Vad jag inte förstår, gällande alla dessa fall av antastande på offentliga platser (simhall, park), är varför inte en enda vuxen jävel gjorde något? Det känns som att "vanliga" vuxna också är rädda för att bli utpekade som rasister, trots att dessa vanliga vuxna sedan åker hem och ger utlopp för sin ilska online och skanderar för att regeringen ska avgå och regeringen och svenska samhället har ingen ryggrad, när de själva förevigar det ryggradslösa beteendet och attityden. Läste någonstans att där befann sig c:a 70-80 pers på spökvandringen. Det spelar väl ingen roll att det var för mörkt att se, du hör väl om små 11-åriga flickor blir antastade, säger "Nej", "Sluta", "Lägg av"?? De vuxna arrangörerna från teaterorganisationen, ni har ansvar för att de deltagande/åskådande barnens trygghet och välmående. Om det rör sig om pojkar med invandrarbakgrund så bekräftar det ju ytterligare hur svenska samhället har färgats av så stark polarisering, att du antingen är REFUGEES WELCOME och SKÄNDA SVENSKA FLAGGAN eller så är du en jävla rasist/nazist/fascist/ist/ist/ist. Men var hittar vi ryggraden? Bristen på civil kurage i Sverige är absolut löjeväckande. Handlar det om ett gäng etniskt svenska pojkar som är skyldiga så är det inte mindre eller mer skrämmande. Det behöver inte bli en stor nationell nyhetsrubrik, om vanliga vuxna skulle bete sig som vanliga vuxna i vilket civiliserat land som helst - om du ser en person som kan kategoriseras som en svagare målgrupp (barn och äldre, enligt mig), VARFÖR är det inte naturligt för dig att säga åt på skarpen? Sitter folk bara och väntar på att Kling och Klang ska komma och recitera medborgerliga rättigheter och skyldigheter? Ta till exempel det där videoklippet med en afghansk kille på tåg/spårvagn som gormade på om hur mycket han hatar Sverige och svenskar, och den enda reaktionen på tåget/spårvagnen var en äldre man som lugnt sade gång på gång att "ja, du får tycka vad du vill". Självklart får man det, men vad är det här för reaktion? Du behöver inte hoppa på killen och slå ner honom, men varför var det inte någon, det fanns säkert gott om vuxna män och kvinnor där, som snabbt och effektivt sade åt honom att "Nu lägger du av". Har vuxna svenskar ingen auktoritet? Känns som ett land som inte kan uppfostra sina barn, vare sig det handlar om ens egna svenska barn eller nyanlända invandrarbarn. Vuxna är inte vuxna längre, för vuxna har inte behövt vara vuxna de senaste 20 åren. Den enda auktoriteten som finns är offentliga organisationer och regeringen. Synd, och jävligt pinsamt
