Jag känner press över att vara en människa.

Detta blir lite svårt att förklara, men jag känner press över att vara en människa.
Pressen uppstår då jag inte känner en specifik känsla för tillfället.
Jag ifrågasätter vad varje person har för nytta av att ha med mig att göra.
Om jag inte har en politisk åsikt eller en stark känsla, så känner jag mig obekväm alltså, på grund av att då blir jag ett spöke och ingen människa.
Om ni fortfarande inte förstår så bör tilläggas att detta är exempel på vad man kan göra för att inte känna sig som ett spöke:
*Uträtta ärenden som har med någon annan att göra.
*Säga någonting som ändrar en persons sinnesstämning.
*Bidra med relevanta och unika idéer som påverkar andra.

Jag känner mig ingenting helt enkelt om jag inte påverkar andra, och måste garanterat veta att jag har påverkat andra för att inte känna mig som ett spöke.
Ett spöke definieras som en person som är osynlig, dvs ingen bryr sig och allting är meningslöst.

Du är i behov av att sluta ta dig själv på allvar.

Get a grip!Problemet är att du så desperat vill bli omtyckt, och ingen tycker om någon som gör sig till när det inte kommer naturligt. Slappna av lite så kommer allt säkert att gå mycket bättre.

människor med låg självkänsla lever genom andra. Förstå SJÄLVKÄNSLA och skillnaden på självkänsla o självförtroende.

Mitt råd är att läsa böcker, vad som helst. Det kommer stärka din inre monolog.

"Jag tänker alltså är jag". Googla det citatet.

Förstå skillnaden på vad du tycker o vad andra tycker

Lär dig dessa koncept så blir det bra.

all lycka

Där satt den. Jag har knappt självkänsla. Förresten finns det något annat tips än det där med böckerna?

koncentrera dig på dig själv o tänk på saker kan vara tips. Gilla att tänka, det är tänket som är du. Men tänk inte alltid.

Men böcker är bäst i början, då blir du tvungen att tänka. Det är som styrketräning för hjärnan. Men folk är olika, man kan meditera t.ex. Eller be till Gud. Nåt som får dig att fokusera på dig o må bra.

Bygg din identitet, vem är du? Känn förankringen.

det du säger stämmer väl in på alla människor. Alla lever för någon annans bekräftelse(du lever ju inte själv för evigt, så det skulle vara ett självförgörande levnadssätt att ens försöka med det). Sen hur man får den, och så vidare; kan ju skiljas lite granna. -- Ibland kanske litteratur hjälper att sätta sig in i den "lilla" rollen, och förstå delaktigheten i den större. -Vad nu den är . . .

Självbedrägeri. Ytterst är våra existenser meningslösa, alla vet detta, men försöker skapa mening. Det är därför så många är otillfredsställda och jagar ännu mer meningslöshet i form av status, pengar osv. Det uppstår en konflikt mellan medvetandet om det meningslösa med existensen och den "mening" som har skapats. Det här är konflikten mellan jaget och egot. Desto större diskrepans, desto trasigare/mer förvirrad person.

Det TS har gjort är att skapa denna "mening" genom andra, att ge existensen substans genom att synas för andra. Dock kan ju noteras att noll plus noll är noll; om en persons meningslösa existens fås "mening" genom att existera för andra meningslösa existenser är ju summan meningslöshet.

Det finns ingen mening med livet. Det enda som är av intresse är att undvika att må dåligt av livet. Och det uppnår man inte genom att försöka existera genom andras meningslöshet.

får jag döda dig? - för det upprätthålls väl ändå någon form utav ordning, turordning. Ochmed rättigheter. - 'Du' kanske är 'fri' i mångt och mycket. Men du upprätthåller det till skrot. - din plats på jorden har du ändå fått av anledningar.

Vilka anledningar?

Det är ju upp till dig själv att upptäcka.

Precis, eftersom dessa anledningar är subjektiva illusioner.

Om du accepterar meningslösheten tror jag att det blir lättare för dig att sluta försöka leva genom andra. Om du kommer till insikt med att din existens inte får mer (eller någon) mening med detta är det lättare att sluta försöka leva genom bekräftelse från andra. Som någon annan skrev (citerade): Jag tänker, därför är jag. Det är där du kan börja leta efter dig själv.

Därmed inte sagt att det är fel att hjälpa sina medmänniskor, men man bör göra det av andra anledningar än bekräftelse. Man bör göra det för att underlätta vår gemensamma existens.