Är det möjligt att vara varken för eller emot någonting?

Jag såg detta TED-talk i vilket följande citat togs upp: Min fråga är helt enkelt om det är det möjligt att vara totalt likgiltig och inte vara varken för eller emot någonting?

Jag har svårt att se att ens ståndpunkt skulle kunna hamna precis på gränsen mellan för eller emot någonting. Om inte ståndpunkten blir viktad åt det ena eller andra hållet i själva budskapet så kommer det oudvikligen att viktas av sättet man uttrycker sig på. Detta gäller även i hur man uttrycker budskapet för sig själv. Hur tänker ni?

Citatet avser ju att man inte ska tycka saker och ting, utan snarare ta ställning till huruvida något är sant eller falskt.

Men visst, frågeställningar man inte kommit i kontakt med är man varken för eller emot, etcetera...

Vi kan ta ett exempel.

Jag är inte insatt i USAs politik så jag kan men tänker inte yttra mig om frågor som om vad jag tycker om det och det partiet samt den och den politikern för att jag helt enkelt inte känner mig tillräckligt kunnig för att ha en vettig åsikt.

I motsats kan jag ju säga att jag tycker att Åsa Romson är en inavlad mullvad som är helt tappad bakom all reson och logik och som gärna kan få ta sitt eget liv för naturens bättre då jag har följt henne länge och fått ett perspektiv på vilket idiot hon verkligen är.

Sen finns det ju dom som inte tycker något för att dom är svagsinta färglösa individer och dessa skyr jag som pesten då personer som gärna ställer sig på knä för vem som helst och särar på vederbörandes skinkor av likgiltighet har noll trovärdighet eller pålitlighet.

Så svar ja det är möjligt att vara likgiltig enligt min mening.

Kanske kan vända på det och vara både för och emot.
Är det ett val att inte välja?

För mig är tillståndet
att veta allt
detsamma som tillståndet
att inte veta något

I någon mening blir det väl ändå ett tyckande? En analog frågeställning skulle vara om det är möjligt att ta ställning till huruvida någonting varken är sant eller falskt.

Frågan är, hur kan du veta att du varken är för eller emot om du inte ännu fått frågeställningen? Vad kom först, hönan eller ägget?

Ja, det är väl ett val? Hur tänker du att man skulle kunna vara både för och emot samtidigt?

Du kan inte veta allt, det blir en logisk konflikt. Om du vet allt så vet du även hur det är att veta ingenting som ingår i allt. Men om du vet allt så vet du allt och inte ingenting vilket leder till en motsägelse.

I relativisternas värld så är det subjektiva verklighet, därmed är tyckande och personlig uppfattning den absoluta sanningen.

Detta stämmer givetvis inte, men används för att korrumpera människors hjärnor, vilket är ett viktigt verktyg för att sprida socialism eller annan totalitär ideologi (läs Islam).

Jag tycker att det vore bättre om en viss specifik väteatom på en viss planet i en annan galax istället vore en heliumatom.

Håller du med? Är du emot? Du kanske inte bryr dig?

Jag skulle vilja ha en motivering innan jag tog ställning.

Jag förstår var du vill komma men jag har nog lite svårt att tänka mig att man aktivt kan välja bort alternativen för eller emot om man inte har underlag för att ta ställning. Det jag menar är att man måste kunna få in information att ta ställning till innan man tar ställning till den. Det är under den tiden som man i sådana fall skulle vara varken för eller emot någonting, jag har lite svårt att se det bara. Förutsatt att man ska ta ett underbyggt (rationellt) beslut tycker jag att man inte kan säga något om vad man tycker under den tiden, man har inte tagit ställning än.

Det är lite som att ställa en del av en fråga och förvänta sig att någon ska kunna tycka något om det: "igår?". Taget ur sitt sammanhang säger den frågan ingenting, vadå igår? Jämför med "Var det bra eller dåligt, det som RulleRivare skrev i sitt inlägg igår?

Ofta inte, eftersom man måste ha ett perspektiv för att se någonting. Därför kan det vara pragmatiskt att börja med att inta en viss ståndpunkt.

Jag tror att vi måste avdramatisera det där med att stå för någonting. Var dag kan man öva på att klä sig i sin motståndares skor. Bli nazist, bokstavstroende, miljöpartist, vad som helst för en stund.

Människor tror att man är något visst för att man har ett visst synsätt och en viss hårfärg. Det är ett arv från tiden då vi alla tillhörde stammar med olika ben i näsan.

Jag skulle säga att det är möjligt, men typiskt rätt invecklat att förstå hur ett bakomliggande motiv kan förena uppriktighet, insikt och likgiltighet så att denna ståndpunkt verkligen blir meningsfull för en individ att ha.

Om man är likgiltig i en fråga, så är ståndpunkten som varken är för eller emot ganska naturlig. Men detta innebär i allmänhet att man är så dåligt insatt att meningen med en ståndpunkt i den aktuella frågan uteblir, så detta fall blir för oss här lite ointressant kan jag tycka.

Är man insatt kan förstås likgiltighet ändå vara orsaken bakom att inneha ståndpunkten vi diskuterar, men det kan ju också vara så att man genom tillräckligt vidsynt betraktande av olika argument på bägge sidor i frågan, utvecklat en känsla inom sig av att det ena eller andra alternativet (rätt/fel, för/emot) i högre grad beror av vilka premisser man angriper frågeställningen med, än i vilken riktning ens personliga intressen och bakgrund lutar. Då kan mitten-ståndpunkten bli meningsfull som ett resultat av något utöver likgiltighet

Klart det är. Vår värld är inte binär som logikerna ofta tror. Den följer trevärdeslogik - sant, falskt och obestämd. Man är obestämd om man varken är för eller emot.