Tiden vi lever. Vad är mest troligt?

Alla kombinationer av kortens följd kan existera samtidigt, varpå du kan uppleva en i taget. Just vilken kombination du upplever för tillfället spelar ingen roll. Men bara för att du upplever en viss kombination just nu, betyder det inte att de andra kombinationerna inte samexisterar utanför ditt nuvarande skick.

Låter rimligt att chansen att man är här nu ökar om man är evig men bara för att jag har blivit en människa så måste jag inte va evig.

Att jag ens skapats till en evig individ från början måste ju va lika stor chans som att jag skapas till en ickeevig individ? Eller?

Om du är evig så är chansen att du bör vara här just nu 100%.

Är du evig så har du aldrig skapats, inte heller kommer du dö. I evigheten existerar vare sig en början, eller ett slut.

Fast chansen att just DU har blivit evig är lika stor som att just DU lever här O nu.

Däremot håller jag med om att om du nu är evig så är självklart chansen att va här 100%

Hur menar du "blivit" evig. En evighet har varken början eller slut.

Japp, och det trodde jag också fram till för 6 år sedan.

Om varje människa är ett kort i en kortlek och kortleken består av 100 miljarder kort så vore det fantastiskt om man drog 6 miljarder kort slumpmässigt ur leken och lyckades dra de kort som motsvarar alla levande människor idag.
Men om man delade upp kortleken i två högar - en hög där alla människor dött (94 miljarder) och en hög av alla levande människor (6 miljarder) och sedan påpekade att det är märkligt att alla kort som representerar människor som lever ligger i en hög och att alla kort som representerar människor som är döda ligger i den andra högen - så är det inte ett dugg märkligt.

Det kan det visst ha. Beror på vilken sorts oändlighet vi pratar om. Du kan ha en punkt och ifrån den kan de expandera. Eller så har du en rundgång/loop. En åtta 8.

Kanske ska vi starta en tråd om detta. Det är jätteintressant. Expansion från en punkt eller ett moebius band. Tycker vi borde diskutera det. Det är ett ämne som behöver en egen tråd. Startar du?

Jag kan också bli lite hög ibland av tanken att det slumpade sig att jag lever just nu i tidsåldern när allting sker. Fast egentligen är det nog inte så konstigt och unikt eftersom vi skapar vår världsbild utifrån oss själva och därför tycker vi att just vi och vår årgång är unika. Sanningen är att andra från andra tidsåldrar tänker likadant och om 100 år kommer det som vi lever i idag räknas till historien.

Däremot är det ju en markant acceleration av utveckling som skett senaste 100 åren och numera kan vi under ett människoliv hinna uppleva en värld före världskrig till full terrorism, från häst och vagn till rymdskepp, från den första binära räknemaskinen till robotar med artificiell intelligens i var mans hem. Från ett samhälle där ordet miljö och jämställdhet samt lika folks värde inte fanns på kartan till ett där vi faktiskt bryr oss om varandra och den värld vi bor i. Tiden vi lever i just nu är unik och jag vill tro att det är en ren slump att just du och jag sitter här nu idag istället för i en båt för 1000 år sedan.

Bra inlägg.

Varför vill du tro att det är en slump? Känns det tryggare, eller bara mer troligt?

Dessutom så finns det inget som säger att du och jag inte satt i en båt för tusen år sen, bara för att vi finns här och nu.

Om du drömmer inatt, så tänker du kanske "Wow, vilken dröm. Det var häftigt..". Även om du inte minns att du någonsin drömt tidigare, så utgår du från att du förmodligen drömt massor av gånger, och kommer att göra det om och om igen. Varför då inte utgå från samma princip när det gäller tidigare liv? Eller framtida för den delen.

Anledningen till att jag tror på slump är för att det enligt mig låter mer logiskt att när ett liv skapas och når en viss nivå så bildas en intelligens och ett medvetande som sedan genom intryck och erfarenheter av olika val skapar de personer som vi idag känner som du och jag. Denna personlighet dör när vi lämnar jordelivet men arvet är hur vi påverkat vår omvärld och människor i vår närhet, inte minst våra barn. Vi lämnar med andra ord alla någonting kvar som kommer leva vidare i någon utsträckning.

Alternativet att alla själar alltid är förekommande i någon form och sedan tilldelas en individ kring födseln, när kroppen dör vandrar själen vidare till en annan person. Detta är kanske en möjlighet men det uppstår väldigt mycket frågor kring hur detta skulle gå till rent praktiskt.

Var/hur skapas dessa själar?
Hur går matchning mellan själ och kropp till?
vad avgör vilken själ som tilldelas vilken kropp och när?
Kan en själ vandra mellan olika arter?
Vad händer när mängden liv är större än mängden själar?
Varför minns så få om ens någon ingenting från sina tidigare liv?

Jag säger inte absolut nej då många av dessa frågor även kan ställas om livet själv och dess uppkomst som för oss ju är väldigt svårförståeligt. Jag vill dock tro att den vi är enbart är en produkt av vår genetiska sammansättning med olika bra förutsättningar för olika saker i livet kombinerat med våra erfarenheter från vårt liv. Allt detta styrs sedan av kemiska reaktioner och elektriska impulser i vår hjärna. Kanske den tråkigaste uppkomsten men enligt mig den mest troliga.