nödvändigt våld

jan guillo nämnde att våld mot hans styvfar var det nödvändiga som "bröt förtrollningen" och fick slut på terrorn,

intervjuaren undrade om hans syn på våld,
han nämnde bla att vår syn på våld är schitzofren; vi uppfostrar våra barn o allt o alla med å ena sidan värderingsgrunden att våld alltid är fel; å andra sidan utbildas man till att systematiskt kunna döda (syftandes på millitärtjänst etc)

är det möjligt att den anammade "pacifistiska" uppfostran på något sätt avtrubbat senare generationers syn på rättskipning o bestraffning?

Har du en länk till den här intervjun så jag och andra får höra/läsa honom ofiltrerat?

japp,

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4418

Våld är acceptabelt och nödvändigt i självförsvar. Då och endast då.

Det är upp till individen att bestämma vad som är ett hot mot självbevarelsedriften. Den jihad som exempelvis IS bedriver är, från deras perspektiv, ett självförsvar. De rättfärdigar terrordåd genom självförsvar.

Just denna tanke, att individen själv bestämmer vad som upplevs som ett hot, var Hobbes inne på. Han beskriver naturtillståndet som ett tillstånd av konflikter och osäkerhet. Man vet aldrig när någon känner sig hotad och agerar.

Det skulle väl vara en våt dröm för er psykiatriker att veta hur jag tänker.

Kan du inte tänka dig en situation där du vet att ett för dig obekant barn kommer att skadas av en tredje part, och att det i en sådan situation vore acceptabelt att skada denna tredje person - trots att risken för våld mot din egen person från den tredje parten är obefintlig?

man kan ju även fråga sig med vilken "rätt" någon går in och avbryter ett pågående slagsmål/konflikt, ens om denne har alla fakta på bordet

i skolan tex minns jag hur läraren alltid sprang ut o särade på kombatanterna, fullständigt omedveten om vad uppgörelsen gällde o avkrävde under förnedrande former ursäkt, handskakning etc av parterna,
det var liksom alltid bådas fel,
vad sänder det för signaler om rättspatos?