Vad ska jag göra med livet?

För ett år sedan flyttade jag till en ny stad för ett nytt arbete. Jag var less på mitt gamla jobb, staden jag bodde i, mina vänner och allting runtomkring. Sa upp allting och gav mig bort. Nu har jag varit i den här nya staden i ett år nu. Jag trivs på jobbet men är ensam på fritiden. Arbetet är väldigt tjejdominerat så det är inte så lätt att hitta killpolare, ännu svårare att hitta tjejpolare. Jag får mitt sociala via jobbet. Vissa helger kan jag gå ut ensam. Jag trivs med att vara ensam, det är skönt och har inga problem med det. Mina vänner bor lite utspridda överallt. Någon i skåne, någon i norge, i tyskland vilket är synd. Jag träffar en brud just nu, ej seriöst, vet inte om jag vill att det skall bli seriöst. Jag är mellan 29-32 år gammal och undrar nu vad jag skall göra med livet...

Ska jag stanna kvar i den här staden eller ge mig av igen? Jag tröttar fort på saker och ting och har faktiskt aldrig stannat på ett arbete i mer än ett år. Jag har alltid varit en rastlös själ och alltid letat efter ett hem, någonstans där jag platsar och där jag känner att jag hör hemma men jag har aldrig hittat det. Att flytta hem till skåne igen och samma stad som ena polaren är uteslutet. Samtidigt känns det som om jag inte kan flytta runt i hela mitt liv. Någongång måste jag landa någonstans. Det är kul men segt att flytta till en ny stad men är man ensam så kanske det inte spelar någon roll.

Jag vet inte vad jag ska göra?

Be till gud så hittar du syftet.

Finns inte mycket hopp för sånna som dig... varför byta stad om du hade kompisar och jobb. tänk på att må bra istället för att få pengar

Är du pantad eller? Jag var less på livet. Polarna behandlade en som skräp, bodde i samma stad i 5 år. Nej, ibland måste man gå vidare i livet. Tänker fan inte ruttna på samma ställe i resten av mitt liv som alla andra svenskar. Bli en bittur karljävel med enda ljusglimten när det kommer till helgerna där man kan supa bort sitt liv.

Bara jävligt rastlös.

byt kompisar då? du kan vara pantad h*runge

Inga supertips hittills, i och för sig inte säker på att jag kan ge några revolutionerande tips heller men... I vilket fall:

Jag har liknande erfarenheter, jag har flyttat utomlands, tillbaka, till annan stad, hem igen... Det löser inga problem dessvärre. Du måste hitta något som ger dig livslust för stunden som du med tiden kan utveckla till rutiner och en långsiktig mening. Jag pratar inte om att du måste hitta meningen med livet, eller gud. I mitt fall var det musik, och en sport (inte lagsport) som jag tycker är kul. Vissa låtar kan jag sätta på och få samma ångestdämpande effekt som en hyggligt stark dos Stesolid. Andra låtar blir jag deppig av, andra euforisk. För ett tag sedan anmälde jag mig till en kvällskurs i musikproduktion och fick helt plötsligt en mening och en rutin i min vardag. Jag hamnar fortfarande på psyket ibland men jag känner ändå att jag har något...

Spark7, hmm.

Du tycker polarna var skräp ? var det gamla kompisar från när du var liten eller inte ?

Mitt tips skulle väl vara att kanske på sikt flytta tillbaka (eller i alla fall närmare) så att du får närhet till polarna, t.ex. åka bil 3h eller något i den stilen. Så att man kan hålla dom på avstånd men ändå kunna välja till dom när man tycker man behöver kompisarna.

Å andra sidan kanske det inte passar dig, och frågan är hur många av dom där kompisarna som finns kvar när du bröt kontakten, äkta vänner finns alltid kvar även om du inte hört av dig på flera år. Men det kräver ju att ni var äkta vänner innan kontakten bröts så att säga. Rastlös är ju inte så bra, men bör kunna stanna på ett jobb man trivs på, i alla fall 4år eller mer. Annars har du nog inte hittat ett jobb eller bransch som passar dig.

PÅ vika sätt är dina vänner skräp? Var du så mycket bättre menar du? Ofta avspeglas eget beteende på sin omgivning och då spelar det ju ingen roll var du bor. Kolla på dig själv istället för att hitta fel på alla andra.