wallraffa mera!

Det förvånar mig att medierna inte i ännu högre grad praktiserar sk "wallraffning" för att skildra kotteristrider och vendettor inom SD. Man låter några durkdrivna journalister ansluta sig till SD för att sedan från insidan skildra, vad som där pågår.
Då får man svar på frågorna om hur stark Jimmies ställning inom partiet egentligen är och vilka krafter, som vill ha honom utbytt. Vilka fraktioner är aktiva? Vilka grupper vill göra om SD till ett mer liberalt, mitternbetonat parti? Vilka kräver istället en hårdare, mer rasfixerad linje? SD:s tidvis tämligen turbulenta, inre liv är i hög grad okänt för väljarna.

Bra fråga. Tror inte svenska journalister någonsin har wallraffat så mycket. Kanske har de etiska betänkligheter mot det, eller så är de så enorma medelklassoffer att de inte kan smälta in i andra miljöer även om de klär ut sig. Lite konstigt dock med tanke på att de borde kunna smälta in i en traditionell svensk miljö som SD. Men det är kanske ambition och fantasi som saknas.

Utomlands froads wallraffandet. Var en brittisk journalist som klädde ut sig till migrant och hängde i Jungeln i Calais för ett tag sen.

Som politisk analytiker överväger jag emellanåt att ansluta mig till SD enbart i syfte att studera partiet "from insidae". Har ännu inte tagit steget, då flera bekanta är medlemmar med hygglig insyn.

Vänner i partipolitiken är en tillgång, har själv haft ett antal genom åren och deras perspektiv är (medvetna och omedvetna) är av stort värde för den politiskt intresserade. Mitt bestående intryck är att de ofta även på låg nivå befinner sig i bubblan och att de "systemiseras" efterhand, även de som börjar som nyliberala antipolitiker.

Vad gäller SD tror jag problemet delvis är att journalisterna står så långt från dem att de inte kan prata med dem, vilket även visar sig i intervjuer där avsiktliga och oavsiktliga missförstånd staplas på ett tragikomiskt sätt. Detta är som sagt konstigt med tanke på att journalistkåren nästan uteslutande är villamedelklass med etnisk svensk bankgrund och borde kunna förstå sverigedemokrater bättre än många andra grupper, men ändå funkar det inte.

Det skulle till och med kunna vara så att journalisterna på ett halvt omedvetet plan inser det själva och därför hamnar i ett absolut avståndstagande, ungefär som en missbrukare som inte vågar dricka en droppe. Psykologisering förvisso, men mönstret är för tydligt för att ignoreras. Det förklarar också varför offentliga personer med utländsk bakgrund ofta verkar ha lättare att diskutera om och med SD på ett avslappnat och objektivt sätt.

Här öppnar sig givetvis en möjlighet för en journalist eller statsvetare, så om du är seriöst lagd och har stake nog så kör. En rimligt kompetent person kan utan större problem skriva den första bra insiderboken och kickstarta sin karriär.

SR kaliber infiltrerade ju SD under 6 månader med tre personer och lämnade över allt inspelat material till Expo-nätverket. (kända för sina åsiktsdatabaser) Bra jobbat SR.

Men svenska journalister generellt tror ju att man skall övervaka folket. Inte makten.

Jag tycker det vore bättre att wallraffa på t ex asylboenden, akutmottagningar och i skolor. Sätt kameror på unga flickor och publicera vad som händer.

Wallraffa i alla partier om det ska wallraffas i partier.

Det kräver ju en insats, då kan de ju inte fika på söder varje dag.

Det finns minst 2 goda skäl när det gäller SD.
1: Man har redan sin uppfattning klar. Sitt hat. Det behövs ingen journalistik, inget fakta, inga undersöknignar.
2: Som redan nämnts i tråden så innebär Wallfraffning en massa jobb. Ofta på konstiga tider och allmänt obehag. Journlaister är nästan uteslutande vänster och vänsterfolk bruakr undvika att arbeta om dom kan.

Bra idé! Min egentliga ambition skulle förstås vara att efter grundliga insidestudier börja använda kunskaperna för att successivt påskynda SD:s påbörjade förändring i liberal och mittfältsmässig positionering.
Min övertygelse är att varje politiskt parti går att förändra av dolda krafter "från insidan", bara en väl genomtänkt aktionsplan föreligger. Krafter, som önskar en sådan utveckling bort från politiskt steril rasism, nationalism och konservatism i liberal, realpolitisk riktning, har redan stort inflytande inom partiet på alla nivåer. Nu gäller att stärka och effektivisera dessa krafter med användbara uppgifter om SD:s inre förhållanden och vid behov "dra i rätt trådar". Normaliseringsprocessen är redan igång. Nu gäller bara att öka farten på densamma.
Man har diskuterat huruvida denna interna aktion ska ha ett eget kampanjnamn. Det kommer säkert. Om inte annat torde motståndarna se till att den får det.