DN Kultur ägnar tre hela sidor i print - varav hälften stillbilder från olika filmer - åt att spåna loss kring örfilens semiotik inom Hollywoodfilmen, i synnerhet förstås örfilar mot kvinnor och HBT-personer. Nästan samtliga exempel är minst ett halvsekel gamla och artikeln vinklas förstås hårt på att örfilar utdelade för att få någon att skärpa sig, lyssna, lyda eller som markering av att "nu räcker det!" är en
patriarkal gest som straighta vita män riktar mot kvinnor och andra "marginalgrupper". Eller en påtvingad och våldsam intimitet - jfr den färska samtyckeslagen.
Dessutom fyller en tecknad örfil i serietidningsstil hela förstasidan till kulturdelen.
Visserligen finns det inget krav på att kulturartiklar ska handla om *nyheter* i vanlig mening, men det här är verkligen en tröttkörd prioritering. Ämnet känns inte det minsta relevant för andra än sura radikalfeminister, dessutom är det för länge sedan uttröskat.