Skillnaden mellan demokrati och diktatur är ytterst hårfin

I svenska skolor hyllas "demokratin" som ett frihetligt statsskick där alla får vara med och bestämma, men uppfyller den verkligen så mycket som folk ger den kredits för? Vi får snarare vart fjärde år rösta på ombudsmän som ska diktera allt. Därefter får de med flest röster bestämma allt över oss, inklusive oss som inte röstade på dem. På vilket sätt får alla vara med och bestämma då? Nu försvarar säkert vissa detta statsskick genom att hävda att majoriteten får bestämma, men så är ju inte fallet heller. Inget av partierna som har styrt har någonsin fått över 50% av rösterna. Det brukar högst snarare vara en tredjedel.

Vissa försvarar även de folkvalda pamparna som toleranta gentemot oppositionen och att de respekterar andras åsikter än deras egna. Men det framgår ju ganska tydligt att de gör allt i sin makt för att stoppa eventuella opinionsförändringar som går emot deras policy. När de väl märker att missnöjet mot deras invandringspolitik växer svarar de med att öka massinvandringen ytterligare, för att på så vis till deras egna förmåner procentuellt reducera denna vilja via import av potentiella sympatisörer till deras system. Är detta verkligen metoder som företrädare för de så kallade "goda krafterna" bör utöva? "Toleransen", som de så varmt talar för, ska tydligen vara enkelriktat då det anses vara politiskt korrekt att tolerera mångkultur, HBTQ-rörelsen och radikal feminism, men det anses även vara politiskt korrekt att sprida föraktpropaganda gentemot nationalism. Vad många dock tycks glömma är att tolerans i princip innebär att stå ut med någonting som man inte gillar.

Frågeställningen är:
Är "demokrati" (läs mediekrati) helt enkelt en diktatur i fårakläder eller är det så att det egentligen är ett bra system, men att Sverige inte är en riktig demokrati?

Finns det bara bra typer av demokrati och bara dåliga typer av diktatur?

Har "majoriteten" (läs de som röstar på partiet som får flest röster) alltid rätt?

Skulle det vara mer moraliskt att 1% bestämmer över 99% än att en större andel bestämmer över en mindre andel? Är andelen större kan de åtminstone försvara sig mot omoraliska, totalitära beteenden, vilket inte en minoritet kan göra mot en lynchmobb.

---

Som Sture Hansson, professor i ekologi vid Stockholms universitet, sade:
"Alla kan ju göra fel. Har man då ett stimbeteende så kan det ju bli väldigt många som gör fel."

Ja, det finns olika typer av demokrati som är olika demokratiska i olika grad och på olika sätt.

Vi har en regelrätt representativ demokrati, medan t.ex. Schweiz har en välfungerande direktdemokrati.

Vissa länder har också ett system där du får rösta på förstahands-, andrahands- och tredjehandsalternativ.

Och vissa har demokratiska system uppbyggt likt en turnering, där kandidater går till något som liknar en "final". Och på det sättet skapas en garanti att det är majoriteten som bestämmer.

Absolut inte. Utöver att det är ett konstigt resonemang så ska man inte ens behöva försvara sig mot totalitära beteenden. Det ska inte kunna hända. Demokrati är ett system som är menat att just minimera risken att sådant händer.


Vi har ett system som är demokratiskt, men absolut inte till 100%. Att vi har för lite demokrati är inget argument för att vi ska införa ännu mindre demokrati.

Något man bör tänka på är att demokrati (i vår tappning) ändå är frihetligt jämfört med vad demokrati hade varit om vi inte hade haft vissa individualistiska värderingar i vår kultur som sätter vissa begränsningar över vad kollektivet får besluta om. Ändå har demokrati här lett till mer kollektivism och ofrihet över tid.


Det mest moraliska vore att individen och dennes närstående fick bestämma själva i så hög utsträckning som möjligt istället för att vare sig 1 % eller majoriteten bestämmer åt dem om diverse livsval. Vad som är möjligt kan debatteras.

Ökad decentralisering av makt ser jag annars som ett steg i rätt riktning.

Men om man tar de två exemplen, så är att 1 % bestämmer över 99 % bättre än att ett demokratiskt kollektiv bestämmer, så länge det råder maktdelning inom denna 1 % så att inte en person eller grupp får för mycket makt samt att det finns en stark konstitution eller grundlagar som är svåra att ändra på och som garanterar vissa friheter som yttrandefrihet. Demokrati har en skadlig populism och kortsiktighet inbyggd i sitt funktionssätt som en monarki inte har.

Demokrati är i mångt och mycket bara en illusion av inflytande som inte finns. Du som individ underställer dig vad över 99.9999% tycker, medan din individuella röst gör varken till eller från. Och massorna indoktrineras av massmedia, det statliga skolsystemet etc

Demokrati kan möjligen funka bättre på en väldigt lokal nivå. Den här massdemokratin där miljontals människor lägger lappar i lådor var fjärde år och där det inte krävs några kvalifikationer (annat än ålder) för att rösta är definitivt ett dåligt system dock. Det kortsiktiga tänkandet, fördumningen, ansvarsbristen och socialismen som går hand i hand med det systemet blir dess fall.

Ett system blir per automatik inte sämre bara för att medborgarna inte lägger en lapp i en låda vart fjärde år. Sveriges så kallade demokratiska samhällsmodell är kanske det mest meningslösa som någonsin har existerat. Med fenomen som politisk korrekthet, och faktumet att massan indoktrineras med detta från förskolan till universitetet, är syftet bakom detta system blott en lögn. Man kan dessutom ifrågasätta påståendet om vi ens har ett genuint majoritetsstyre då det är en minoritet på några få hundra som sitter i tongivande positioner där de dikterar opinionsbildningen såväl som tabubelagda åsikter.

Nationalsocialismens och kommunismens skräckvälden är skäl nog för en förkrossande väljarmajoritet att föredra den västerländska demokratin. En fördel, som även den gode Linnaeus borde uppskatta, är att varken NKVD eller någon annan hemlig polis kommer och hämtar honom för - i bästa fall - snabbtransport till Gulag eller KZ-läger.
Jag gillar demokratin för att även diktaturprofeter som Linnaeus tillåts yttra sig ostraffat och kritisera det rådande systemet. Varken en kommunistisk eller nationalsocialistisk stat ger honom denna möjlighet.

Fast att ställa skräckvälden/totalitära diktaturer under 1900-talet som enda alternativen till västerländsk demokrati är falsk dikotomi om något. Tror du att det är de enda statsskick som existerat?

Tryckfrihetsförordningen som förhindrade censur i Sverige hade vi långt innan rösträttsreformerna.

Förvisso. Men mitt inlägg var framförallt ett svar till signaturen Linneaus, som brukar lovprisa nationalsocialistisk diktatur här på Flashback.

Visst är det så. Men det beror ju också på att en förkrossande majoritet inte ens har levt under alla dessa system och kunnat jämföra dem ur eget perspektiv. De har snarare indoktrinerats av Hollywood och andra propagandamaskiner vars syfte har varit att svartmåla Hitler ända sedan han satte stopp för Versaillesfreden och bankirväldets förtryck mot Tyskland. Tyskarna under den tiden hade å andra sidan levt under både ett demokratiskt system och ett nationalsocialistiskt sådant, och kunde därmed jämföra bägge ur ett icke-vinklat perspektiv. Det var det förstnämnda som drog Tyskland in i lågkonjunkturen och det sistnämnda som drog dem ur det, så man behöver inte fundera särskilt länge för att komma fram till att de generellt föredrog nationalsocialismen av goda skäl. Det var ju under detta styre som Tyskland hade rest sig ur askan, gått från det fattigaste landet i Europa till det rikaste och försetts med miljontals jobb genom planläggningen av bygge av nya broar, vägar, byggnader och hamnanläggningar. De hade dock inte lika mycket att tacka demokratin för, som än idag utkräver Tyskland på skadeersättning på flera miljarder. Många regeringar i utlandet, särskilt de allierade, hyste ett enormt avund mot tyskarna för deras framgång och det var bara en fråga om tid innan de förklarade krig mot Tyskland. Ekonomin i Sovjetunionen var kanske det mest misslyckade av alla, då regimen hade mjölkat den ryska medelklassen på allt de ägde. Visst, tyskarna kanske inte hade möjlighet till att lägga en lapp i en låda vart fjärde år under Hitlers tid, men vad är egentligen valfrihet utan en välfungerande ekonomi och en omsorgsfull statsman?

Sist men inte minst (detta borde jag ha nämnt i trådstarten) så drivs oftast totalitära statsmän av visibla passioner när det gäller deras tillvägagångssätt, även om det finns både bra och mindre bra exempel på sådana. I vilket fall har dessa aldrig haft ett opinionsmönster som de tvångsmässigt känner att de måste följa. Den typiske demokraten överger däremot sina ideal för att söka popularitet hos pöbeln. I slutändan handlar det inte längre om att stå för vad de faktiskt tror är bäst för nationen och folket, utan snarare om en tävling partierna sinsemellan om vem som kan vika ut sig mest inför massan genom att säga sådant de tror att massan vill höra. Inte sällan sjunker de så lågt som att ge tomma vallöften. Det finns gott om exempel på partier som har övergett sina grundåsikter för att söka sig längre in i åsiktskorridoren i parlamentariska demokratier. En sådan är i alla väder en förlorare i mina ögon, oavsett om denne vinner valet eller inte. Politiker i ett sådant system blir ju ofta bundna till konventionalism. Jämför exempelvis Hitlers talekonst med Reinfeldts. Hitler kunde uppvisa starka känslor såsom glädje, ilska, sorg och kärlek under sina tal, vilket tyder på att han hade en genuin ställning till det han talade om. Reinfeldt såg å andra sidan ut som ett frågetecken under sina tal, som om han själv inte förstod vad han pratade om. Den sistnämnde erkände till och med under sin sista period som statsminister att hans politik inte var så gynnsam för svenskarna trots allt, trots att han hade propagerat för detta under många år. Det har även Löfvén och Romson gjort på siståne. Det är som sagt ett meningslöst och värdelöst system där den lågbegåvade nästan jämt är dominerande.

Om du verkligen är nationalsocialist så borde du känna till att nazisterna inte hade några ideologiska spärrar mot folkstyre. Snarare var de ideologiskt för folkstyre. Det är helt okänt idag men Nazityskland hade betydligt fler folkomröstningar än de andra stora västeuropeiska länderna, trots att de senare officiellt kallades demokratier.

I praktiken var det förstås inte lika fint. Nazitysklands folkomröstningar var knappast att betrakta som fria och rättvisa utan det handlade om massiv väljarmanipulation och antagligen en hel del valfusk också. Men det kan mer skyllas på det genomkorrumperade nazistiska ledarskiktet.

Det du skriver passar ju utmärkt in på de moderna så kallade demokratierna, som jag skrev tidigare. Svenskarna hjärntvättas från barnsben av statliga informationsflöden och blir i slutändan alldeles för fördummade för att kunna se på samhället med egna ögon, utan överlåter detta till åsiktsdirigenterna. Till råga på allt är det ju denna samhällsform som kallas för demokratisk av sina representanter medan nationalsocialismen i Tyskland inte kallades för det.