Jag mår inte så bra. Varför?

Hej medlemmar!
Jag vet att jag har betett mig rätt dåligt här den senaste tiden, fått varningar så nu skärper jag mig!

Nu till saken. Varje kväll mår jag dåligt innerst inne, känner ångest och nedstämdhet jag vet inte varför och just för att jag inte vet varför så äter det upp mig ännu mer. Jag önskar jag visste varför.

Jag har i 4 år haft problem med ångest och några depressioner, psykos också och det har varit jättejobbigt men nu är det värsta över Tack och lov. Jag har kontakt med personer som jobbar på psykos mottagning, använder antidepressiva och antipsykotika läkemedel.

Anledningen till att jag skriver här istället är för att jag vill inte berätta för mina kontaktpersoner och läkare om att jag mår såhär för då höjer dom min medicin och det vill jag verkligen inte. Jag vill inte ha medicin! Jag vill bara känna mig som dom folk som inte behöver såna här saker.

Kan ni hjälpa mig flashbacks? ? Varför känner jag såhär? Är det återfall till det jag upplevde innan? Jag är rädd för mina tankefällor och mina känslor
Tack!

Hej!

Känner inte igen dig här och vet inte hur du betett dig innan på FB eller vilka trådar du postat.
Ville faktiskt bara säga att jag anser att du kan berätta vad som helst för dina "kontaktpersoner" och om dem anser att du bör höja din medicin så kanske dem har rätt? Men om du tycker att det är ett felaktigt beslut så är det ändå DIG det handlar om och INGEN kan tvinga på dig läkemedel eller högre doser om du inte går med på det.

Men om du nu mår dåligt, kan det vara en idé att faktiskt höja/byta mediciner?

Må så gott!

edit: strunt

Har man sjunkit in i en depression kan det i vissa fall ta år eller livstider att komma ur. Det låter lite sol om du sjunkit in i en ny depression, och om du inte vill medicinra högre är det bästa som jag hört kring ämnet att hitta ett mål och sakta arbeta sig mot det. Det kan vara mål som att vara vältränad till sommaren, liksom att köpa sig en välförtjänt present genom sparande. Om allt känns tyngre än för andra så gäller det att hitta ett mål som kan hjälpa dig bli starkare och vinna din inre strid.

Jag hoppas du snart mår bättre

Hej E1
Ja du har säkerligen rätt i det du skriver.
Jag får kolla några dagar, om det inte går över lite eller om jag blir dåligare så blir det nog att jag får prata med läkaren. Tack!

Jag läste det du skrev och det var ett bra svar faktiskt, jag säger det inte för o vara snäll men det var faktiskt bra.
Jag tränar ibland och då känns det mycket bättre och jag har haft ett mål länge och de är att se bra o smal ut inför sommaren. Men varje gång, dom gångerna jag känner mig nere och inte mår bra så lämnar jag allt åt sidan för då har jag inte lust och ork med något sen pga det mår jag bara ännu mer dåligt.

En vanlig orsak till psykos är trauman/minnen som inte går bearbeta. De kan vara förtryckta minnen, "fobier" eller vanföreställningar som fått etablera sig i bakhuvudet. När den som lider av detta inte vet anledningen till den massiva stressen och hur det skall hanteras kan det blir en sjukdomsbild som ser ut som psykos.

Oftast behövs det psykoterapi, där man får hjälp att reda ut orsaken till psykosen. Det kan ta ganska många timmar i anspråk, och det är svårt att få både många timmar, och en bra psykolog som vet hur psykoser skall hanteras.

Sverige (och stora delar av västvärlden) har en mycket dålig behandling av psykos, eftersom vi tror att läkemedelsbolagens piller kan hjälpa. Tredje världen, de fattiga länderna, har *bättre* statistik kring vård av psykos. Troligen för att de får jobba utan patentbelagda mediciner?

Finland är ett av de bästa länderna i västvärlden på att bota psykoser. De är till skillnad från Sverige mer inne på terapi där orsaken grävs fram än mediciner trycks in för att lösa det hela.

Mediciner kan ibland vara till hjälp, men det är inte lösning. Försök hitta en läkare som är väl insatt i hur Finsk psykosbehandling fungerar, och som vill kopiera deras behandling samt höga återanpassningstal.

OBS: Du skriver att du har psykos och går till psykosmottagningen, men det är inte hundra procent säkert att det är den typen av psykos jag beskriver här.

Att du skriver inlägg och jobbar på problemet, med ett mål att klara dig utan medicin, är ett stort och starkt steg för att komma vidare. Jag är säker på att får du bara en bra läkare, så kommer du med tiden att göra stora framsteg.

Se som man lär sig hehe Jag visste inte om detta intressant, då ska jag nog ta upp lite av detta nästa gång jag har tid med min läkare. Men grejen är också att jag har en superbra läkare men ibland vet hon inte hur hon ska lösa problemet då hon ser medicin som utvägen eller föreslår att gå dagspsykiatri ett tag. Jag vet inte vilken som är de bästa lösningen.

Flashback har talat.


Men seriöst så bör du ta upp det här med professionella och se till att du äter rätt, och inte sluter dig i ett skal.

Gör något ärende varje dag så att du inte stannar upp och blir passiv.

Omega 3 och D vitamin (men överdosera inte) är bra för hälsan.

Eftersom att många säger precis samma sak så bör jag nog prata med nån professionell, det kommer nog lösa sig då. Hoppas jag.

Visst ska du kommunicera med dina läkare, det hjälper knappast att de hölls i mörkret och sen "gissar sig fram", för då kommer du att få "fel hjälp".

Ju mer läkaren vet vad som funkar/inte funkar med medicinen för dig (du är ju en individ), desto större blir chansen att de gör bättre bedömningar.

Däremot tror inte att hela lösningen finns i medicinen, mår man dåligt måste man ständigt arbeta på sig själv och bygga upp sig själv som person. Ju mer man lär känna sig själv och inte vara rädd för allt som gör en till den man är, desto bättre kan man med motgångar studsa tillbaka.

Låter som atypisk depression med psykotiska inslag. Det är ingen höjdare. Men det finns hjälp att få. Fråga din läkare om du får testa Litium, eller kanske ECT om du börjar få självmordstankar. ECT har särskild bra effekt mot psykotiska depressioner nämligen!