Något melodramatisk ämnesrubrik förvisso men den är lånad från en rubrik på en artikel i tidningen Washington Post skriven av Anne Appelbaum.
Appelbaum för en dystopisk men intressant framtidsspaning där hon funderar kring huruvida Västvärlden, som vi känner den, är på väg att gå förlorad om några år.
Som sagt. Påståendet kan kännas melodramatiskt och lite väl bombastiskt för att kunna tas på allvar, men hon tar upp några intressanta huvudpunkter.
Trump som president känns som vi alla vet inte alls osannolikt numera, även om jag personligen tror att amerikanerna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt röstar Clinton till makten i slutändan. Men Appelbaums genomgående poäng är att "elections are funny things, and electorates are fickle", dvs demokratiska val och väljare är nyckfulla. Vilket är sant, även om vissa hypoteser känns mindre sannolika än andra. Vi vet inte hur ännu en terrorattack i Paris påverkar det stundande valet
Och så har vi ju Brexit
Samt andra mindre pålitliga stater i europa...
Vilket skulle kunna leda till:
Om vi bortser från att artikeln är tillspetsad i sin domedagsretorik och kanske lite för spekulativ, har Appelbaum en poäng tycker ni? Är Väst 2-3 dåliga beslut/val från att om inte upphöra så åtminstone marginaliseras?
Appelbaum för en dystopisk men intressant framtidsspaning där hon funderar kring huruvida Västvärlden, som vi känner den, är på väg att gå förlorad om några år.
Citat:
[But] in my adult life, I cannot remember a moment as dramatic as this: Right now, we are two or three bad elections away from the end of NATO, the end of the European Union and maybe the end of the liberal world order as we know it.
Som sagt. Påståendet kan kännas melodramatiskt och lite väl bombastiskt för att kunna tas på allvar, men hon tar upp några intressanta huvudpunkter.
Citat:
In the United States, we are faced with the real possibility of Republican Party presidential nominee Donald Trump [...] Trump has advocated torture, mass deportation, religious discrimination. He brags that he “would not care that much” whether Ukraine were admitted to NATO; he has no interest in NATO and its security guarantees. Of Europe, he has written that “their conflicts are not worth American lives. Pulling back from Europe would save this country millions of dollars annually.” In any case, he prefers the company of dictators to that of other democrats. “You can make deals with those people,” he said of Russia. “I would have a great relationship with [Vladimir] Putin.”
Trump som president känns som vi alla vet inte alls osannolikt numera, även om jag personligen tror att amerikanerna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt röstar Clinton till makten i slutändan. Men Appelbaums genomgående poäng är att "elections are funny things, and electorates are fickle", dvs demokratiska val och väljare är nyckfulla. Vilket är sant, även om vissa hypoteser känns mindre sannolika än andra. Vi vet inte hur ännu en terrorattack i Paris påverkar det stundande valet
Citat:
A year from now, France also holds a presidential election. One of the front-runners, Marine Le Pen of the National Front, has promised to leave both NATO and the E.U. , to nationalize French companies and to restrict foreign investors. Like Trump, she foresees a special relationship with Russia, whose banks are funding her election campaign.
Och så har vi ju Brexit
Citat:
By the time that happens, Britain may also be halfway out the door. In June, the British vote in a referendum to leave the E.U. Right now, the vote is too close to call — and if the “leave” vote prevails, then, as I’ve written, all bets are off.
Samt andra mindre pålitliga stater i europa...
Citat:
.
Viktor Orban, the Hungarian prime minister, sometimes speaks of leaving the West in favor of a strategic alliance with Istanbul or Moscow
Vilket skulle kunna leda till:
Citat:
Without France, Europe’s single market will cease to exist. Without Britain, it’s hard to see how NATO lasts long either. Not everyone will be sorry. As Trump’s appealing rhetoric makes clear, the costs of alliances (“millions of dollars annually”) are easier to see than the longer-term gains.
Om vi bortser från att artikeln är tillspetsad i sin domedagsretorik och kanske lite för spekulativ, har Appelbaum en poäng tycker ni? Är Väst 2-3 dåliga beslut/val från att om inte upphöra så åtminstone marginaliseras?
