Väldigt mycket av det vi minns som det var igår är i verkligheten en distorderad vy av vad som egentligen hände. Dels upplevdes situationen med dina sinnen som du hade vid tillfället utan alla kunskaper och erfarenheter som du tillskansat dig därefter. Dels blev dessa minnen förvrängda redan vid perceptionen då de förvrängdes av din sinnesstämning och det faktum att det var första gången du upplevde situationen.
Sedan denna händelse har du utvecklats och om du nu i nyktert och avslappnat läge skulle se igenom denna sekvensen med tredjeparts ögon skulle du nog bli förvånad över hur annorlunda en hel del situationer som du trodde dig komma ihåg egentligen passerade.
Ett ögonblick kan aldrig upplevas två gånger då du aldrig kan återskapa exakt samma förutsättningar.
Ett litet experiment:
Tänk på ett ögonblick när du hörde något visst stycke inom musik som fick dig känslomässigt engagerad till den grad att håret reste sig på armarna. Om du lyssnar på samma musikstycke idag så kommer du med största sannolikhet få den där hårresningskänslan igen och det kanske till och med är så att den är starkare och kommer redan tidigare än när du hör musikstycket. Detta för din hjärna är förberedd och längtar efter crescendot som du vet skall komma.
Det mest troliga är att håret aldrig reste sig på armarna första gången du hörde musikstycket men att känslan du fick när du hörde det berörde dig till den milda grad att när du senare blir påmind om det så får du en känslomässig utlösning.
Om du därför skulle åka tillbaka till vad du nu anser som livsomvälvande och avgörande situationer så skulle det nog vara jobbigt att inse att personen som är ditt gamla jag inte förstår allvaret och innebörden av det som håller på och sker.
Ett väldigt kul tankeexperiment är det i alla fall. Det kanske är så att allting som har skett någonstans finns lagrad på ett korrekt sätt någonstans. Det skulle vara mycket spännande att gå tillbaka och titta men i slutändan tror jag nog man i huvudsak blivit besviken, bättre att behålla de minnen man har som de är då det är dessa som format dig till den du är.
Sedan denna händelse har du utvecklats och om du nu i nyktert och avslappnat läge skulle se igenom denna sekvensen med tredjeparts ögon skulle du nog bli förvånad över hur annorlunda en hel del situationer som du trodde dig komma ihåg egentligen passerade.
Ett ögonblick kan aldrig upplevas två gånger då du aldrig kan återskapa exakt samma förutsättningar.
Ett litet experiment:
Tänk på ett ögonblick när du hörde något visst stycke inom musik som fick dig känslomässigt engagerad till den grad att håret reste sig på armarna. Om du lyssnar på samma musikstycke idag så kommer du med största sannolikhet få den där hårresningskänslan igen och det kanske till och med är så att den är starkare och kommer redan tidigare än när du hör musikstycket. Detta för din hjärna är förberedd och längtar efter crescendot som du vet skall komma.
Det mest troliga är att håret aldrig reste sig på armarna första gången du hörde musikstycket men att känslan du fick när du hörde det berörde dig till den milda grad att när du senare blir påmind om det så får du en känslomässig utlösning.
Om du därför skulle åka tillbaka till vad du nu anser som livsomvälvande och avgörande situationer så skulle det nog vara jobbigt att inse att personen som är ditt gamla jag inte förstår allvaret och innebörden av det som håller på och sker.
Ett väldigt kul tankeexperiment är det i alla fall. Det kanske är så att allting som har skett någonstans finns lagrad på ett korrekt sätt någonstans. Det skulle vara mycket spännande att gå tillbaka och titta men i slutändan tror jag nog man i huvudsak blivit besviken, bättre att behålla de minnen man har som de är då det är dessa som format dig till den du är.
