gabrielle2s egna texter

Ibland är det nyttigt att skriva dessa ord.
Fan, jävlar, fuck, dick, dra arslet över ögat, jävlar i helvetets jävlar, fontanellfjolla, fladderfitta, rugguggla, klappträ, pladdertacka,
För att sedan säga.
Må Gud förlåta mig men det är inte jag som skapat denna oreda, tänk på det när du blir jäävligt arg Gud.

Hjärnan har invaderats av ett tankevirus,. Har döpt det till mental CoVkramp som faktiskt har muterats från ett annat virus som är allt annat än trevligt.
Har förutom mental CoVkramp även symtom från det inte så trevliga SARS-CoV- 2 visurets nyfödda baby vid namn Covid- 19.
Såg nyss virusets ursprung "Pappa Kina viruset" kräva en ursäkt från virushärden i Sverige. Går att läsa om i dagens virusrapport från doktor Expressen.

Känns bättre i mina lungor och luftrör idag.
Veckor utav host, host, host kanske dragit förbi.
Det lossnar små saker i stället för att ingenting händer.
Ute en sväng en kilometer det blev.
Kändes tungt och tryckte i skallen, men det gick ändå bra kanske ännu bättre idag.
För tre dagar sedan var jag nära att svimma när jag gick blev svettig, mådde illa, flåsade som fan.
Trycket över bröstet har lättat vad bra.
Känner syret kommer fram dit det ska.
Tänk om det kommer tillbaka igen känner mig inte frisk nog att fightas igen och igen.

Min Novemberkaktus blommar endast en gång per år. November eller December.
Nu blommar den igen.
Något är fel.
Den ska inte blomma i Mars.

Nu ska jag vila lite från herr eller fru covida-19
och måla lite istället.
När jag ser viruset i media så kan jag inte låta bli att tycka att viruset är estetiskt vackert.
Skall måla det i mina egna färger, former och tankar.
Bestämma över hur jag vill se på denne filur.
Skall låta mitt inre plocka fram viruset på duken.

Jag går omkring och låter som värsta storrökare som röker minst tre paket om dagen.
Samma hosta och harklingar och samma kliande i halsen som rökare får när deras flimmerhår röks bort.
Jag röker inte. Är inte i närheten av rökare.
Tycker det luktar mögel av storrökare dessutom.
Låter som en människa med kol. De hostar slem i och för sig. Det gör inte jag.
Det verkar vara någon giftig substans inom mig.
Lika giftig som röken rökaren andas in.

Mitt huvud är fullt utav virus, bakterier och döda människor.
BB har blivit totalt bortglömt.
Drömt om toapapper där min grannen hade bunkrat fönstren fulla av blöjor och kom bärande på balar av toapapper.
Drömmer om blåröda virus och blodröda texter. SENASTE NYTT.
Försöker hålla mig borta från allt men då hostar jag som faan och skyndar mig att leta efter överlevare. Lite tröst trots allt.
Försöker undvika att tänka på människor som ser ut som människor som arbetar med kärnkraft. Munderingar från topp till tå. Ser farliga ut.
Försöker måla bort respiratorer, vatten i lungor och virala lunginflammationer.
Och har bestämt mig för att det står änglar runt dem som håller dem i handen och tar dem till en Gud jag inte riktigt tror på.
Försöker att inte se kistor framför mig och absolut inte mina anhöriga.
De är odödliga.
Precis allt är det i mitt tycke fint avtecknade viruset som ger sjukdomen covid- 19:s fel.
Den har våldtagit min hjärna.

Tänkt på hur min pappa var när han levde.
Han avgudade Gorbatjov, åkte till Ryssland lite då och då.
Kom hem med godis, matrojsjka dockor, och en massa ryska böcker.
Röstade på vpk, lyssnade på musik från hawai. Spelade in sig själv när han berättade roliga historier och skrattade så han grät.
Han avskydde magsjuka och avskydde vår skola när magsjukor gick.
Han spydde, svor, torkade sig om munnen, gick till kylskåpet och åt mat direkt efter.
Han var jätterädd för åska och förvandlades från att vara en nästan två meter, stark jätte till att bli en liten gråtande baby.
Jag lärde mig aldrig att känna honom.
Jag iakttog honom endast.

Ser bilder framför mig som är helt förvridna.
Jag bara måste få ur mig det genom mina fingrar.
Bilderna dansar balett över tangenterna och.
blir till toner jag måste sjunga av mig svart på vitt.
En symfoni utav texter ligger framför mig.
Jag är både dirigent, textskrivare och den som spelar på tangentbordet.
Ser bilder framför mig som är helt förvridna.

Nej nu får jag verkligen lugna ner mig.
Kan inte hålla på och bli fixerad vid allt.
Är det inte Gud, Adam och Eva, covid-19 och andra jobbiga typer som Stefan så är det löpning, måla, prata munnen ur led med vänner och familj och jobba.
Jag blir fixerad när jag jobbar också.
När jag pratar.
När jag skriver.
När jag skall sova blir jag fixerad vid att vara vaken.
I morgon ska jag bara ha kul, skall bli fixerad vid att ha kul.
Se någon rolig film som får mig att skratta.
Köpa godis, inte plockgodis, där kan det finnas massor av mördarvirus. Någon har glömt bort att hosta i armvecket och stoppar ner massor av viruspartiklar i plastlådorna.
Låsa in mobilen i ett skåp, ge grannen min nyckel, säga åt honom, ge mig inte nyckeln om jag tjatar om den.
Brukar ge honom godis, chips och glass de gånger jag köpt för mycket. Säger. Ge inte tillbaka det om jag ringer på din dörr och när jag gjort det börjar mina tankar, glass hos grannen, godis hos grannen, chips hos grannen och det slutar med att jag tar tillbaka det sent på kvällen eller natten. Ringer på dörren klockan 12 på natten. Grannen nyvaken i kalsonger. Eeeh kan jag få tillbaka mina godsaker.
Godnatt.

Makten över andra är inget.
Makten över sig själv är allt.
Så sa du en gång.
Jag lyssnar på det varje dag.

Min hjärna är ibland som en skalpell som skär igenom atomer.
Men ibland blir den dummare än dum.
Min mobil såg konstig ut i skärmen.
Gick till en mobilexpert.
Kan nu titta vad det blivit för fel, bilden är suddig, titta får du se. Den har aldrig varit så här.
Lilla gumman, här får du en liten tygbit.
Du har fett, svett från ansikte, hår på skärmen.
Måste vara fett svettig nu då.
Fan vad pinsamt.