Hur unga tjejer är det ok att ragga på som 40+ man?

Inte i den här kontexten, vilket är viktigt att man förstår.

Om du pallar att vara med en tjej på 22 och kan connecta med henne så visst kör. Tänker mig att det hela löser sig automatiskt. De kvinnor som är för unga för dig kommer du inte orka bygga ett förhållande med.

Det är sant.

Och inte i strid med något som jag har skrivit.

Om man gärna vill jämföra:
Ponera att du har två kvinnor som är väldigt omogna och egocentrerade, med större fokus på sociala medier, och på att få bekräftelse av andra män, än på sin partner/relation och ”djupare” frågor. Den ena kvinnan är 22, den andra är 42;
Då är det ganska självklart att män som kan välja, väljer en ung, fräsch kvinna. En ung kvinna kan ju dessutom växa upp och utveckla ”bättre” vanor och värderingar.

MEN... Det är ju självklart att man helst vill ha en partner som man dels har kemi/känslor/tillit/vänskap etc. med. Och som man kan samtala och leva med i praktiken, utan att ständigt vara irriterad eller uttråkad. Och sannolikheten för att hitta detta hos en kvinna, är sannolikt större om hon är 25+, om man själv är 40+.
Men återigen, om allt annat är lika, så är ungdom en positiv faktor hos kvinnor. Det går bra att hålla hatiska, ideologiska brandtal mot det, men det kommer aldrig att förändra människors biologi.

Ja sen blir det många andra faktorer du får landa hos dig själv.

Väljer du 25+ så vill hon ha barn förr eller senare. Även om hon inte är sugen idag. 40+ är klar med den biten. Då vore det himla märkligt att neka henne(25+) "livet" för att hon blev kär i en äldre.

Sen kan yngre kvinnor ha en väldigt driv/energi. Har man det själv kan det vara kul. Har man det inte kan det bli jobbigt.

Om mitt nuvarande förhållande skulle krascha skulle jag framförallt känna inåt själv. Vad vill jag göra nu? Är jag färdig med att skaffa barn? Vilket liv vill jag leva osv?

Dejtade en tjej som var 19 ett tag, själv var jag 30+. Var rätt kul. Bästa var sexet. Den generationen är porrskadade, även kvinnorna. Så det gick vilt till på en gång.

Men sen kom den bristande mogenheten in. Hon trodde att hon var himla mogen och redo att skaffa familj. Problemet var att hon inte ens visste vem hon var eller vad hon stod för. Väldigt skiftande som man är i den åldern.

Sen vågade hon inte höra av sig om det var fnurr på tråden. Hon var rädd för att bli dissad. Hon agerade överlag som man gör i den åldern.

Själv kände jag mest mig störd på det. Att jag var klar med de problemen hon hade fast för länge sedan. Efter det dejtade jag mest tjejer som hade mer livserfarenhet. Har visat sig vara väldigt attraktivt i mina ögon. Framförallt skönt i dialogerna man har och samspelet.

Så mitt enda råd är att vända dig inåt. Det är du som ska vara lycklig med ditt liv. Det är du som är ansvarig för dina behov. Du ansvarar också för dina beslut och vem du släpper in i ditt liv.

Vad allmänheten säger spelar mindre roll. Även om det spelar roll. Men de ska inte sitta där och prata med dig i soffan framför nyheterna en tisdag kl 21 en mulen februaridag.

Låter vettigt

Hade precis tänkt skriva att dejta en tjej i den ålder som känns bra, så länge hon är myndig så att hon av samhället anses kunna ta eget ansvar för vem hon väljer att dejta
Vad andra tycker kan man inte alltid ta hänsyn till.

Det är just det som är mitt problem, att jag har svårt att avgöra en kvinnas ålder utifrån utseende. Och ofta även efter artighetsfraser.

Jag har även svårt att avgöra om flirtar är på skoj eller allvar. Om jag t ex är på gymet, och det verkar som om två unga tjejer viskar och tittar lite, så har jag svårt att avgöra om de skämtar om mig, eller om de finner mig intressant. Jag kan börja tänka på åldersskillnaden, och intalar mig själv att de antingen tror att jag är 10 år yngre, eller att de mest vill driva. Samtidigt så minns jag tecknen på att en kvinna kan vara intresserad, och de torde väl vara de samma nu som senast jag var singel (för typ 10 år sedan).

Jag kan inte säga att det är vanligt att unga tjejer flirtar med mig på ett helt uppenbart sätt. Men i de enstaka fall det har hänt, så kan jag få lite panik, och tänka att de antingen luras för att genera mig, eller att de försöker locka in mig i någon fälla med juridiskt efterspel. Samtidigt som min naturliga instinkt är att jag är het och att de är kåta på mig på riktigt.

Mitt syfte med tråden var bland annat att få tips på hur jag skall bli bättre på att tolka verkligheten, eftersom det var 10 år sedan jag var på marknaden senast, och eftersom jag finner att jag fortfarande är attraherad av samma tjejer som den gången.

Jag är själv lite drygt 40, men relativt ung och fräsch utseendemässigt.

Jag upplever mer och mer, att det är svårt att veta hur gamla tjejer är. Det gäller tjejer som jag ser på stan, på gymet, på fester och rent allmänt i livet. Jag kan se en tjej, och reagera på att hon är attraktiv, och ser henne helt naturligt som en potentiell sex- och/eller livspartner. Sedan kan jag komma på mig själv, och inse att tjejen i fråga kanske är alldeles för ung för mig. När jag tittar efter igen, och försöker bilda mig en uppfattning om tjejens ålder, så blir jag förvirrad. Ibland kan jag inte avgöra om en tjej är 16 eller 36. Oftare kanske jag gissar mellan 23-33.

Jag är inte gift, utan numera singel efter ett antal långa samboförhållanden. Jag har inga egna barn, men det finns gott om ungdomar och unga vuxna, av bägge kön, bland släkt och vänner. Trots det, så tycker jag att det kan vara väldigt svårt att avgöra ålder på tjejer/kvinnor. Och ännu svårare att avgöra vad som är ok, i fråga om "romantik", när man är en 40+ man.

Jag har definitivt inga pedofila drag, utan attraheras av kvinnlighet och fullvuxna bröst och höfter. Däremot så kan jag komma på mig själv med att snegla på tjejer som gissningsvis är så unga som 16-20 år, och tycka att de är skitsexiga. Och jag tänker automatiskt på mig själv som en plausibel partner för dem. Men allt oftare så tänker jag att detta är någon form av "gubbsjuka", och att jag måste slå bort sådana tankar.

I de fall jag av någon praktisk anledning samtalar med unga, snygga tjejer, så har jag vid några tillfällen inbillat mig att de har sett mig som en "farbror", som omöjligtvis skulle kunna vara attraherad av dem (eller de av mig). Vilket säkert är helt naturligt och normalt, men som trots det kraschar min världsbild lite. Jag menar, jag är någorlunda snygg och vältränad, och van vid att ganska många kvinnor sneglar på mig, eller uppvisar åtminstone små tecken på "kvinna-man-respons", i förhållande till mig. Inte så att jag är någon hunk som kvinnor kastar sig över, men jag verkar ofta vara tillräckligt snygg/spännande/whatever, för att få lite mer respons från kvinnor, än genomsnittsmannen. Och min tidigare erfarenhet är att jag har ganska lätt för att få kvinnor, när jag så önskar.

MEN... sanningen börjar smälta in, att jag numera hamnar i facket "gubbe" för många tjejer. Och att det säkerligen kan uppfattas som äckligt eller olämpligt, om jag skulle visa mitt intresse för tjejer under typ 27. Jag minns att när jag själv var typ 18-25, såg på 40+ gubbar som raggade unga tjejer, som äckliga, patetiska och gubbsjuka. Jag ansåg att man borde vara gift och ha barn vid den åldern, och fokusera på att vara en trogen och respektabel familjefar. Och om någon man var ensam, eller blivit frånskild vid 40+, så skulle de enbart söka nya kvinnor i liknande ålder. Och man hör ständigt tjejer uttala sig om hur äckligt det är, när killar som de inte är intresserade av, visar sitt intresse för dem.

Samtidigt så ser man en del 40+ män, med kvinnor under 25. Då talar jag inte enbart om groupies och importfruar, eller om horor, utan om till synes seriösa förhållanden och romanser med till synes normala unga tjejer. Man hör även talas om att det är ganska vanligt bland tjejer i alla åldrar, att de kan attraheras av 40+ män. Även om det kanske mest är tjejer med "daddy issues" som har en uttalad preferens för äldre män, så verkar det som om många tjejer i alla fall ser möjligheten att bli attraherade av 40+ män.

Vad anser ni vara normalt och acceptabelt i fråga om 40+ män i förhållande till tjejer mellan typ 18-30?

Är det helt fel att börja prata med unga tjejer som man finner attraktiva?

Upplevs det som mer negativt än positivt, om man skulle ge en komplimang eller uppskattande blick, till en tjej på 23, när man själv är 40+?

Om en yngre tjej själv visar intresse för mig, är det då fel/sjukt/konstigt att respondera annat än avvisande? (Om vi talar om tjejer på typ 20-25 år).

Sammanfattningsvis, borde jag...

1. Sluta oroa mig, och visa uppskattning och söka kontakt, helt utifrån vad jag själv finner attraktivt.
2. Dra en skarp gräns vid typ 33 års ålder, och försöka blockera ut all eventuell attraktion till tjejer i 20-årsåldern?