Bestämt mig för att sluta röka - bröt ihop totalt..

har rökt i 2.5 års tid med mina kompisar och vi planerar nu att sluta. Jag är verkligen trött på det och är 100% med på att sluta, och det är någonting som vi har pratat om under en lång tid nu. Drar till Thailand imon och är borta en månad, och när vi kommer tillbaka så slutar vi har vi sagt.

Började dock alldeles nyss störtlipa när jag tänkte tillbaka på dessa två åren med mina kompisar och allt vi varit med om och gjort. När jag tänker tillbaka på alla minnen så inser jag hur fina dem är, och känner en stor sorgsen känsla av att allt det är slut nu?

Vi kommer ju självklart fortsätta vara med varandra, men känns på ett sätt som att det inte kommer vara samma grej? Men jag vill ju detta, för vill inte röka mer och nöja mig med tillvaron.
Men när vi väl väljer att sluta så tar ju dessa två helt magiska åren slut..

Det låter mer som om de två magiska åren sitter i "röken" och inte i kontakten med kompisarna och vad ni gjort. Kanske dags att tänka om och börja minnas magin i de goda minnen som inte involverar "rök".

Stöttar dig till 100%. Sluta i och med att du åker! (Inte när du kommer tillbaka)

Det där är enligt mig en av de största farorna med regelbundet bruk av cannabis, det är lätt att göra det till en del av vardagen. Samtidigt så är det lätt att vara någorlunda fungerande vilket gör att det faktiskt blir svårt att hitta motivation till att sluta.

Jag har kraftigt dragit ner på mitt bruk vilket räcker långt. Jag kommer nog aldrig sluta helt. Vill du göra det så är det tyvärr bara att acceptera att vardagen blir lite tristare, det kommer ge med sig.

//Tripportreat

Fyfan vad jag känner igen mig. Jag och mina vänner har rökt sedan 4-5 år tillbaka. Vi gör det dock ännu. Och många minnen har det blivit, kanske de bästa, där man ser allt vi gjort som i en spännande dimma. Vi är dock inte beroende och röker bara när vi är med varandra, vilket kanske vi gör lite för ofta.
Men det är ju i perioder man röker mycket och vissa perioder röker vi nästan inget alls. Vi har också pratat mycket om att vi kanske bli lata och nöjda över livet som det e, att vi blir slöare och slöare med åren. Men vi tror inte för hårt på det och försöker vara mer aktiva än vi känner oss ändå. Fortsätt rök ihop, men kanske mer sällan? Det går inte att ljuga för sig själv att man alltid kan ha det lika bra utan rökat.

Slutade också röka tillsammans med några av mina bästa kompisar, kan säga att det inte är någon skillnad alls, vänskapen är densamma som den alltid varit!

Exakt det här! (om man har bra vänner)

TS lider av pre-abstinens

Var stark, stötta dina polare så stöttar dom dig.

Jag själv slutade röka för några år sedan, men då bröts kontakten med flertalet av mina "vänner".
Tänker fortfarande tillbaka på tiden och de härliga stunder vi hade tillsammans.
Men samtidigt så lever jag i nuet med äkta vänner som stannat kvar trots att flertalet röker men ändå kan umgås med mig som ickerökare.

Tillsammans fixar ni det, så länge inte allt kretsar kring rökat.


Edit: Eller just så länge det kretsar kring rökat!

Förstår på ett sett hur du känner, jag och en polare brukade röka på 3-4 gånger i veckan under ett års tid och då vi hänge med varandra och var höga så var det sjukt chill! Trivdes somfan med sällskapet och vi hade sjukt kul!

Upptäckte dock när vi båda har slutat att allt bara sitter i själva rökandet och ofta så tror man att man hade mer kul än vad man egentligen hade.
När jag tänker tillbaka på vårat rökar år så hade vi egentligen ett sjukt patetiskt och tråkigt liv.
Vi jobbade, kom hem och rökte, snackade lite rökgojja, kanske lira lite xbox eller bara satt tysta och roades åt våra egna tankar.

Tänker jag tillbaka på det så är det visserligen fina minnen just att man hänge lite och hade kul men sanningen är att egentligen så levde vi riktigt tråkiga liv och mer eller mindre slösade bort en jävla massa tid. Tid man hade kunnat spendera på annat som kommer gynna dig i framtiden tex.

Nää jag tror inte att du kommer sakna era "fina" stunder tillsammans utan jag tror du kommer sakna att vara hög.

Kan också hålla med till viss del.

Är ni bra polare så kan ni göra samma saker utan att va höga.
Visst att mycket av tiden man spenderade ihop var ganska meningslös och tidsfördriv.
Men det var ju ändå roligare att röka ihop med polare och inte göra någonting, än att sitta själv hemma och inte göra någonting.

Samma sak gjorde jag och mina riktiga vänner innan vi började med droger, och kan även göra samma saker idag. Utan rökat och andra substanser.

Det beror ju förstås på hur man vill spendera sitt liv Ett "vanligt" liv innebär för många att jobba, spendera pengar på materialistiska saker, se på TV eller supa ner sig på helgerna. Jag känner människor som lever ett liv du numera beskriver som "tråkigt". Sanningen är dock att de själva inte upplever det så, inte för att de är fast i någon dimma och inte kan tänka utan för att de helt enkelt är nöjda med sina liv som de är. Är man nöjd med att leva simpelt och inte slösa bort sin tid med ovanstående "vanliga" tidsfördriv, så är det väl knappast något fel med det?