Klockan är sex på kvällen.. Vill så jävla gärna göra något, saknat mig gamla liv och gamla vänner trots att det är jag som sumpat allt. Drar mig inåt, bortåt. Vill inte vara med
kan inte gå ut, vad händer om jag går ut? Har inte gjort någon adressändring för att ingen ska veta vart jag bor och jag vågar inte dra upp mina persienner. Men känns ändå som någon väntar utanför. Vaknar av panikattacker på nätterna och har känslan att en grupp mörka skuggor står i trappuppgången med giftgas och planerar att fylla min lägenhet.. Vill och behöver åka och handla men vågar inte. Jag VET inte vad som vätnar utanför och jag har ingen kontroll för vad som sker. Detta är en dålig dag. En bra dag så skiter jag i vilket och gör vad jag vill men en bra dag varar just bara en dag sen är det över
Även på bra dagar så kan jag inte åka till vissa ställen eller handla i vissa affärer. Kan inte åka hem utan att ta omvägar och kan inte längre äta på knappt några uteställen med risk för att bli förgiftad. Hela jävla samhället är genomsyrat av ren mänsklig ondska och jag kan inte stå emot trycket själv men inte någon verkar förstå mig.. Kan och vågar inte heller förklara. Har sporadisk kontakt med psykiatrisk vårdjour men dom skiter i mig det vet jag, dom går inte att lipa på. Dom för journaler och antecknar saker om mitt liv som sedan kommer att användas mot mig. Min familj är som bortglömd, är bara enstaka tillfällen vi har kontakt och då är det av praktiska skäl.
Min bästa vän är inte min bästa vän för jag har ingen bästa vän, hela mänskligheten har blivit mina fiender. Jag kan inte skilja gott från ont, det är för mycket att begära från mig. Jag vill ha hjälp, har t.om varit uppe o vänt på psykakuten flera gånger men jag stänger in mig själv och vägrar berätta något.
Kan inte ta hand om mig själv eller något i min vardag, för tre månader sen hade jag heltidsjobb och flickvän, nu har jag mer eller mindre ingenting. Försökte ordna med boendestöd men har inte hört något på två månader. Jag ger upp, jag har försökt med all den ork jag har att göra något åt min situation men ingenting händer, ingen förstår och alla blir mina fiender. En ondska som jobbar emot mig konstant.
Känner en sådan total tomhet och rädsla, övergivenhet och oro så jag vet inte vad. Ångest har jag inget emot, den kan jag kontrollera men det här är något annorlunda. Har tappat minneskapaciteten totalt känns det som och flera gånger så känns det som jag har en kackerlacka i min hjärna som sakta förtär mig och skadar mitt psyke och jag kan ingenting göra. Jag bokstavligt talat förtvinar och tynar sakta bort både själsligt och fysiskt men ingen kan se något. Jag har mediciner men kan inte ta dom, de ÄNDRAR mig och jag vet inte vad de gör med mig. Jag vet inte vad det är jag får, jag vet inte vad läkaren har konspirterat ihop med apotekten jag hämtar medicin på så inte fan kan jag ta dom.
Jag tror att det jag skriver memoreras och kommer användas mot mig men jag tar chansen för jag orkar inte bry mig. Jag vill så sjukt gärna dö, hade varit så skönt. Men tanken att vara ett lik som inte kan göra motstånd mot människans experiment skrämmer mig så enormt. Jag tappar kontrollen om jag dör.
Vad ska jag göra? Orkar inte med nåt längre, varför blir det såhär för och vem kan jag prata med?
kan inte gå ut, vad händer om jag går ut? Har inte gjort någon adressändring för att ingen ska veta vart jag bor och jag vågar inte dra upp mina persienner. Men känns ändå som någon väntar utanför. Vaknar av panikattacker på nätterna och har känslan att en grupp mörka skuggor står i trappuppgången med giftgas och planerar att fylla min lägenhet.. Vill och behöver åka och handla men vågar inte. Jag VET inte vad som vätnar utanför och jag har ingen kontroll för vad som sker. Detta är en dålig dag. En bra dag så skiter jag i vilket och gör vad jag vill men en bra dag varar just bara en dag sen är det över
Även på bra dagar så kan jag inte åka till vissa ställen eller handla i vissa affärer. Kan inte åka hem utan att ta omvägar och kan inte längre äta på knappt några uteställen med risk för att bli förgiftad. Hela jävla samhället är genomsyrat av ren mänsklig ondska och jag kan inte stå emot trycket själv men inte någon verkar förstå mig.. Kan och vågar inte heller förklara. Har sporadisk kontakt med psykiatrisk vårdjour men dom skiter i mig det vet jag, dom går inte att lipa på. Dom för journaler och antecknar saker om mitt liv som sedan kommer att användas mot mig. Min familj är som bortglömd, är bara enstaka tillfällen vi har kontakt och då är det av praktiska skäl.
Min bästa vän är inte min bästa vän för jag har ingen bästa vän, hela mänskligheten har blivit mina fiender. Jag kan inte skilja gott från ont, det är för mycket att begära från mig. Jag vill ha hjälp, har t.om varit uppe o vänt på psykakuten flera gånger men jag stänger in mig själv och vägrar berätta något.
Kan inte ta hand om mig själv eller något i min vardag, för tre månader sen hade jag heltidsjobb och flickvän, nu har jag mer eller mindre ingenting. Försökte ordna med boendestöd men har inte hört något på två månader. Jag ger upp, jag har försökt med all den ork jag har att göra något åt min situation men ingenting händer, ingen förstår och alla blir mina fiender. En ondska som jobbar emot mig konstant.
Känner en sådan total tomhet och rädsla, övergivenhet och oro så jag vet inte vad. Ångest har jag inget emot, den kan jag kontrollera men det här är något annorlunda. Har tappat minneskapaciteten totalt känns det som och flera gånger så känns det som jag har en kackerlacka i min hjärna som sakta förtär mig och skadar mitt psyke och jag kan ingenting göra. Jag bokstavligt talat förtvinar och tynar sakta bort både själsligt och fysiskt men ingen kan se något. Jag har mediciner men kan inte ta dom, de ÄNDRAR mig och jag vet inte vad de gör med mig. Jag vet inte vad det är jag får, jag vet inte vad läkaren har konspirterat ihop med apotekten jag hämtar medicin på så inte fan kan jag ta dom.
Jag tror att det jag skriver memoreras och kommer användas mot mig men jag tar chansen för jag orkar inte bry mig. Jag vill så sjukt gärna dö, hade varit så skönt. Men tanken att vara ett lik som inte kan göra motstånd mot människans experiment skrämmer mig så enormt. Jag tappar kontrollen om jag dör.
Vad ska jag göra? Orkar inte med nåt längre, varför blir det såhär för och vem kan jag prata med?
