Vi lever i en dualistisk värld där sen största skillnaden är skillnaden mellan vad som finns i huvudet och utanför. Det vi har i huvudet avbildar det vi har utanför men lägger till egna funderingar om det som finns utanför. Eller avbildar är egentligen fel ord för det som finns utanför finns bara inuti huvudet och ingen annanstans. Genom vår kommunikation så får vi bilden av att alla andra också upplever något utanför och upphöjer därmed detta utanför till en sorts objektiv nivå.
Snarare borde man kanske säga att det utanför bildas inuti, istället för att det avbildas. Jag kan inte vara säker på att lampan som står på mitt skrivbord verkligen existerar i någon verklighet utanför mitt huvud, det enda jag vet är att den existerar inuti. Det som vi kallar vår objektiva verklighet är egentligen en summa av mänskliga överenskommelser. Hade vi haft andra sinnesorgan så hade verkligheten inte bara sett annorlunda ut utan den hade faktiskt även varit annorlunda genom att vi hade varit överens om hela andra saker.
Ofta kortar vi ner det hela och menar att det är den synliga världen som är den verkliga världen. De tankar vi lägger på den synliga världen är visserligen verkliga men de är personliga. Men existerar den synliga världen utan våra tankar om den? Ifall vi inte tänkte, skulle vi då se? Det är intressanta frågor som vi inte kan få svar på ännu.
Håller nu med om denna analys? Har vi en gemensam grund att stå på här?
