Jag mår inte så bra. Varför?

Vet inte tror inte det har gått så långt att jag behöver ECT, har aldrig behövt det innan när det var som värst. Men tack för dina förslag.

Jag är en som anser att vårt samhälle producerar psykisk ohälsa på löpande band. Skolsystemet, de sociala normerna och trenderna är bara några få av omständigheterna som formar våra psykiska mönster.

Hur många personer finns det som kan vara 100% sig själva när de är utanför hemmet? Tror det är ytterst få, även bland de som tror sig vara det.

Att behöva ta på sig ett jävla skal varenda gång man går ut för att inte se dum ut. Lägga på munkavle varenda gång man pratar för att inte blotta sina riktiga åsikter. Att behöva marknadsföra sig själv på jävla internet för att man inte har självförtroende nog att bekräfta sig själv som den man är. Vi alla lider av det men vi tar inte symptomen på allvar förrän det blivit psykisk sjukdom av det.

Problemet då är att den psykiska ohälsan är så långt gången att det är svårt att nysta upp trasslet och vi får medicin utskrivet för att dämpa besvären som sjukdomen för med sig. Hur ska det nånsin kunna hjälpa en? Är det så konstigt att vi mår dåligt? Vi vet ju inte ens vad vi lider av!

Med det sagt så är det mycket yttre omständigheter som påverkar vårt inre välmående men det betyder inte att vi måste låta oss påverkas av dem. Det yttre kan aldrig påverka det inre om inte det inre låter sig påverkas! Det betyder också att vi måste blicka inåt och arbeta med oss själva om vi vill må bra.

I ditt fall nämner du att du plågas av ångest. Min erfarenhet säger mig att ångest skapas när jaget inte kan acceptera tankarna eller känslorna som uppkommer och sedan ältas det till oändligheten. Känner du igen dig? Isåfall kan du börja med att lära dig arbeta på självmedkänsla och praktisera det i din vardag. Det handlar om att acceptera sig själv och känna medkänsla för sig själv oavsett vilka tankar och känslor som dyker upp. Jag kan garantera att det kommer ha en stor positiv effekt på ditt välmående om du dedikerat följer detta.

Det kan ju sluta med medicinerna och aktivera dig om dagarna, börja med nån rolig hobby. Försök minnas innan i ditt liv vad some gjorde att du mådde bra just då och varför du började att må dåligt. Om du har jobbiga tankar kan ju KBT vara bra. Också viktigt att man äter & sover bra, att man verkligen följer dom här delarna, det är väldigt viktigt för att du ska få alla lyckohormoner som ge dig energi. Om du följer det här kommer du på köpet orka att göra mer saker och bli mer glad, du orkar prata med människor, du får livet tillbaka! Ge aldrig upp.

Det här rådet ger jag till alla som berättar dom här historerna, för att det är det närmsta bästa som ger effekt för att du ska bli att må bra, den bästa medicinen rättare sagt. Må väl.

Du har rätt men saken är den att jag har vissa gånger jag mår såhär som du skriver (ibland) så mår jag underbart då allt nästan allt känns lyckat en lång tid.
Men sen från ingenstans så vänder allt upp och ner då jag inte har lust med absolut ingenting. Alltså det är aldrig likadant med mitt liv ena stunden tränar jag och äter nyttigt och sover vid 23 tiden på kvällen och mitt mående blir nästan perfekt jag blir så positiv med allt. Sen så vänder det och det blir tvärtom med allt i mitt liv. Det är så förvirrande att vara jag och leva mitt konstiga liv.