Får ett slag för
Faces då!
Gruppen som bildades ur askan av Small Faces och The Jeff Beck Group 1969. Steve Mariott lämnade Small Faces och de kvarvarande medlemmarna (Kenney Jones, Ronnie Lane och Ian McLagan) slog sig ihop med basisten och sångaren från TJBG. Dessa var inga mindre än Ron Wood och Rod Stewart. Soundet de skapade är Stones på anabola. Hederlig rock n roll, folk/rock samt ragtime. Här hör man också att Ron Wood hade ett helt annat gitarrsound än det i Stones.
Fyra suveräna plattor värda att lyssna på:
- 1970 - First Step
- 1971 - Long Player
- 1971 - A Nod Is as Good as a Wink... to a Blind Horse
- 1973 - Ooh La La
"Stay With Me" från "Blind Horse" plattan
"Gasoline Alley/Around The Plynth" 1971.
"Richmond", Ronnie Lane sjunger och Roddan spelar ståbas!
Chuck Berrys "Sweet Little Rock n Roller" tillsammans med Keith Richards 1974
Tyvärr slog inte Faces ordentligt i USA, det var dock mycket stora i Storbritannien. Sen Stewarts solokarriär (han släppte soloplattor paralellt med Faces plattorna) tagit raketfart med "Maggie May" 1971 (Wood spelar f.ö. alla instrument utom trummor på låten) blev han större själva bandet. I USA blev det till slut Rod Stewart & The Faces. Detta fick Ronnie Lane att lämna bandet 1973 och 1975 lade bandet ner. Wood blev samma år medlem i Stones, Kenney Jones ersatte Keith Moon 1978 och Ian McLagan spelade keyboards på ett antal turnéer med Stones. Ronnie Lane fick tyvärr MS och dog 1997.
Anledningen till att Stewart mest ha gjort trams efter 1975 beror till stor del på att han inte hade Faces som backade honom i studion. De spelade på hans soloskivor.
F.ö. ska väl Stewarts två bästa skivor nämnas:
- 1970 - The Rod Stewart Album
- 1970 - Gasoline Alley
- 1971 - Every Picture Tells A Story