Bortskämda / oekonomiska studenter?

Igår tog Metro upp att studenter har det dåligt ekonomiskt och behöver jobba extra i denna artikel: http://i.imgur.com/mR3gRBp.jpg?1

Själv tycker jag att Michelle Björkqvist och andra som beklagar sig överdriver och inte tar hänsyn till alla de som har det betydligt sämre ställt men ändå klarar sig.
Michelle har 4 barn och borde därför ha rätt till olika bidrag som flerbarnstillägg, barnbidrag, bostadsbidrag, underhåll och högre lån som det står i artikeln men trots detta så tycker hon att extrajobb behövs?!

Vad är era teorier och åsikter om studenternas ekonomiska sits, räcker verkligen inte pengarna om man hushåller och har normal boendekostnad?

Till Michelle kan man gott säga att hon borde ha tänkt efter före. (har man fyra barn så kanske det inte är det smartaste att börja studera, kunde ju ha gjort det innan hon satte igång med födandet, men visst har alla rätt till att studera om de vill osv.)
I övrigt klarar väl sig studenter helt okej på sina stöd. Knappast blir det pengar över och man får leva snålt etc. Men tanken är nog inte att få så mycket att man exempelvis kan spara/festa/äta innerfile när man lever på samhällets bekostnad.

Gissar att det är studenter i dom större städerna som sitter på dyra andrahandskontrakt som drar statistiken åt det hållet.

Så är det nog i många fall men jag tycker det är fel att belasta mer skattemedel till studenter som inte först ordnar med boende som de har råd med eller ställer sig i kö till studentbostad i god tid innan utbildningen börjar.

Har aldrig hört talas om en studentbostadskö man kan ställa sig i i god tid innan utbildningen börjar. Man måste blivit antagen innan man kan ställa sig i kö.

Det är väldigt fattigt men tycker inte att det låter som någon katastrof. Soc-normen i min kommun ligger på 4000+hyra och det överlevde jag på, csn lån+bidrag är 9 904 så de flesta borde ha mer pengar än någon med försörjningsstöd iaf.

Skulle absolut inte vilja kräva mer pengar, tycker att det är bra att vi i Sverige får bidrag för att studera plus lån med låg ränta. Däremot så överlever man med nöd och näppe. Hyra+kurslitteratur+mat+hygien/hushållsartiklar+studentliv+diverse lämnar mig oftast vid 0-gränsen varje månad. Man klarar sig men långt ifrån lyxliv.

I de flesta studentstäder/storstäder är det flera års kö även i studentbostadskön dvs i princip ingen chans att få bostad när man kommer direkt från gymnasiet vilket innebär att man ofta hyr av någon i andra/tredje hand.

CSN är anpassat för att mätta en mun, inte fem, kvinnan börjar i fel ände och gråter över att världen inte är anpassad efter hon och hennes livsvillkor. Studenter har det inte knapert, ej heller speciellt flott.

Som det ska vara!

Det finns ju studenter som lyckas kombinera studier med extrajobb. Alla kanske inte klarar av det, men om man anser att man har en dålig ekonomi som student så kan ju extrajobb vara ett bra alternativ som ger extra klirr i kassan.


Jaså? Vad jag vet så kan man ofta stå i bostadskö i god tid. Men för att faktiskt kunna skriva kontrakt så måste man vara antagen och kunna visa upp antagningsbesked.

En känsla man har fått av folk är att de är allmänt okunniga och lata.

Jag är själv studerande nu på en ekonomilinje. Jag pendlar cirka 3 timmar om dagen. Jag har ett extrajobb varannan helg och jag har ett förtroendeuppdrag inom en organisation. På detta så har jag 3 barn, hus och bil. Ja, även en sambo som går hemma på mammapengar. Trots allt detta så känner jag att jag aldrig haft så mycket fritid till att spendera med min familj.

Det ekonomiska, vi amorterar ganska friskt, har precis betalat en stor kontantinsats då vi flyttade in i huset i somras, har en väl tilltagen matbudget då vi trots allt är fem personer, har planer på att åka på semester i sommar osv. Vi lever lika bra nu som vi gjorde innan om man bortser från att fickpengarna är lite mindre.

Med mitt jobb varannan helg och studielån, samt sambons mammapenning (som är runt 10.000 i månaden) så har vi ungefär 4.000 över VAR varje månad att göra vad vi vill med. Ja, jag har periodiserat varje utgift såsom kvartalsräkningar osv för att aldrig få en överraskning. Buffert till bil, hus och annat sparas också varje månad. Jag sparar iaf 2.000 (lite mer än 10% av min inkomst ) vilket inte är mycket men gör iallafall att jag har 2.000 kr att spendera på onödigt trams.

När sambon börjar jobba kommer vi få ytterligare X antal tusenlappar i fickan. För mig är det helt främmande att man inte får det att fungera. Vill man så kan man.

Allt handlar om utgifter, inte intäkter!
Nästan alla som inte har några pengar och måste gå på bidrag sitter i sin sits bara för att de inte kan sköta sina pengar. Avundsjuka as på de som kan hålla i sina pengar.