Jag, existensen och tankestyrning

Vem är jag om jag är utsatt av tankestyrning?

Min tankesyntes modifieras alltså för en annans räkning som då skall tjäna en annan människas agenda här på planeten. Därmed är jag en slav. Givetvis är inte detta något som en enskild människa skulle utföra utan antagligen så är det en grupp människor som antagligen helt enkelt är lite dyrare och intelligentare slavar till samma slavägare.

Om detta nu stämmer att detta pågår så faller jag som sagt genast tillbaka på slav-retorik märker jag nu när jag skriver det, vilket i sig är intressant.

Däremot om det nu stämmer att tankestyrningen är igång och att jag är en så kallad 'targeted individual' så är jag alltså en blandning av robot och slav som är överanalyserad av dom bästa beteendevetarna.

Är jag därmed en vandrande köttbit med impulser som en liten amöba som forslas genom livets labyrint och har jag därmed också förlorat min människostatus när det utförs på det viset?

Tankar?

Ditt resonemang låter aningen schitzofrent i mina öron.

Du är dig själv under ofrivillig påverkan.


Ja.


Ja och nej. Det fulländade sättet att tänka sig "tankestyrning" är att du endast är en extension av någon annans vilja -- du skulle vara funktionellt synonym med en arm på en annan individ låt säga, eller att någon annans huvud transplanterades och ersatte ditt eget.

Normalt tänker vi inte på tankestyrning på det sättet. Tankestyrning antar jag betyder att påverka en annan -- normalt sett autonom individ -- temporärt. Med andra ord; om tankestyrningen upphör får du tillbaka din fria vilja och lever vidare som en autonom individ. Om än med gräsliga minnen i ryggsäcken.

I alla dessa fall förlorar du inte din människostatus. Och det är väldigt viktigt att denna status försvaras för en individ som fått självbestämmandet berövat.

Tack för halvsanningen,

Jag antar att du antligen är intelligent nog eller medverkande om jag utgår från det sistnämnda så tar du inte upp system som 'ADS' (Active Denial System) där det är industrialiserat och går i olika faser 24/7 beroende på rådande situation. Vidare om man utsatts för detta i 15 år så kanske man blir det monster ni gjorde ert bästa till att inte skapa, kanske till och med ett monster värre än er själva.

Att bli stämplad som en diagnos, en dysfunktion eller något enkelt som idiot är förstås avhumaniserande. Precis som det är helt omöjligt att leva en lögn, vilket i sig är inhumant för att man kan ju inte ens bli och vara en trovärdig förälder vilket skapar fördummade generationer (degeneration). Kan vi vara människor när vi inte kan ta intelligenta beslut?

Du skrev mycket intressant men det var långt ifrån fulländat.

Jag förstår ditt resonemang. Jag vill inte på något sätt diagnostisera dig men avråder dig att gå till sjukhuset med de tankarna. Det gjorde jag och idag är jag alltså schitzofren på pappret.