Citat:
Ursprungligen postat av
menelik
Som politisk analytiker överväger jag emellanåt att ansluta mig till SD enbart i syfte att studera partiet "from insidae". Har ännu inte tagit steget, då flera bekanta är medlemmar med hygglig insyn.
Vänner i partipolitiken är en tillgång, har själv haft ett antal genom åren och deras perspektiv är (medvetna och omedvetna) är av stort värde för den politiskt intresserade. Mitt bestående intryck är att de ofta även på låg nivå befinner sig i bubblan och att de "systemiseras" efterhand, även de som börjar som nyliberala antipolitiker.
Vad gäller SD tror jag problemet delvis är att journalisterna står så långt från dem att de inte kan prata med dem, vilket även visar sig i intervjuer där avsiktliga och oavsiktliga missförstånd staplas på ett tragikomiskt sätt. Detta är som sagt konstigt med tanke på att journalistkåren nästan uteslutande är villamedelklass med etnisk svensk bankgrund och borde kunna förstå sverigedemokrater bättre än många andra grupper, men ändå funkar det inte.
Det skulle till och med kunna vara så att journalisterna på ett halvt omedvetet plan inser det själva och därför hamnar i ett absolut avståndstagande, ungefär som en missbrukare som inte vågar dricka en droppe. Psykologisering förvisso, men mönstret är för tydligt för att ignoreras. Det förklarar också varför offentliga personer med utländsk bakgrund ofta verkar ha lättare att diskutera om och med SD på ett avslappnat och objektivt sätt.
Här öppnar sig givetvis en möjlighet för en journalist eller statsvetare, så om du är seriöst lagd och har stake nog så kör. En rimligt kompetent person kan utan större problem skriva den första bra insiderboken och kickstarta sin karriär.