Varför bromsar flyttskatten rörligheten på bostadsmarknaden?

För att det är poppis att bo där och du är fattig. Huruvida det var poppis för 10 år sedan eller inte är ju inte intressant.

Notera att vi utgår ifrån den moraliska grunden att det är helt okej att ta och fördela det andra äger, eftersom det är det vi gör när vi drar skatt från lön.
Liknelsen är i galen, i princip omvänd; arbetsgivare budar på arbetstagare inte tvärt om.

Ska vi titta på den faktiska (omvända) liknelsen blir det lite intressant. Under förutsättning att vi får äga vår anställda, borde vi då skatta mer för den om andra företag vill köpa den jättedyrt och vi vägrar? Vid antagen moral: rimligen.

Ditt argument ligger på samma nivå som "du måste inte bo i Sverige", "du måste inte betala skatt" osv. Höj gärna nivån något.

Du förvränger vad som sägs och sysslar med omvänd bevisbörda. Vad du föreslog som en del av en välfungerande marknad var att man belånar en tillgång man vill behålla för att ha råd att betala de löpande kostnader som krävs för att behålla den.

Vad jag frågade var hur du resonerade. Hur skulle det fungera t ex, låna upp motsvarande fastighetsskatten varje år, amorteringsfritt? Hur länge är det hållbart? Du behöver inte svara om du inte vill, men var gärna ärlig med det i så fall.

Ja, det var mitt påpekande att det var en dålig jämförelse. Det var inte jag som tog upp den.

Lön är en summa som tilldelas dig, efter skatten dragits så har du fortfarande mer än du hade innan. För att underlätta något kan vi säga att lönen är den realiserade vinsten på din produktion. Du behöver inte skatta på den lön du ännu inte fått. Det är jämförbart med vinstskatten när du säljer med vinst. Det är dessutom samma för alla.

Det är väsenskilt från att behöva betala mer för att få bo kvar, ju mer någon annan värderar ditt boende till, utan att du fått någonting.

För den absoluta majoriteten av arbetstagarna är det omvända sant. Hur stor del av arbetskraften tror du hade kunnat få igenom en femprocentig löneökning mot hot om att gå, och kunna få ett nytt jobb med samma löneökning om de går?

Det du äger är din lön. Skatten du betalar på din lön är samma, oavsett hur många andra som vill ha din lön (läs: ditt jobb).

Tycker detsamma. Att prata om tvång är på ungefär samma nivå. Lever man i kontakt med andra så får man ibland finna sig i saker man kanske helst hade sluppit. Så länge vi har skatter alls är ju inte den ena skatten mer tvingande än den andra.


I första hand är mitt förslag att man anpassar boendet efter plånboken. Förslaget om ökad belåning var ett sätt för den som inte vill men känner sig "tvingad" att flytta att slippa undan den problematiken.

Sådana lån finns redan, därav referensen till pensionärslån i mitt första svar. Du varken betalar ränta eller amorterar utan belåningsgraden ökar istället. Det är hållbart tills belåningsgraden är så pass hög att banken inte går med på det längre. Men eftersom ditt problem uppstod när värdet på ditt hus gått upp massor så är det inte ett helt orimligt antagande att du kommer kunna bo kvar tills du dör och längre därtill. Har huset bara stigit lite i värde så har ju heller inte fastighetsskatten ökat nämnvärt och du har inget problem. Sluteffekten blir att du istället för att betala skatten du inte hade råd med för stunden efterlämnar skatten + ränta mindre i arv.

Man är tvungen att betala olika skatter vid olika tillfällen, om tvånget att betala en skatt är direkt orsak till ett visst beslut så har det beslutet tvingats fram. Svårare är det inte.

Jag förstod det, men frågan jag ställde står obesvarad.

Nu är det ju inte bara pensionärer som bor i hus som ökat kraftigt i värde, och att det skulle vara välfungerande att kunna ackumulera en subjektiv ägandeskatt och låta ens arvingar ta den plus räntan är ingenting jag håller med om.

Notera gärna att jag tycker att pensionärslånet per se är en god idé, det är effektiviteten i att belåna sig för att betala en ägandeskatt på ett abstrakt värde jag ifrågasätter.

Fast precis alla skatter leder ju fram till ett sånt "tvång". Hade inte inkomstskatten varit så hög kanske en del hade jobbat mindre eller med annat men nu är de "tvingade" att ta ett annat beslut. Hade det inte varit för momsen kanske någon hade köpt något av bättre kvalitet men med moms blir priset högre så de blir "tvingade" till beslutet att köpa sämre varor. Osv osv.

Varför skulle någons rätt att bo kvar i sitt hus väga tyngre än någon annans rätt till resultatet av sitt arbete?



Tycker jag har gjort tappra försök. Jag har både motiverat den ur effekter på bostadsmarknad, stadsplanering och varför den inte är fullt så "grym" som du ville göra gällande.


På vilket sätt är fastighetsskatten mer subjektiv än någon annan skatt? Alla skatter är ju rena rama hittepåt om man vänder och vrider på det. Du verkar dock ta dagens inkomstskatter för någon form av naturlag, när det i själva verket är fastighetsskatt som är den historiskt sett vanligaste formen av skatt.

Arvingarna skulle inte "ta den", de skulle få mindre i arv eftersom den avlidne styvnackat ville bo över sina medel. Ett beslut som var helt och hållet dennes.

Om det är pensionärer eller inte är lite skitsamma, att pensionärer dyker upp som exempel är för att de är typexemplet på en grupp med högt kapital och lågt kassaflöde. Att de ställs mot barnfamiljer är för att de är en grupp med lågt kapital och högt kassaflöde i jämförelse. Fastighetsskatter gynnar de med högt kassaflöde framför de med lågt, vilket inte är helt dumt ur ett samhällsperspektiv.


Vad är välfungerande i att ensamma pensionärer upptar en stor andel av villabeståndet i våra ekonomiska centrum samtidigt som unga barnfamiljer tar på sig skulder de förmodligen aldrig kommer kunna betala tillbaka utan att vi helt pajar värdet på valutan? Effektivt?

Du får gärna förklara vad denna ineffektivitet består i och varför den är så mycket värre än ineffektiviteter från andra skatter...

Det är korrekt.

Det började med att Trillske hävdade att det var inkonsekvent att vara emot fastighetsskatten om man inte även är lika emot inkomstskatten. Jag påpekade bara att fastighetsskatten, till skillnad från inkomstskatten, baseras på ett abstrakt värde som inte kommer ägaren till gagn. Med andra ord, jag ser ingen diskrepans i att vara emot skatt på ägande och skatt på inkomst.

Inkomstskatten är mycket enkel att räkna ut. Vet du hur mycket du får så vet du hur mycket du ska betala. Fastighetsskatten baseras däremot på vad andra människor tycker. Det var en hel del människor som fick höjd fastighetsskatt efter stormen Gudrun eftersom att de fick en finare utsikt efter att stormen fällt träd som tidigare blockerat utsikten mot sjöar, t ex. Därför är fastighetsskatten mer subjektiv än inkomstskatten, som är väldigt konkret.

Det har ingenting med naturlagar eller historia att göra.

Vad minskades arvet med? Skatteskulden.

Du hävdade att det är ett tecken på en välfungerande marknad att individer belånar tillgångar för att kunna betala ägandeskatt så de kan behålla dem.

Min fråga är alltså; hur resonerar du när du säger att det är effektivt att belåna sig för att betala skatt?

Dina tidigare svar har handlat om fastighetsskatten i sig. Det är inte relevanta svar. Tycker du att frågan är otydlig?

Nej, jag tycker den var ohederlig redan från start eftersom det jag skrev var att "en välfungerande banksektor" kan erbjuda den typen av lån. Inte att det nödvändigtvis är en bra idé eller "effektivt" att ta dem.

Har man något av högt värde som man vill fortsätta nyttja en period trots att man inte har råd med de löpande kostnaderna är belåning av det en reell lösning oavsett om man tycker det är en "välfungerande" lösning eller inte.