Eli Göndör skrev den 18:e februari en mycket genomtänkt och klok krönika angående minoriteters behov av att definieras som utsatta i samhället.
http://www.corren.se/asikter/ledare/...om4023634.aspx
Som exempel tar han konstnären Makode Lindes senaste utställning, som har fått kritik av någon som heter Araia Ghirmai Sebhatu. Sebhatu var olycklig för att utställningen, som handlar om hur vi ser på andra människor, finns i Kulturhuset (Stockholms centrum) istället för i någon obskyr invandrarförort. Han tycker att det vore mycket bättre om konst som behandlar ämnet "vi och dem" främst visas för förortsfolk.
Dessutom ansåg Sebhatu att besökarna i alltför hög grad utgjordes av "vita" (läs: svenskar). Det är enligt Sebhatu någon annans fel att invandrarna inte orkar pallra sig upp från T-centralens plattformer för att uppleva modern konst.
Så här resonerar Eli Göndör kring Sebhatus argument:
Jag är så glad att det fortfarande finns folk inom svensk media som på ett konkret sätt och med god ton tar sig an PK-ivrarna och självömkarna.
Vad tänker ni om denna krönika? Tror ni att Göndör kommer få gehör (eller för all del mothugg) från sina kollegor?
http://www.corren.se/asikter/ledare/...om4023634.aspx
Citat:
För om representativitet trots allt förekommer förlorar alla de som gjort representativiteten till en del av sin identitet sina argument.
Av den anledningen tycks varje tillfälle mötas av kritiken att det ändå inte görs rätt, då någon som kan anses tillhöra den marginaliserade gruppen är framgångsrik eller etablerar sig.
Av den anledningen tycks varje tillfälle mötas av kritiken att det ändå inte görs rätt, då någon som kan anses tillhöra den marginaliserade gruppen är framgångsrik eller etablerar sig.
Som exempel tar han konstnären Makode Lindes senaste utställning, som har fått kritik av någon som heter Araia Ghirmai Sebhatu. Sebhatu var olycklig för att utställningen, som handlar om hur vi ser på andra människor, finns i Kulturhuset (Stockholms centrum) istället för i någon obskyr invandrarförort. Han tycker att det vore mycket bättre om konst som behandlar ämnet "vi och dem" främst visas för förortsfolk.
Dessutom ansåg Sebhatu att besökarna i alltför hög grad utgjordes av "vita" (läs: svenskar). Det är enligt Sebhatu någon annans fel att invandrarna inte orkar pallra sig upp från T-centralens plattformer för att uppleva modern konst.
Så här resonerar Eli Göndör kring Sebhatus argument:
Citat:
Det är svårt att förstå Aria Ghirmai Sebhatus på annat sätt än att gränsen mellan olika grupper måste upprätthållas för att hans självbild ska kunna överleva och korrespondera med hans analys av samhället. Möten mellan olika människor som gemensamt betraktar Lindes konst stör honom.
Jag är så glad att det fortfarande finns folk inom svensk media som på ett konkret sätt och med god ton tar sig an PK-ivrarna och självömkarna.
Vad tänker ni om denna krönika? Tror ni att Göndör kommer få gehör (eller för all del mothugg) från sina kollegor?
