Svarta hål, evighetsteori.

Energi i olika form. Materia nedbromsat ljus. Dynamiskt ljus.
När vi tittar längst ut i vårat universum ser vi de upphettade glödande gaserna som var i universums början. Väggen av ljus. När den började kylas ned/bromsas började större och större samlingar av partiklar att bildas. Planeter, stjärnor, svarta hål. Till slut är allt helt mörkt och kvar finns bara det svarta hålet vi över tid garanterat kommer att åka in i. Igen.

Om man vrängde ett svart hål ut och in...
Vad tänker ni om det?

Om man radade upp alla svarta hål på en linje så att man bara ser 1 hål.
Blir en ganska magisk syn av färger runt det hålet.

Inte speciellt mycket.


Är du hög just nu? Om du är det så kom ner först så pratar vi sedan.

Om man vränger ett hål ut och in så blir gravitationen som drar ner saker i hålet till expansionen i det ut vrängda hålet. Tadaa!

Varför skulle det behöva ta slut någonstans? Jag tror snarare att universum i sin helhet är en simulering då det består av en begränsad mängd kvantifierbara värden (10^80) vilket inte är särskilt logiskt med tanke på att exempelvis de transcendenta talen som beskriver logiken är mer komplexa än så.

Att allt skulle bestå av en evig ström logiska system konstruerade och inneslutna i mer eller mindre komplexa logiska system är inte särskilt osannolikt med tanke på att de inte nödvändigtvis bygger på samma systematik och därmed inte har någon självklar hierarki/topologi.

För vad är väl allt i slutändan om inte en följd av att kaotiska förutsättningar utformar intelligenta självreplikerande logiska strukturer av varierande magnitud som den hållbara systematik vi uppfattar som universum?

Påminner lite om fysikern Lee Smolins teori som han skrev om i sin bok The life of Cosmos från 1997. Skaffa och läs den om du vill ha lite mer kött på benen om detta från en riktig fysiker. Smolin är en av de skarpare verktygen i lådan, ffa känd för sitt arbete med att kvantisera gravitation med s k slingkvantgravitation.

Jo, jag tänkta också på honom.

Det är lite sorgligt egentligen. Hur knäpp teori man än kommer på så är det alltid någon annan jäkel som var där före

Ja är inne på möjligheten vad som händer med sjätte, sjunde generationen stjärnor.

The great sloan structure visar att massan i universum kollapsar i filament. Som sen lär dras ut i tunnare och tunnare filament mellan regioner.

Så i slutändan kommer de tillräckligt gravitations starka regionerna att vara de ända synliga platserna kvar. Allt annat är försvunnet i horisonten.

Men då, hur ser de strukturerna som skapats då? Man vet inte! Vilka planeter kan ha skapats då? Få det kommer finnas mycket mer metaller i systemet efter alla stjärnor. Mmm det är fanimej orgasm liknande tankar