Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-01-06, 13:17
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Herbert.Spencer
Och uttrar t.ex. byter ledare ganska demokratiskt och jämlikt, utan strider. Och istället för att bli fientliga mot andra uttrar som "inkräktar" på deras område för att konkurrera om resurser så utvidgar dom ofta sin grupp istället med dom nya uttrarna. Inte ens katter är speciellt imponerade av att följa hierakier och kan ofta hellre lämna gruppen, om de ens tillhör en grupp till att börja med, än att bli nedgraderad.

Jag återkommer till detta inlägg, för att se om jag snappade upp något här.

Dominanshierarkin implicerar inte att allt måste vara våldsamt. Tvärtom är ofta de mest lyckade de som kan kontrollera sin våldsamhet. Ofta gör vi det nästan symboliskt. Vi sliter inte varandra i stycken, men gör det i olika dramer.

Människan skapar på egen hand nya dominanshierarkier. Som gitarrvirtuoser. Där på 80-talet kanske Yngwie Malmsteen eller Eddie van Halen var i toppen. Under dem är alla de som strävar mot toppen.

Så när man ska försöka ringa in just vad ett samhälle är, kan det finnas fog för att det finns väsen. Dominanshierarkin dyker upp igen och igen. Kanske om man skulle försöka sig på en realdefinition hade man behövt inkludera den.

Visst vi vill inte säga att dominanshierarkin är metafysisk. Men det är inte märkligt om vi beskriver somliga saker som så.

Jag antar att vad jag vill säga är att vi nog gått för långt med hur mycket vi är emot religion och metafysik. Jag tror detta hänger ihop med skepsisen till realdefinitioner i och med anti-Realismen som frodades under förra århundradet.
Citera
2016-01-06, 13:22
  #14
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Herbert.Spencer
Aha, ja, religiöst perspektiv som oftast sett djur som själlösa objekt (i likhet med vetenskapen, i alla fall fram till väldigt nyligen) blir ju ett helt annat perspektiv som krockar helt med perspektivet jag beskrivit ovan. Jag skulle hävda, dock, att ditt uttalande om att det finns förklaringar på frågan varför inte är en religiös syn, utan kommer från upplysingens anti-religiösa vetenskapliga syn. Religion är ursprungligen mer fokuserad på spritualitet och att oförklarig mystik existerar, inte att veta varför. Guds vägar äro outgrundliga

Vi kan nog inte veta så länge vi är kvar i jordelivet, men jag tror ändå på något sätt att vi kommer att få veta, inte intellektuellt, men på själslig eller andlig nivå, vad vi levde på jorden för i livet efter detta.

Det är mycket möjligt det du säger om att jag har en upplysningsidé här. Detta ämne är inte helt färdigutvecklat hos mig. Det finns ibland tendenser till oscillation hos mig när jag diskuterar också, då jag bearbetar idéerna.
Citera
2016-01-06, 19:43
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HerrWarum
Jag återkommer till detta inlägg, för att se om jag snappade upp något här.

Dominanshierarkin implicerar inte att allt måste vara våldsamt. Tvärtom är ofta de mest lyckade de som kan kontrollera sin våldsamhet. Ofta gör vi det nästan symboliskt. Vi sliter inte varandra i stycken, men gör det i olika dramer.

Människan skapar på egen hand nya dominanshierarkier. Som gitarrvirtuoser. Där på 80-talet kanske Yngwie Malmsteen eller Eddie van Halen var i toppen. Under dem är alla de som strävar mot toppen.

Så när man ska försöka ringa in just vad ett samhälle är, kan det finnas fog för att det finns väsen. Dominanshierarkin dyker upp igen och igen. Kanske om man skulle försöka sig på en realdefinition hade man behövt inkludera den.

Visst vi vill inte säga att dominanshierarkin är metafysisk. Men det är inte märkligt om vi beskriver somliga saker som så.

Jag antar att vad jag vill säga är att vi nog gått för långt med hur mycket vi är emot religion och metafysik. Jag tror detta hänger ihop med skepsisen till realdefinitioner i och med anti-Realismen som frodades under förra århundradet.

Här finns det hur mycket forskning som helst för dig att gräva i bland de fenomenologiska teoretikerna. Och att vi gått för långt ifrån spiritualitet finns det fullständigt utforskade förklaringar för hos samma teoretiker, med början i divisionen mellan sokrates studenter: dom som ville behålla spiritualiteten och dom som ville dumpa det och bara satsa på rationalitet (Platon). Descarthes anses vara en stor bov i detta, och ävern upplysningstänkarna. Hos Nietzsche, Heidegger osv kan du hitta mycket kompletta historiska förklaringar till vår tids nihilism sedan 2,500 år sedan fram till idag.

För övrigt, som en spännnande liten blänkare, så anser dessa teoretiker att nihilistiska tider är vad som händer när en tidsepok håller på att krascha, eller har kraschat men inget nytt har tagit vid ännu. Vår nuvarande världsordning och perspektiv har kraschat och dött och vi går nu i väntan på en ny era, enligt denna teori. Detta är det farligaste av samhällstillstånd (innan t.ex. krig tar över).


Niezsche:
Citat:
Have you not heard of that madman who lit a lantern in the bright morning hours, ran to the market-place, and cried incessantly: "I am looking for God! I am looking for God!"
As many of those who did not believe in God were standing together there, he excited considerable laughter. Have you lost him, then? said one. Did he lose his way like a child? said another. Or is he hiding? Is he afraid of us? Has he gone on a voyage? or emigrated? Thus they shouted and laughed. The madman sprang into their midst and pierced them with his glances.

"Where has God gone?" he cried. "I shall tell you. We have killed him - you and I. We are his murderers. But how have we done this? How were we able to drink up the sea? Who gave us the sponge to wipe away the entire horizon? What did we do when we unchained the earth from its sun? Whither is it moving now? Whither are we moving now? Away from all suns? Are we not perpetually falling? Backward, sideward, forward, in all directions? Is there any up or down left? Are we not straying as through an infinite nothing? Do we not feel the breath of empty space? Has it not become colder? Is it not more and more night coming on all the time? Must not lanterns be lit in the morning? Do we not hear anything yet of the noise of the gravediggers who are burying God? Do we not smell anything yet of God's decomposition? Gods too decompose. God is dead. God remains dead. And we have killed him. How shall we, murderers of all murderers, console ourselves? That which was the holiest and mightiest of all that the world has yet possessed has bled to death under our knives.

Here the madman fell silent and again regarded his listeners; and they too were silent and stared at him in astonishment. At last he threw his lantern to the ground, and it broke and went out. "I have come too early," he said then; "my time has not come yet."
__________________
Senast redigerad av Herbert.Spencer 2016-01-06 kl. 20:31.
Citera
2016-01-07, 22:13
  #16
Medlem
Soxis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Herbert.Spencer
Ska man tro något så bör man ha bra mycket mer info att basera sin tro på, så slipper man kanske hamna fel. Djurämnet är kanske OT här; jag reagerar mer för att jag är så trött på hur precis alla I fucking love science-människor vi är omgivna med i vår, enligt Heidegger, Nietzsche, Jaspers, Keirkegaard och många andra, nihilisitiska vetenskapsepok, som inte fattat detta at vi är djur på ett djupare plan. Alla dessa i själva verket tänker omedvetet att ok, vi är djur, fast ändå inte djur. Inte fan slickar jag mig ren, jag tar en civiliserad dusch. Djuren, dom kan få slicka sig rena, vi människor är upphöjda över sånt djuriskt beteende (typ)

Vad menar du med att vi djur på ett djupare plan? Bara intresserad av att höra tanke bakom det.
Citera
2016-01-08, 09:02
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Soxi
Vad menar du med att vi djur på ett djupare plan? Bara intresserad av att höra tanke bakom det.

Nja, formulerade mig lite klumpigt. Jag menar att vi förstår rent ytligt och allmänt att vi är djur, men i själva verket glömmer vi bort det och hemfaller i praktiken till att se oss som skilda från djuren, viktigare, bättre, finare. Men vi är exakt inget annat än ytterligare en djurrart som ingår i samma terra vitae-familj (mitt påhittade ord) som alla andra djur på jorden.

Citat:
In some remote corner of the universe, poured out and glittering in innumerable solar systems, there once was a star on which clever animals invented knowledge. That was the highest and most mendacious minute of "world history"—yet only a minute. After nature had drawn a few breaths the star grew cold, and the clever animals had to die.

One might invent such a fable and still not have illustrated sufficiently how wretched, how shadowy and flighty, how aimless and arbitrary, the human intellect appears in nature. There have been eternities when it did not exist; and when it is done for again, nothing will have happened. For this intellect has no further mission that would lead beyond human life. It is human, rather, and only its owner and producer gives it such importance, as if the world pivoted around it. But if we could communicate with the mosquito, then we would learn that he floats through the air with the same self-importance, feeling within itself the flying center of the world.

It is strange that this should be the effect of the intellect, for after all it was given only as an aid to the most unfortunate, most delicate, most evanescent beings in order to hold them for a minute in existence, from which otherwise, without this gift, they would have every reason to flee as quickly as Lessing's son.

That haughtiness which goes with knowledge and feeling, which shrouds the eyes and senses of man in a blinding fog, therefore deceives him about the value of existence by carrying in itself the most flattering evaluation of knowledge itself. Its most universal effect is deception; but even its most particular effects have something of the same character.

The intellect, as a means for the preservation of the individual, unfolds its chief powers in simulation; for this is the means by which the weaker, less robust individuals preserve themselves, since they are denied the chance of waging the struggle for existence with horns or the fangs of beasts of prey. In man this art of simulation reaches its peak: here deception, flattering, lying and cheating, talking behind the back, posing, living in borrowed splendor, being masked, the disguise of convention, acting a role before others and before oneself—in short, the constant fluttering around the single flame of vanity is so much the rule and the law that almost nothing is more incomprehensible than how an honest and pure urge for truth could make its appearance among men. They are deeply immersed in illusions and dream images; their eye glides only over the surface of things and sees "forms"; their feeling nowhere lead into truth, but contents itself with the reception of stimuli, playing, as it were, a game of blindman's buff on the backs of things."

- Nietzsche
__________________
Senast redigerad av Herbert.Spencer 2016-01-08 kl. 09:05.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback