Jag är så lycklig av tanken

Jag är otroligt lycklig av tanken att vi ALLIHOPA lär leva igen. En del kanske blir något sämre, andra något bättre, det beror på hur vi presterat i vårt nutida liv. För mig är det ologiskt att det bara blir svart efter döden då det till och med snart finns bevis för utomjordiskt liv. Någon gång kommer denna planet kollapsa, gå under, elimineras, kalla det vad ni vill. Då börjar allt om igen. Kanske i en annan dimension, flera miljarder år efter, men är vi döda finns ingen tid och då går det snabbt så att säga.

Vad tror ni? Om ni argumenterar för att det bara blir svart så skriv varför.

Vart befann du dig innan du föddes? Det existentiella vakumet likställer jag med att allt blir "svart" när man dör.

Du minns inte något av "innan du föddes". Det finns endast i din undermedvetenhet.

Ditt nutida liv lär heller inte ha någon som helst koppling till ditt nästa mer än att du blir vad du blir beroende på hur du levt detta liv, och ditt nästa kommer du likt detta se som ditt första.

I en helt annan värld kanske?

Om vi inte kan minnas tidigare liv kan vi inte heller ha någon glädje av att det finns ett liv efter detta. Då är det ju i praktiken samma sak som vi upphör existera när vi dör.

Läs denna mening en gång till.

Går det inte att diskutera ämnet i de 20-30 trådar som redan finns i samma ämne?

https://www.google.se/search?q=liv+e...shback&start=0

Det är väldigt typiskt människan att ta sig själv på för stort allvar. Det enda som skiljer oss från allt annat liv är hur vår hjärna har utvecklats. Varför skulle det skilja oss från mängden i ett existentiellt perspektiv? Tror du att alla djur också har haft ett tidigare liv och att ett liv efter detta väntar dom? Varenda liten myra?

Det finns ingen rimlig förklaring till varför det skulle finnas ett liv efter detta. Vad pekar mot att det skulle vara på det viset? Jag tror att Ockhams rakkniv bör appliceras här.

Det är helt enkelt bara en lockande tanke för en del människor, och även ett ypperligt sätt att värja sig mot känslor av meningslöshet, och ett sätt att inte ta ansvar för eller ta tag i sitt liv.

Okej. Vilka belägg har du för att tidigare liv skulle existera i ens undermedvetna? Har tester gjorts som bevisar detta?

Vem eller vad bestämmer att det liv jag lever idag är ett resultat av ett tidigare liv jag levt? Sköts det automatiskt eller?

Alla ens "atomer" fortsätter ju att existera även när man dör. Egentligen är det bara ens medvetandet som upphör att existera.

Eller nåt

Ts du använder ordet ologiskt helt fel. Du vet uppenbarligen inte vad logik är än mindre logiskt tänkande.

Ordet du avsåg var kanske meningslöst? Även det är fel då livet blir extra meningsfullt just pga att vi bara har ett liv.

Du verkar inte heller känna till att antalet människor ökar till antalet. Hur förklarar ni återfödelseflummare det?

Exakt.

Och jag skulle få ut lika lite glädje av om gud sa (är dock ej troende):
"Du kommer får ett till liv, som någon annan" som om han/hon hade sagt "Du har redan ett till liv, som någon annan". Det kvittar väl för mig, för jag upplever det inte ändå.

Klart det finns en framtid och liv bortom denna lilla planet.

Frågan är hur man väljer att lämna jorden.

Det är mer komplicerat än många av er tror. Vi vet att någonting kan uppstå ur ingenting. En känsla av att vara jag kan mycket väl uppstå ur ingenting. Och om ni återgår till att inte finnas så finns ingenting för er och ur ingenting kan känslan av att vara jag ännu en gång uppstå. Och ni ska inte heller tänka er tiden som någonting statiskt som en klocka i mobilen, det vet vi redan idag att så fungerar inte tiden. Ni kan mycket väl existera vidare efter denna kroppens död, men ni kommer troligtvis aldrig att veta att ni levt tidigare liv och kanske i framtiden. Alla ni som hävdar att det föds fler och fler människor och använder det som argument måste vara ärliga med sig och erkänna den uppenbara bristen på förståelse för hur tid och dimensioner fungerar som ni uppvisar. Tiden kan lika gärna gå bakläges men ni upplever det som en riktning framåt. Hela universum kan vara ett hologram och om ni skrattar åt den iden så beter ni er värre än dem som trodde jorden var platt en gång i tiden och skrattade åt dem som inte höll med om att jorden är platt. Många av er är inte ens uppdaterade i de senaste rönen om kvantfysik, parallella universum och extra dimensioner. Argumentera då inte med tiden som argument och antalet levande människor vid en given tidpunkt som argument. Det kan lika gärna vara så att om all fysik blev känd så upptäckte ni att ni lärt känna er själva och det var det all fysik går ut på. Från en agnostisk synvinkel så blir faktiskt hoppet om en fortsättning större snarare än mindre för varje decennium nu. Och det är våra kära fysiker bland annat som vi har att tacka för det.

Och hela resonemanget ovanför lägger krokben på sig självt. Vi vet nämligen inte om ingenting finns. Någonting kan ha uppstått ur någonting även du, din känsla av att vara ett jag.

I det här cirkelresonemanget finns min uppfattning kring ett liv efter döden.