Är känslor ett vetenskapligt mysterium?

De flesta normalbegåvade människor är överens om att man kan se känslor i en människas ögon. Enbart genom att titta på ögonen kan man se sorg, rädsla, glädje, avsky, avund, hat, förvåning osv osv.

Nu till frågan:

Hur förklarar man detta vetenskapligt? Kan man förklara det? Jag menar ett öga består ju bara av... hm.. ögonglob, hornhinna, iris, osv. Hur kan man vetenskapligt förklara vad det är som gör att ett så brett spektrum av känslor kan registreras på ett sådant avancerat sätt i just denna del av kroppen.

Är inte detta lite av ett mysterium? Har vetenskapen något svar? Någon som har något svar?

Det är mest muskler runt ögat och övriga ansiktet som skapar ansiktsuttrycken. Storleken på pupillerna är vad jag vet det enda som syns i ögat som kan avslöja något som sinnesstämningen.

precis, du ser uttrycken faktiskt i ansiktet och inte i ögonen...

Tycker du att de där små gula figurerna här till höger på sidan där man skriver sina inlägg är "mystiska"?
Dvs smileys.

Hur tolkar du tex denna: ?

Tror du att särskilt många hade protesterat mot dig om du sagt att det föreställde "glädje"?

Dvs ett ansikte ändrar utseende i takt med det humör bäraren av det har/vill visa upp.
Och vi som tittar på ansiktena lär oss redan från spädbarnsåldern vilka uttryck som representerar vilket humör.

Det finns massvis av små muskler som kontrollerar ansiktets utseende, även runt ögonen sitter massvis av små muskler som ger även dellra minsta, mest subtila skillnader.

Men ett öga i sig, det är bara ett öga. Plocka tex ut ett öga och se hur många olika känslor det kan förmedla ...

För de flesta av oss är den tolkningsprocessen helt "undermedveten", och det är väl därför du tror att "ögon visar känslor". Dvs för att du inte är medveten om hur utseendet i ansiktet förändras..


Alltså - inget mystiskt här inte.

Och "känslor" i sig, såna vi upplever inom oss. De är ju inombords kontrollerade. Hormoner och annat sattyg både får oss att Känna på ett visst sätt, och även Förstärker vad vi tänker på (vi kan alltså bli arga fast vi inte har orsak, bara genom att föreställa oss hur ilskna vi blir).

Detta är precis samma sak för djuren. Så du kan faktiskt Förstå exakt hur tex din katt, eller din hund, känner sig när den "ser glad ut." Eller hur din katt känner sig när du retar den tills den börjar bete sig tjurigt och blir sur.
Precis så som du själv känner dig när du blir sur, så känner sig din katt, precis på samma sätt som när du blir glad av att få träffa någon du längtat efter, så känner din hund när den viftar på svansen när du kommer hem.


Fast enligt de sk skeptikerna här på forumet, snakeplissken, laurentiuslucidor, skunkjobb etc så är det bara övernaturligt vidskepelse, bara trams.

Flera intressanta svar på att ögonen inte kan visa känslor...

Tja, det kanske stämmer och jag säger inte att ansiktet i övrigt inte är med och påverkar vår uppfattning om vilka känslor en människa utstrålar.

Grejen är att det är mycket svårare att bedöma en människas känslor när personen blundar. Detta skulle man ganska lätt kunna göra ett vetenskapligt test om. Man tar 100 bilder på människor och testar hur lätt det är att läsa av deras känslor och sedan kan man ta 100 bilder måla över ögonen och se hur lätt det är att nu bedöma en människa känslor.

Det här verkar vara ett område som vetenskapen inte kan förklara och sådant som inte kan förklaras brukar man undvika av rädsla för att tvingas erkänna "vi vet inte".

Testa gärna att titta på bilder på människor som blundar så ser ni själva att det är mycket svårare att "läsa" av personens avsikter, känslor mm.

Det verkar som känslor är energi som ögonen kan utstråla och som vi kan uppfatta...

Nejdå,vi förstår att du är tjurig och sur efter att återigen ha gjort bort dig och att du enbart har dig själv att skylla och att inget övernaturligt ligger bakom.

Jag tror inte du tänker riktigt där.
Dvs de flesta som blundar slappnar samtidigt av. Ber du någon blunda innan du tar ett kort så kommer de försätta sig i det neutrala avslappnade sinnesläget.


Och som jag sa så är det muskulaturen kring ögonen som "ger liv" åt ögonen.
Det innebär att om man har solglasögon på sig så ser man inte ögonen.
Dvs man ser inte hur ögonmusklerna förändrar sig runt ögonen.
Man ser endast munnen, kinderna, pannan.

Poliser och torterare etc brukar ju ha solglasögonen just för det - för att göra det svårare att se deras ögon, svårare att se hur de tänker.



är du föreslår blundade ögon, så borde du istället föreslå att Bara se själva pupillerna. Klippa bort all annan hud runt ögonen.
Då kan du se hur mycket ögonen "visar".
Dvs du kommer ju inte se någon skillnad på vare sig en tvärilsk eller en jäteglad person - du kommer bara se pupillerna.

Så inte visar ögonen i sig något.


Det är dessutom otroligt viktigt för oss människor, homo sapiens, att kunna visa upp för andra vilket sinnestillstånd vi befinner oss i.
Det är orsaken till att just vi, som enda djur, har synliga ögonvitor.
Alla andar djur har bara själva iris synlig. Man ser inga ögonvitor på andra djur.
Just genom att vi kan se ögonvitorna, så blir de pyttesmå, subtila, muskelförändringarna kring ögat extra synliga. Kontrasten mellan det vita och huden/ögonfransarna ger den omedelbara synligheten.

Vi är alltså ett Socialt Djur. Vi behöver den förmågan, att dels kunna signalera våra alla små och subtila känsloyttringar till de andra, och dels att kunna Förstå dem/tolka dem hos andra.

Många djur har sociala behov, men just detta borde visa att de sociala behoven för oss mäniskor verkligen är något utöver det normala.
Beror det på att vi är så oberäkneliga kanske?

Den gängse förklaringen brukar annars vara att vi har nytta av att snabbt och lätt se var andra i gruppen tittar, vilket underlättar vid jakt i grupp. Djur som inte jagar och delar föda i gruppen har däremot nytta av att inte avslöja för andra individer vad de har fått syn på för gott...

Men andra ansiktshårlösa humanoider jagar också i grupp, chimpanser framför allt. De har inga synliga vitor.
Faktum är att vi är den enda humanoiden med ett så uttrycksfyllt ansikte.
Vi kan träna chimpanser, gorillor och orangutanger till att skratta och le, men det är för dem bara en mekanisk rörelse. De upphissade mungiporna följs sällan av de för människan så avslöjande ögonmusklerna. Så det ger ju ofta betraktaren en konstig känsla. Hade en människa gjort liknande grimas så hade vi ju tolkat det som att den bara förställde sig.

Vrede är enklare att visa upp. Det klarar också alla aporna av.
Men förmågan att signalera vänlighet förstärks ju genom just ansiktsmuskulaturen, i synnerhet kring ögonen.
Dvs bara en upphissad glad mun är inte tillräckligt, utan vi behöver få det uppvisade liksom Bekräftat med en korrelerande ögonmuskulatur.

I stil med "falskt leende" = fara. Håll dig på din vakt.
Men speglas, korrelerar leendet med "leende ögon" blir vi bättre försäkrade om motpartens goda avsikter.

Tänk på att vi skred oss relativt snabbt ut i vida världen. En ganska stor värld med väldigt få människor att stöta på. Och bland alla dessa potentiella möten fanns det även andra människo-arter.
Människo-arter som kanske inte hade den förmågan.
Kanske neanderthalare, denisovans, etc var mer lika chimpanserna där? Att de bara kunde "hissa upp mungiporna".
Även utan potentiella människo-arter blev ju ändå varje möte med andra människor, i en så ensam värld, en väldigt riskabel affär.
Det borde finnas ett stort behov att att tolka motpartens Verkliga intentioner med snabbhet och säkerhet då.

Det är ju en väldigt bra förmåga även Med språk. Eftersom de signalerna ofta är av mer autonom natur.

Det tror jag också, men just nu kör vetenskapen på att det är muskler och pupillerna som skapar ansiktsuttrycken. Jag tror även att ögonen kan bli glansiga för signalera en speciell känsla, men jag kommer inte ihåg vilken.

Om det Inte hade varit muskler som visade känslor genom ansiktsuttrycken - hur hade det då varit möjligt att måla porträtt där figuren visade vissa känslor ...

Hur hade en konstnär kunnat måla, teckna, någon övernaturlig utstrålning menar du?

Ja nu sitter ju inte jag och hittar på egna teorier på kammaren utan redovisade helt enkelt det som är den allmänt mest accepterade teorin till varför vi har ögonvitor. Om det inte stämmer överens med dina teorier så är det knappast mitt fel.

...Detta kan hänga samman med att människor har utvecklats till att bli bättre på samarbete än andra apor, till exempel när det gäller att samla föda. Det finns teorier som hävdar att apor, som konkurrerar kraftigt om mat, tjänar på att kamouflera vart de riktar sin visuella uppmärksamhet. Om apan har fått syn på en smaskig frukt så vill den inte att blicken ska avslöja var frukten befinner sig. Men människor som samarbetar om att samla föda tjänar på att kunna läsa av vart andra tittar.
http://fof.se/tidning/2008/1/varfor-...tora-ogonvitor

This makes it easier for one individual to infer where another individual is looking, and the cooperative eye hypothesis suggests this has evolved as a method of nonverbal communication.
https://en.wikipedia.org/wiki/Sclera

Ögonvitan är betydligt mer synlig hos människan än hos de flesta andra däggdjur, hos vilka regnbågshinnan är större och fyller den synliga delen av ögat. Detta kan tolkas som en evolutionär anpassning till blickens betydelse för mänskligt samspel.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ögonvita

The cooperative eye hypothesis is a proposed explanation for the appearance of the human eye. It suggests that the eye's distinctive visible characteristics evolved to make it easier for humans to follow another's gaze while communicating or while working together on tasks.
http://research.omicsgroup.org/index...eye_hypothesis


Bra fråga!