borderline - början av relationer

Hej! Jag vill endast ha svar från andra med borderline eller riktigt utbildade inom t ex DBT och MBT.


Jag undrar hur ni blir i BÖRJAN av ett förhållande. Jag tycker det är så jävla svårt att veta om det är att jag är rädd eller om jag inte är intresserad. Förstår nån hur jag menar? Jag kan vara superintresserad och pepp osv (t ex om man träffar någon online) och sen ses vi och ALLTID dagen efter får jag ångest. "Gillar jag verkligen hen? Lurar jag hen? Är jag intresserad? Tänk om jag hade sex fast jag inte ville? Tänk om jag inte är attraherad av hen?" osv. Kan göra liknande under tiden jag är med personen också - checkar hela tiden av. Jag har/har haft tvång läänge och tankegången påminner om det så vet att det kan bero på det också. Just att jag fastnar.

Men iafl - när vi träffats, och oftast efter sex - så får jag ofta ångest och börjar analysera. Slutar 99% av gångerna att jag får panik och tror att jag inte gillar personen och avslutar allt och slutar prata med personen. Får ofta så mkt ångest att jag säger upp mig från jobbet, inte tycker jag förtjänar att leva, avslutar relationen, inte kommer ur lägenheten osv. Får riktig RIKTIG ångest alltså. Inte någon liten sak liksom. Sen mår jag bättre, börjar om och gör samma sak igen.

Jag vägrar leva ensam i hela mitt liv. Jag har fått ordning på SÅ mkt nu och mitt mål är att kunna ha familj och partner. Men så fort det kommer någon potentiell "partner" (där hen verkar intresserad tillbaka) får jag panik. Är hen inte intresserad blir jag oftast mer intresserad. Gaah. De gånger jag stannat och stått ut med känslan har jag blivit intresserad/kär. Därför kan jag ju inte lita på första känslan utan att ge det mer chans. Men är så himla svårt.

Någon som känner igen sig?

Hatar att inte kunna gå på magkänslan - har gjort det och slängt bort många BRA relationer där jag insett att jag VAR intresserad. Känslan är "ångest. avsluta nu. hejdå. prata aldrig mer". Mellanläget ger mig liksom panik. Och antar att en är sårbar och att det spelar in mkt också. Och om någon gillar en kan man såra dem. Det är jag med rädd för. Jag avslutar innan det blir något mer. MEN samtidigt då - hur vet jag att det inte är så att jag bara inte är intresserad? Hur ska jag märka skillnad? Hur vet jag vad som är ångest/tvång/borderline och vad som är "vad jag känner på riktigt"? För går jag på magkänslan kan jag aldrig göra något. Då avslutar jag ju allt.

Någon?

Känner igen tankegångarna, men inte helt. Ju mer ärlig jag är mot mig själv (och partner), desto mer sårbar och då i större behov av en trygghet som ju rimligen aldrig kan infinna sig.

Men mitt problem är att jag inte vet vad som är "att vara ärlig" eller om det är ångest/rädsla/tvång som spökar. Det är hela grejen. Jag kan inte gå på magkänslan, då slänger jag bort allt. Alla gånger. Alla relationer. Samtidigt som det självklart KAN vara så att jag inte är intresserad, men jag vet inte hur jag ska se skillnaden.

En inte helt orimlig tanke är väl att dina försvar skyddar dig från att känna vad som faktiskt finns där inne.

Ja, jag vet ju ATT det händer. För när jag klarat av att stanna kvar i relationen längre har jag utvecklat känslor. Men så himla störande att inte kunna veta. Min borderline blir ju också att jag vill känna "hen ska jag gifta mig med" på två sekunder och gör jag inte det tar jag det som att jag inte är intresserad. Analyserar sönder allt. Blir rädd att jag "utnyttjar" och "lurar" någon oooosv. "Bättre att avsluta".

Men vill kunna satsa. Och bara vara i det. Men "går på" det varje gång och avslutar.

Fast det tar ju tid att utveckla djupare känslor. Iom att du vet om att du är svartvit i början men kan utveckla känslor så kanske avvakta lite? Du lurar ju ingen för att du vill se hur saker utvecklar sig.

Med din problematik rekommenderar jag att du läser dan Josefssons bok hemligheten - för en varaktig relation. Och kanske särskilt testar den sk tvärtemot-metoden som en strategi att komma förbi din initiala oro.

Nej, det är så jag försöker tänka. Så himla svårt. Tack för svar.

Berätta gärna mer Tack.

Köp/låna boken och se om du når en insikt. Boken tar upp dilemmat att den del gör allt för att på olika sätt sabba chansen till en varaktig relation och diskuterar detta via den sk anknytningsteorin.

Svårt ja. Hoppas du hittar ett sätt som blir bra för dig.

Något du kan göra både för din egen skull och den andra partens skull: Berätta att du fungerar såhär. Särskilt innan ni har sex. Du är medveten om ditt beteende, och även om du är oförmögen att förändra det så kan du åtminstone vara ärlig med att du är som du är, så du slipper såra andra mer.