Ett långt problem om kärlek. God vän olykligt kär.

Godmiddag på er. Detta kommer bli ett relativt långt inlägg, skulle uppskatta om det finns någon som sitter på tips om hur jag ska hantera situationen som jag har på mina händer. Eller ja, egentligen min väns händer.

Lägesbeskrivning:

Vi arbetar inom försvarsmakten, vi är en liten grupp på fyra medlemmar som har hållit ihop sedan grundutbildningen och vi tjänstgör nu jämsides med varandra. Detta betyder att vi träffar varandra i princip varje dag och då vi samtliga har och ska ha samma kompetenser som varandra (några individuella skillnader finns givetvis men inte så stora) betyder det att vi även går samtliga utbildningar tillsammans. Jag kommer till varför det är ett problem.

Vi kallar olyckligt kära killen XY och kvinnan XX.

Gruppsammansättningen är 3 män och en kvinna, vi är alla goda vänner, mest inom tjänsten men i detta yrket så har man oftast inte mycket mer än sina yrkeskamrater som vänner då vi arbetar så udda tider och har ett väldigt speciellt förhållande till varandra.

I februari- mars bedömt fattade XY tycke för XX men fick inte gensvar för sina känslor. Det var rätt uppenbart för samtliga att XY hade tycke för XX men inget som vi diskuterade vid tillfället eller något som XY berättade. Jobbet fortsatte och allt fungerade bra. En sommardag 2015 berättade XY för XX om sina känslor, vilka hon inte besvarade med egna känslor. Värt att nämnas är att dessa två hade en väldigt nära relation utöver tjänsten, pratade mycket, hängde ofta osv.

Detta tar väldigt hårt på XY och han mår väldigt dåligt. Tiden går och ingenting förändras. Jobbet går vidare som vanligt, vi pratar lite om det då och då och det är rätt uppenbart att XY inte mår bra. Alls. Det händer ofta under denna perioden att XY pratar om sina problem med oss andra i gruppen, då jag och XY bor tillsammans. Vid dessa tillfällen gråter XY mycket.

Perioden fram tills nu har egentligen varit upprepningar av vad som tidigare hänt, XY mår dåligt och är ledsen, XX fortsätter leva sitt liv som vanligt.

Vi landar i denna helgen. Jag började umgås en del med XX utanför tjänsten under en ledig vecka, och vi kom varandra ganska nära. Det är nu onsdag denna veckan och XY initerar en konversation.

Jag har under denna perioden hela tiden förutsatt att XY försökt att arbeta med sina känslor så att han kan komma över XX och hitta någon som kan göra honom lycklig. Det har han inte. XY strävar hela tiden efter att vinna XX och verkar inte förstå att han försätter sig i misär genom att göra så.

Vi fortsätter prata och jag förstår att jag måste vara ärlig och säga saker som kommer att såra XY för att få honom att inse att det inte är hållbart att jaga XX. Jag säger när kommer bubblan spricka? Är det när XX gifter sig? Är det när XX får barn? När XX ligger begravd långt ner i marken? I förhoppning av att XY ska inse att han missunnar sin egen lycka under långa perioder genom att inte ta steget, eller arbeta med sina känslor i andra riktningen. Han säger att han upplever det som att han står vid en djup ravin, och väntar på att hoppa ner.

Han säger också att han har hoppat ner men att så fort han börjar arbeta igen så står han på toppen av berget igen.

Vi fortsatte att prata, jag försöker få honom att förstå att kärlek, eller förälskelse är någonting som sitter i huvudet, det är kemikaliska substanser som utlöses som får honom att känna så som han gör, inte någon fe som sitter i magen och framkallar dessa känslor som han har, och att han därmed kan välja att arbeta med dessa känslor.

Det är väldigt tydligt för mig att han är extremt kär i XX. Han har även väldigt svårt i övrigt att hantera sina känslor, exempelvis extrema känsloutbrott som raseri anfall, han berättar även att han blir väldigt svartsjuk när jag umgicks med XX. Men han försöker rationalisera bort sin svartsjuka då han vet att ingenting skulle hända mellan mig och XX.

Nu har jag beskrivit läget litegrann. Nu till min frågeställning.

Frågeställning:

Hur kär är det normalt att vara?

Hur mycket vet vi egentligen om kärlek eller förälskelse? (Förklarar frågan, är det kan man sätta tillit till det som forskningen hittat hitills? Kan jag hitta svaren på mina frågor genom att studera, eller vet vi helt enkelt för lite om hur hjärnans kemi fungerar?)

Jag har försökt att läsa lite om kärlek och förälskelse och fattar det som att det kan hålla i upp till 1,5 år. Givetvis är allting individuellt men intressant data likaså. (inte kärlek då utan förälskelsen) vi pratade även om det, och jag la fram det som att när då förälskelsen slutar, vilket den kommer göra så har han kastat bort åtskilliga månader av sin tid här på vår jord. (Nu anser jag inte att det är bortkastad i den meningen, då livet är en resa och vi drar nya lärdommar om allting som vi upplever, det bra som det dåliga)

Hur tycker ni att jag ska hantera situationen? Det är inte problematiskt mer än att XY är väldigt ledsen om kvällarna, sover dåligt och helt enkelt inte tar hand om sig som han borde.

Det går inte direkt heller att välja bort att träffa XX för XY då som sagt vi är en väldigt tätt sammanflätad grupp. Det vore isåfall att ansöka om förflyttning, vilket XY även gjort i ett försök att visa XX vad hon missar.

Avslut:

Ursäktar för ett väldigt långt inlägg, jag hade uppskattat väldigt mycket om någon hade tid att svara på mina frågor. I övrigt vill jag önska er en mycket trevligt helg. Det är svårt att riktigt förmedla en korrekt bild av situationen då den är väldigt komplex. Om ytterligare data behövs för att förstå situationen, fråga så ska jag svara så gott jag kan.

TL;DR

Arbetskollegor om 4 varav 3 män och 1 kvinna varav en man är mycket olykligt kär i kvinnan och arbetar inte med känslorna i en hälsosam riktning. Se frågeställning.