Frågor till dig som avtalat bort ersättning för övertid

Jag har riktig win-win. Ingen övertidsersättning om inte kunden betalar min tid, det ger mig en vecka extra semester.

Efter 3.5 år har jag jobbat ca 10h som jag inte fått betalt, och säkert 300-400h som jag fått övertid för då kunden betalar. Så för mig fick jag riktigt bra!

Det tillsammans med individuell lönesättning är det bästa som finns (för arbetsgivaren) för att få halvkorkade karriärtorsk-akademiker att jobba skiten ur sig så billigt som möjligt.

Naturligtvis kompletterat med en stark och djupt rotad företagskultur där den som inte jobbar minst en halv lördag eller söndag och eller går hem före 19:00 klassas som utan ambitioner och driv.

Och att man effektivt med hitte-på-titlar, uppdiktade förskönade framtidsscenarier vid utvecklingssamtalet och annat mumbo-jumbo blåser i dårarna att fortsätta ta den i röven så dom inte börjar få för sig att söka lojalitet hos varandra och gå ihop som grupp och därigenom fälla hela upplägget.



Nu är ju det här en tacksam grupp att rigga det här konceptet för, eftersom nästan alla akademiker från medelklassen, pga brister i uppfostran och coachning in i vuxenvärlden, redan från början går runt med vanföreställningen att just dom själva är lite bättre än andra och dessutom är uppväxta med och ser det som självklart att man slänga allt vad lojalitet och ärlighet heter över bord om man kan sätta sig själv i en bättre position.

Upplägget funkar som bekant sällan i klassiska knegaryrken där människor i stället från barnsben fått med sig genuina och bra värderingar som att man ska vara ärlig, snäll mot varandra och där det ses som en hederssak att stå vid sitt ord etc. Dom är inte heller så lättlurade eftersom föräldrarna i arbetearklass-hem oftare ger sina barn en mer korrekt, realistisk och verklighetsanknuten självbild och självkänsla.

Varför tror du arbetsgivaren tycker det här är en jätte bra idé?

Varför tror du man från näringslivets sida får exem av all form av fackligt arbete eller annat som gör arbetstagarna mer sammansvetsade?

Självklart har inte du som arbetstagare, i 99 fall av 100, något att vinna på detta.

Lika självklart är det att ingen av ekorrarna som redan sitter fastkletade i hjulet kommer hålla med mig/säga sanningen.

Vem vill liksom sätta en dumstrut på sitt eget huvud och gå ut med att man sitter i skiten och trots sina 6års extra studier egentligen tjänar mindre än en målare/timme som dessutom kan släppa penseln, gå hem och leva ett behagligt wt-liv, när arbetsdagen är slut och inte behöver käka zoloft för att klara av jobb-smsen som chefen förväntas få besvarade 24/7 av sin lilla karriär-slav.

Lite kortsiktigt tänkt tycker jag.

Jag kan lätt känna igen mig i att jobba 60-70 timmar i veckan och tjäna mindre än i kassa på Ica (per arbetat timma), dock så var jag och mina kollegor väldigt medvetna om det och samtidigt i att den kurvan svänger snabbt efter några år.

Nu strax innan 40-års kalaset så arbetar jag 40-45 tim/v med en lön på runt 80' plus perks, och det kommer givetvis att mer än dubblas/tripplas innan det är dags för en mjuk och skön pension på eget sparat kapital.

Men nej jag har ingen övertidsersättning och har aldrig haft det.

Då är du ju en av vinnarna och bara att gratulera. Jag kanske överdrev när jag skrev 99 av 100 men håll med om att det är långt i från alla som tar sig så långt i pyramiden som du gjort. Det är väl nästan lika många som slutar som slutkörda sönderstressade vrak som det är som vid 37-39 drar in 80.000:-/månad i lön, alltså av samtliga akademiker i Sverige. Och den stora massan som pendlar där i mellan kan jag inte se som vinnare av individuell lönesättning och bortavtalad övertid. Jag tycker i alla fall att dom ser gråare, mer håglösa och likgiltiga ut för varje år som går.

Dessutom hinner en målare, vid gynnsamma förhållanden, förränta tidigt intjänat och sparat kapital ganska rejält innan den andra gruppens rejäla löner börjar rulla in.

Lever man dessutom ett prestigelöst wt-liv kan man hålla konsumtionen på en betydligt lägre nivå, utan att bli stressad över det.

Känner man för att åka till Asien eller förgylla dom sex veckorna med husvagnen på Öland lite extra är det bara att köra kvällspass vid sidan av så kommer man väl nästan upp i din nivå ändå efter skatt.

Sen handlar det ju även om vad lönesättningen drar med sig för övrigt och ens välmående. En målare står där i godan ro med p1 i hörselkåporna och styr sitt konkreta arbete själv och kan efter avslutat pass få direkt feedback och känna tillfredsställelse över det högst påtagliga resultat och åka hem med en hjärna som badar i belöningssubstanser.

Individuella löner, oklara förväntningar över hur mycket man ska jobba, mer komplexa arbetsuppgifter och en ofta i akademiker-yrken på andra plan rörig arbetssituation är ju i stället som gjort för att man ska åka hem med kroppen fylld av oro, ont i magen och en känsla av att inte räcka till. Det finns ju ett skäl till att just akademiker oftare drabbas av utbrändhet, arbetsrelaterade stressymptom och får ta stor del av fritiden till att springa på terapimottagningarna medans målaren (med fast arbetstid) i stället kan åka hem, sparka av sig foppatofollorna, lägga in en baksnus, dricka en bira och njuta av tillvaron.

Det finns en intressant studie som gränsar till det här, som gjordes när det blev vanligare att vi jobbade hemifrån, som till skillnad från vad man först trodde, att folk skulle maska, visade jobbade mycket mer just för att dom kände en outtalad press.

Har man reglerad arbetstid "stämplar man ut" och kan med gott samvete åka hem. Har man månadslön utan övertidsersättning är det inte fullt så enkelt som man får det att låta att åka hem 12:00 en måndag, för att man jobbade halva helgen, när alla andra på kontoret jobbar till 19:00. Det här vet så klart arbetsgivaren. Varför skulle dom införa något som dom förlorar på?

Mina (företagets) lönekostnader har minskat med ~ 1.5 %.

Vi har en del toppar i belastningen i samband med års-, halvårs- och kvartalsskiften beroende på att många av våra kunder lämnar in sina kemikalie- och miljöredovisningar då. Vi är beroende av att övriga företag (dvs våra kunder) har sin verksamhet igång vilket gör att mitt företags verksamhet går ner ganska betydligt från början av juni till mitten av augusti p g a semestrar.

För övrigt är mina anställda en blandning av kemister, jurister och miljöjurister med högst olika utbildningar bakom sig.

Mitt flextidsexempel är som sagt bara ett exempel på hur det kan fungera. Det finns flera olika lösningar beroende på övriga avtal och typ av företag.

De brukar göra det. Som ren räkneövning är ekvationen nästan alltid till arbetsgivarens fördel.

Facket kom med ett sådant förslag till mig, jag vägrade acceptera.
Vill ha de anställda på tiptopp och utvilade samt effektiva nog att kunna utföra jobbet på 8 timmar. Börjar övertidskontona växa är det något fel i organisationen och vi löser det problemet istället.

20 dagar extra? Det var mycket det! Dom jag känner har fått 1 vecka extra. Har du 9 veckors semester då?

Du låter som en bitter arbetare som har noll koll!
Som du kanske läst i tråden så jobbar allla max fulltid för det mesta. Alla jag känner (en hel del) som har detta system jobbar mycket sällan med än 40h/veckan.

En veckas extra semester samt 10% lönepåslag är rimliga villkor.

Och du låter exakt som en sån där indoktrinerad karriärist vars egentliga enda fördelar med tillvaron/jobbsituationen är att dina chefer/ägare har skapat en liten bubbla som du och dina likasinnade kan vara i. Varm och skön så länge man är i den, men inte värd att byta sitt liv mot.

Håller din precis på att spricka eftersom du måste blanda in både dina kompisar, argument som inte har med ämnet att göra och framställa mig som avundsjuk.

Förutom att "pershagen" så generöst vecklade ut och lät oss ta del av hela hans stora praktpenis, så är det väl bara "ShaGuar" som pratat om hur mycket han faktiskt jobbar, dock på ett för mig obegripligt sätt.

Annars hittar jag i tråden två skribenter som är neutrala och inte redogör för hur mycket dom jobbar och fyra kommentarer om att det är en förlustaffär.

Hur är det med dig egen koll? Tråden handlar alltså om hur man ersätter övertid och inte om att dina kompisar jobbar 40-timmars veckor.



Det fanns en gammal regel som sa att 5H/vecka, alltså 1H/dag, i övertid är värd ungefär 10.000:-/månad om man har en bra lön.

Det är ganska vanligt, speciellt som ny på arbetsmarknaden, att man inte tänker riktigt på hur mycket övertiden faktiskt är värd för företaget.

Självklart är det här ett sätt för arbetsgivaren att i dom allra flesta fall få ner kostnaden/arbetad timma.

På pappret låter det bra, men sanningen visar sig ofta att om man har ett någorlunda kvalificerat jobb, med en del ansvar, så springer timmarna lätt i väg. Jag skulle nog säga att det är ganska många akademiker som har mer eller mindre permanentade arbetstider 08:00-17:30 med lunchen avklarad på 20minuter. Lägg där till passen till 20:00 och någon timma på helgen ibland samt när datorn åker fram hemma. På ett år springer det i ofta i väg lika fort som antalen badmintonpass på en förlängd lunch är lätträknade.

Är du förresten bitter på mig för att jag både stavar och uttrycker mig bättre än dig, trots att jag förmodligen har en lägre och mindre komplett utbildning än dig?