer människor enligt livstid på traditionellt svenskt vis oavsett brott. Det är viktigt att leda med gott exempel i dom här sammanhangen så att vi inte blir de bestar vi försöker skydda oss mot.

När det kommer till olösbara situationer utöver den sist nämnda rättsprincipen så krävs det nog en publik diskussion om hur det skall lösas för att undvika oändliga konflikter. Måhända kan man sträva efter en kompriss med någon form av 'win-win' situation i relation till det brott som har begåtts.

Led med gott exempel,

Sammanfogade trådar med filosofiskt anstruken frågeställning flyttas till Filosofi.

Terrorism --> Filosofi
/Moderator