Jahaja, dagen D är här.. Mår lite som ett utkrystat foster och kan inte tänka klart. Nervositeten infinner sig trots att man är helt tom på känslor inför kvällens match då vi aldrig vinner derbyn längre.
Allt som kan peka åt vårt håll gör det, vilket givetvis betyder att det är tvärtom och vi kommer åka på en blytung torsk och får gå vidare med svansen mellan benen när vi strosar runt på stadens gator.
Hur fan kan man ändock vara nervös när man är 90% garanterad en torsk?