Gud som filosofiskt begrepp

Intressant liknelse. Kan dock inte låta bli att tänka att om man hade en kniv så skulle man kunnat dela den sista tabletten?

Om universum består av odelbara kvanta så måste gud/medvetandet finnas mellan dessa. (och alltså inte bestå av delar.)

Jag tänker mig gud som sammanhang. Om gud gillar sig själv så gillar han även oss, som är resultatet av hans/hennes/dets utveckling?

Inte om man delar en påse likörkonfekt.--Vad jag menar är att det kan finnas odelbara kvanta. Ju längre man observerar ett tillstånd ju mindre detaljer ser man. Om man tar tidsintegralen av en radarsignal minskar bruset när man ökar tidsintervallet. Då framträder allt svagare signaler. Men för signaler som är så små att man behöver hela universums livslängd för att kunna observera dem finns det inga mindre signaler som är detekterbara. I ett ändligt universum finns det alltså odelbara kvanta.

I den värld vi ser omkring oss finns ett samband mellan orsak och verkan alltså ett sammanhang. Om varje händelse var helt slumpmässig skulle inte händelse A kunna orsaka händelse B.

Man kanske kan tänka sig att Gud gillar oss. Det var något åt det hållet jag menade med synpunkterna på kolcykeln. Men det är farligt att pådyvla Gud mänskliga egenskaper. Riktigt farligt blir det om vi börjar tala om en småsint, straffande Gud som kräver underkastelse.

Jag tycker du har fel. Vi har mer rationella belägg för allsmäktiga krafter nu jämfört med århundraden tillbaks. Det finns många teoretiska fysiker som tror på "Gud" i någon mening. Vad är kraften bakom universums naturlagar? Vad kommer vårat medvetande ifrån? Hur kunde universum uppkomma ur ingenting?

Alla dessa frågor har vetenskapen kantats av.

En annan riktigt bra sats är: "Om du tänker och observerar din tanke samtidigt, vem är tänkaren och vem är observatören?

Vilka då?

Jag tror att du missförstår mig. Tanken med tråden var att försöka hitta vad som är gud/gudomligt i universum, inte att förneka det. Jag tror att det borde gå att argumentera för något gudomligt utan att behöva tro på bibeln eller nån annan bok och utan att förneka naturlagar.


Håller med om det, det var en mycket bra sats.

Jag skulle vilja säga att det går att vederlägga Gud men inte prata om ett sånt väsen inom a-priori (Vårat tankemönster). Man har ju funnit mörk materia. Någon energi/massa () som man inte lyckats identifiera ännu. Sokrates har en väldigt bra fundering kring det där. Han påstår att det måste finnas ett mellanting mellan liv och död, alltså någon funktion föder dessa två. Kan det vara mörk mån tro!?

Intressant tanke.

Jag skulle vilja säga att det går att vederlägga Gud men inte prata om ett sånt väsen inom a-priori (Vårat tankemönster). Man har ju funnit mörk materia. Någon energi/massa () som man inte lyckats identifiera ännu. Sokrates har en väldigt bra fundering kring det där. Han påstår att det måste finnas ett mellanting mellan liv och död, alltså någon funktion föder dessa två. Kan det vara mörk materia mån tro!?

Intressant tanke.