"Förälskelse" som aldrig försvinner.

Har inte träffat eller snackat med kvinnan på säkert två-tre år. Vi hade aldrig någon relation eller liknande heller, träffades bara ett fåtal gånger.

Skulle inte säga att jag är kär i ordets rätta bemärkelse, jag är inte heller besatt/stalkertendenser. Inga problem med att ignorera personens existens dvs. Problemet ligger i att jag har målat upp en bild, som jag logiskt förstår inte är i paritet med verkligheten, av personen.

Vet verkligen inte vad jag ska göra, jag är helt enkelt fast i tankarna om någon, som inte ens finns?

Jag blir väldigt sällan intresserad av någon tjej när det kommer till förhållande, så tror det är en del av problemet. Osäker på om jag ens funnit någon jag träffat intressant under dessa år. Så är nog så att mitt psyke, undermedvetet, inte vill släppa dessa tankar eftersom det kan ta väldigt lång tid innan jag känner något igen?

Har under mitt snart trettiofemåriga liv max fått känslor/större intresse för en handfull, fyra för att vara exakt, tjejer. Visst man blir ju kåt ibland osv, även om mitt sexliv för tillfället är en öken, men inget annat. Samtidigt så känner jag vilja/behov av ett förhållande, någon att dela livet med- Men denna person verkar inte finnas för mig.

Vet inte hur jag ska kunna gå vidare.

Kanske dags att ge upp och låta spriten göra sitt?

Ge inte upp! Det är det sämsta du kan göra och vad ännu värre är om du fortsätter på det spår som jag tror att du är inne på. Ta semester med någon polare eller släkting, jag tror du behöver lite miljöombyte, där du kan träffa lite härliga tjejer.

Viktigt att leva livet medan du lever. Snöa inte in dig på struntsaker gå vidare, with no regrets, eller jo i vissa fall får man ju skämmas över vad man lyckats åstadkomma, haha. Men hur som! Låt inte livet rinna dig ur händer, bara för att du är kär. Kär är en känsla och känslor är något som återkommer var så säker. SÅ UT OCH LEV!!!

Saken är väl att hon finns men bara att du tog aldrig steget, går att undra varför du "ignorerade hennes existens".

Att hon hänger kvar i dina tankar kan bero på att hon är det primära exemplet (blivit en slags symbol) över att du ofta "ignorerar" minsta känsla som du får eller har till en obetydlighet.

Jag kan nästan uppmärksamma det i din text, att du försöker rationalisera bort det lilla du känner eller har känt genom ett par påpekanden över vad den inte är. Det här med intimitet kan vara ett problemområde för många, man vågar inte närhet och underkuvar minsta känsla man får om någon. Sen hänger den personen kvar, undermedvetet som du säger. Hur man bryter sig loss är rätt så givet även om svårt, (man måste släppa kontrollen, släppa in minst en)