Hur blir man nöjd?

Vad lycka är... väldig bra fråga du, och jag tror inte att jag har läst någon som kunnat förklara det på ett tillfredställande sätt. Men å andra sidan - jag [och resten av den mänskliga rasen] blir ju aldrig nöjd, hur skulle jag då kunna hitta en tillfredställande förklaring?

Drar mig till minnes någonting som jag läste om Buddhismen och meditation för något eller några år sedan. Tror det var två olika artiklar i Illusterad Vetenskap (som publicerades under våren 2004?).
Kontentan var i varje fall den att man genom undersökningar kommit fram till att Buddhister är världens lyckligaste människor. Det låter inte alls osannolikt för mig, i och med att deras filosofi kring lycka i mycket är ganska lik den stoiska, i och med "den gyllene medelvägen" och allt.

I den andra artikeln som handlade om Buddhister och lyckan så hade de vidare scannat en buddhistmunks hjärna, och upptäckt att de centra i gärnan som gör och lyckliga vad väldigt starkt aktiverade när denne mediterade. Även när denne inte mediterade så låg effekten också kvar, vilket gjorde honom lyckligare och mindre påverkbar för ödets små nycket. Samma resultat stod att finna hos andra som mediterade.

Kanske kom lite OT nu, men tyckte att det var intressanta grejer det... man kanske borde bli en stoisk meditativ fåne? Borde göra en glad

Jag tror inte det är meningen att man ska bli nöjd särskilt lätt rent biologiskt, är man nöjd så slutar man anstränga sig. Man ska alltid ha ett mål att sträva efter, det är när man anstränger sig själv för att nå sitt mål som man använder sin maximala kapacitet och blir det bästa man kan bli.

Även om yttre omständigheter är viktiga, är de inte den främsta orsaken till att vara nöjd. Många rika och berömda personer har varit missnöjda med sitt liv. En viktig faktor är att finna livets mening. Detta har jag tidigare nämnt:

Jag tror inte, att människan är skapad utan mål och mening. Huruvida vi kan finna denna mening är sedan en annan sak. Om människan lever utan personlig kontakt med Gud, är hon hänvisad till sina egna ansträngningar. Jag har märkt, hur denna meningslöshet tycks vara ett allmänt diskussionsämne på olika spalter. Det är rent av skrämmande tankar, som ofta kommer fram.
Men hur kan vi finna livets mening? Det är att leva i harmoni med vår Skapare, våra medmänniskor och med oss själva. De sistnämnda kan väl på något sätt förstås, även om de kan vara svåra att leva. Men hur kan vi då leva i harmoni med vår Skapare? Läs mera om mina tankar om denna viktiga fråga i länken nedan.

ALLA_:

ni har alla gett mej MASSOR att tänka på..
SPeciellt detta inlägget får Guldkant i min bok..jag förstår precis vad du menar,men jag har aldrig haft det i ord...TACK; från mitt hjärta... /Martin

Väldigt bra skrivet! Tänkte precis skriva nåt liknande själv. Det går inte att vara nöjd nån längre period och det är inte heller önskvärt att vi ska vara det!

Man får sätta upp så orealistiska mål som möjligt, för så fort ens strävan efter något är uppfylld så tappar man glädjen.
Men strävar man efter något orealistiskt som aldrig kommer att bli uppfyllt mår man bättre.
Det är inte att nå målet som gör att man mår bra, utan det är strävan efter det.
Så är det i alla fall för mig.

Sjalv tror jag att man blir nojd om man konsumerar till den egna personen och aldrig till andra

Ja nu ha rni två senaste gett mej enormt med huvudbry över natten...ojoj!!

Tack!!

Vi blir aldrig nöjda, vi är samlardjur. Vi vill ha saker vi inte har och till slut vill vi ha nånting vi inte kan få. Lösningen är att avskaffa fickor och väskor så att vi inte har nånstans att lägga sakerna.

Men den värsta boven idag är skräp-tv. Den höjer våra ambitioner samtidigt som det sänker våra prestationer (ja inte gör man nån nytta framför tvn), när det egentligen borde vara tvärtom.

Pröva att släppa alla begär.... utan begär så kommer du aldrig bli misnöjd.

*Vilken visdom ni besitter...inget skämt..förvalta den väl...