Köpa ny eller gammal symaskin?

Nä, reservdelen gör att den håller 20 år till. Som en gammal volvo.

Köper du en gammal med pedal av kolplattor, var beredd på att pedalen förr eller senare går under. Ibland på intressanta, rökfyllda sätt... Kan du lite elektronik är det ganska lätt att bygga om den till triacdrift.
Min gamla Pfaff är byggd som en pansarvagn, och i den består pedalen av en rad metalltungor med fasta motstånd emellan. Ju mer man trampar, ju fler tungor kortsluts.

Jag har en Huskvarna -70tal, har haft den i ca 15 år, ingen jäkla plast, finns olika sömmar att välja på.
Hade en försäljare här o tittade på min, han sa att dessa gamla maskiner håller längre en dom nya, gör dig aldrig av med den!
Den kan gå i arv, bara lämna in, för lite skjustering, den arm som löper upp o ner, på övertråden, skulle bara behöva fixas till lite, men det kan du göra om ett par år sa han till mig.

Jag har haft eget företag o använt min mycket, jag kommer inte att byta ut min mot en nyare!

Dom där gröna Husqvarna är en pålitlig modell och det finns fortfarande reservdelar att köpa. Eller köp ett par-tre st. för några hundringar så har du ett eget lager.

Stadiga saker som dessutom väger en del så dom står stadigt. Ingen plastaskit där inte. Dom syr också i det mesta.

Har just en sådan. En ljusgrönmetallic Husqvarna zig zag som vad jag får fram på nätet är från 50-talet. Någon som vet om det finns något värde i en sådan?
(Jag har sökt, men inte hittat några på annons eller så.)

Fungerar den så borde den gå att sälja får några hundra men annars finns det sidor som verkar köpa in gamla maskiner som fixar upp dem och säljer dem igen. Dom är fin gammaldags symaskiner, estetiskt uttänkta.

Nja, dom säljs för ett par hundralappar för folk har inte förstått att det är riktigt kvalitet i dom där. Men dom kan givetvis inte sy "datorprogrammerade" sömmar som dagens plastmaskiner kan. Men om du inte ska sy konstsömmar av olika slag så är dom både billiga och j-vligt bra.

Pfaff har fina maskiner men varför inte en ännu äldre Pfaff?.

Nyare maskiner har visserligen större chans och förses med reservdelar men de äldre är för mig mer av "Industrikvalitet".

Jag tror de är precis lika praktiska. Nya symaskiner har bara en massa skit som man inte använder, och så går de sönder med en gång.

Jag hade en Singer från 1970 talet och den höll hur länge som helst. Jag hade den i 15 år eller nånting sånt. Så det går jättebra att köpa en gammal modell. Så länge man oljar den går den felfritt.

Även jag har en gammal grön Husqvarna men jag har även en massa konstsömmar.
Ofta finns det med en massa olika pressarfötter (om de inte kommit bort genom åren).

Härom året gick dock pedalen sönder - den körde på full gas utan att man nuddat den. Var tydligen bara ett relä som gått sönder och det var enkelt och billigt att fixa.
Reparatören sa att såna här maskiner görs inte länre för privatbruk utan man ska vara rädd om dem så håller de i generationer.

Största fördelen som jag ser det är att den är så pass tung så den står stadigt på bordet och inte "vandrar" som nya har en tendens att göra.
Detta med tyngden kan dock vara en nackdel om man planerar att flytta runt den en massa.

Men...
Satsa INTE på en billig maskin från t.ex. Lidl (jo de har sålt även symaskiner).

Det beror väl på hur händig du är.

Jag har två symaskiner i min ägo för tillfället, en Singer från 20-talet som du trampar och en elektrisk en från nyare tider med en massa finesser. Helt ärligt är trampsymaskinen mer tilldragande än att dra fram en stor tung klump upp på ett bord hela tiden, där nålen kan gå av, tråden går av utan anledning, den fastnar och börjar mata tyg osv osv.
Trampsymaskinen sitter fastmonterad i ett bord och är stadigare bygd. Det går att spola upp på underspolen med hjälp av den, det går att sy i riktigt TUNGA tyger (något som skulle få min elektriska maskin att börja brinna av ansträngning).

Det gäller bara att lära sig konsten.