Citat:
Ursprungligen postat av
Pantokrator
Det handlar mer om sinnesro. Vet en om att något som är fel inte gör något åt det, så kommer tankarna att gro. Då är det bättre att stilla sinnesron genom att göra en handling vars intention är att förhindra något som är fel. Detta ger aktören en känsla av nöjdhet. Huruvida handlingen har en faktiskt påverkan är sekundärt i förhållande till handlingens intention.
Hur tänker du här? Ska alla börja agera på känsla utan att tänka genom sina handlingar innan de genomför dem? Kan man alltid rättfärdiga ett handlande med att "intentionen var god"?
Scenario
Du kommer på din fru när hon står med en kniv mot ditt barns strupe. Du agerar instinktivt och sliter bort din fru från barnet, av god intention. Kniven slinter till i situationen på grund av din handling och hon hugger sig själv i luftstrupen och lider till döds medan du ser på. Det visar sig att ditt barn hade dragit åt ett buntband runt sin hals och håller på att kvävas till döds. Din fru stod med en kniv och skulle skära loss buntbandet när du kom in och skulle "rädda situationen". Nu är det för sent att göra något att situationen och därför kvävs även ditt barn sakta till döds på grund av din handling.
Rättfärdigar din goda intention din fru och ditt barns död?
