En teori jag läste någonstans som jag köper fullt ut!!

Jag är säker på EN sak: det går inte att fatta hur det förhåller sig ( Det vill säga hur Universum uppstod med mycket mera och sådana frågor.)

Men jag läste en teori och den kan jag köpa fullt ut.

Att det inte går att klura ut hur det förhåller sig säger kanske en sak: Egentligen finns Ingenting , ingenting existerar och att det är därför vi inte heller fattar hur allt skapades. För att det egentligen inte finns någonting alls. finns ingenting, ingen värld, inget liv, inget allt.

Det finns ingenting att reda ut för det finns ingenting egentligen alltså inget att reda ut vad gäller den frågan. Om ingenting egentligen finns så går det inte att få reda på för det finns egentligen inget att ta reda på.

En del filosofiker har ju ifrågasatt hur verklig vår värld egentligen är: Arthur Schopenhauer kom till slutsatsen att vi egentligen inte existerar som människor.

Det kan stämma jag köper det fullt ut. Hur låter det för er ?

I think, therefore I am.

Det är iaf nåt. Utred det!

Så du menar att en projektion skapas utifrån ingenting?

Tingen är namn, 'ett träd' är ett namngivet mönster. Ett mönster av vad? Ingen-ting.

Alla namn, alla ting, är namngivna mönster av ingen-ting.

Tänk dig ett oändligt tvådimensionellt plan, som bubblar. Planet i sig är oändligt, och är därför inget 'ting' i sig, då det inte finns någon-ting annat som kan ge en nödvändig kontrast; planet är alla mönster i planet självt, men det är samtidigt inget som kan definieras relativt någonting annat utanför planet självt.

Planet bubblar som sagt, och det vi gör när vi skapar (vilket är vad vi gör) saker och ting, är att vi lägger ett mentalt rutnät över planet. Sedan namnger vi varje ruta, och försöker sedan klura ut hur de olika rörelserna hänger ihop.

Idén om orsak och verkan är lite som tron att stammen på trädet orsakar löven, för att det var stammen man råkade se först. Faktum är att det förflutna lika mycket orsakas i nuet, då alla minnen sker här och nu. Det är ett snöre, där båda ändarna orsakar varandra.

Snöret är spännt på en låda med hål i, därav ingen-tingets musik och tingens dans.

Låter som att du och jag har olika uppfattningar av vad ordet "vara" betyder.

Jag existerar, inte för att jag har någon speciell uppfattning om vad varandet är, utan för att jag använder ordet existera för att syfta på den tolkning av existera som jag är i färd med.

Ska dela upp detta i två korta segment. Den andra delen är farlig och "mind blowing".

1. Alla ord vi använder är påhittade. Ett träd är inte ett träd. Det är ett ord vi kommit på. Allt bara existerar. Det är Människan som uppfunnit språket och alla ord.


2. Tänk dig det här "Vad skulle existera om inte vi existera? Ingenting existerar? Inte ens rymden? Universum? Alla planeter? Mörkret blir kvar. Men om inte ens det existerar? INGENTING EXISTERAR? Vad skulle finnas då?".

Den där tanken får en att skratta. Klarar av tänka så max 1 minut. Jag lovar dig, försök tänka den där frågan i 1 timme och du kommer få fnatt och bli helt galen. Hjärnan kommer få härdsmälta.

En av de bästa frågorna/tankeställaren som finns.

Ha, sanningen är precis tvärtom. Det är i pauserna mellan tankarna vi upplever det stora JAG ÄR.

Din fråga har legat öppen i ungefär ett dygn och de bästa replikerna har jag citerat ovan.

Låt mig föreslå att du funderar lite mer över vad du säger ovan, jag citerar:


Vi tar dina påståenden steg för steg.

1. "Egentligen finns Ingenting , ingenting existerar..."
2. "... och att det är därför vi inte heller fattar hur allt skapades."
3. "För att det egentligen inte finns någonting alls. finns ingenting, ingen värld, inget liv, inget allt."

Nå, om (1) är korrekt undrar jag och de flesta som läser tråden vem som egentligen ställer frågan. Du måste ju ändå existera för att ställa frågan, eller hur? Vattu adresserade precis den frågan.

Sen tar du det ett steg vidare i (2) och deklarerar stolt att ingen fattar hur vi finns eftersom vi inte finns. Om du och jag inte finns kan du ju inte ställa frågan till mig eller ens dig själv, och Herr Madoff undrade då om du är allt som existerar för att bekräfta att inget annat finns.

Men sen slår du huvudet av ditt påstående med deklaration (3).

Så vad ska vi göra med din trådstart?

Om du inte tror vi, du, alla andra eller ens flashback finns, varför undrar du. Din fråga är egentligen en gammal klassiker i filosofi och du skulle ställt den annorlunda. Vi kan inte tänka åt dig, allt tänkande sker av den tänkande


Jag har två lösningar: A) Eftersom DU ställt frågan och förväntar dig ett svar tror du inte på (1)(2)(3). B) Men eftersom du inte svarat på ett dygn tar du dig själv -- kanske -- på orden.

Lycka till med ditt filosoferande.

Det är helt otroligt hur kolossalt svårt det är för folk att utläsa korrekt mening i ett så enkelt litet konstaterande som "I think, therefore I am."

Att jag tänker är en indikation på att jag är/existerar. Betydelsen är INTE att tankarna utgör nödvändigheten för mitt varande. Hur svårt kan det va att välja rätt av dessa två, varav den andra dessutom inte är korrekt... (för att uttrycka den hade man formulerat det ungefär "I think, therefore and only therefore I am.")

Fan vad friska vindar du blåste friskt förbi med då Nr 1 är lite snällare uppgift att sysselsätta ett fastkört tänkande med än nr 2, vilken jag själv faktiskt inte förmår angripa med någon framgång alls.

Nr 1 skulle kunna uppgraderas när man tröttnat på den, till en variant man efter lite begrundan börjar inse har en fullständigt förödande kommunikativ effekt. Ja så förödande att det kanske går djupare än man anar. För mig har denna insikt successivt bidragit till att ett tema av varierande förvirring framträtt när jag läser text av varierande nivå. Det är lite störande men samtidigt lite intressant. Dock vill man ju inte framstå arrogant framför allt med anledning av den presumtiva blinda fläcken man mer eller mindre saknar förmåga att skatta själv.

Alright, då försöker vi ge en så tydlig och koncis beskrivning i det följande då...

Börja med att väcka problematiken kring hur ord/begrepp och deras sammansättning i resonemang motsvaras av meningsfullhet som inre fenomen i var och en. På vilket sätt skiljer sig betydelsen bakom texten individers inre emellan? Kan vi tala om någon "neutralt ordagrann" betydelse innan den ges sin variabla individuella prägel? Vad är egentligen essensen i känslan av mening vi får när vi läser?

Betrakta därefter problematiken som uppstår i kommunikationen till följd av föregående meningsproblematik. Hur kan den som talar veta i vilken grad hans inre mening överförs till lyssnaren? Vad för principer styr känslan som växlar ifrån otillräcklig förståelse till tillräcklig, samt hur varierar denna mellan olika individer? Hur medvetna är människor om den variabla meningsskillnaden som varje meningsutbyte innebär, och hurdan är förmågan att upptäcka missuppfattningar som passerar annars obemärkt, i ett meningsutbyte?

Slutligen, uppmärksamma begrepp vars definitiva betydelse tycks väcka föreställningar av godtyckligt varierande slag i olika individers inre. Världen, jag, overklig... Samt det begrepp som har en betydelse som pekar på ett "tillstånd" definitionsmässigt utanför upplevelsen som vi känner den: Döden.

Hur skulle ni bedöma den förvirring detta perspektiv belyser?

Tankar är oftast bara 'bloatware' som ligger där och skräpar, du är oavsett om du tänker eller inte. Du är ditt medvetande, dina tankar är bara en av flera redskap vi kan utnyttja ifrån det sinne vi har för att överleva - tankarna är inte du, sätt dig ner och meditera 30 minuter varje dag i ett år och du kommer till att förstå att du är det som existerar när tystnaden uppstår.


Det har du rätt i, tragisk filosof som vart tvungen att gå långt över spåret för att hitta en indikation på ens existens. Upplevelsen genom medvetandet är sann för individen, är denna indikationen inte stark nog?

Du låter som en hurtig spirituell fantast med gissningsvis zen som en av favoriterna Jag gillar själv inslag från denna filosofi och höll på att förringa tankens betydelse nån period för några år sen jag också.

Tyvärr börjar man så småningom tröttna på allt skitsnack som den moderna spirituella vågen kommit att fylla snacket med efter meditationstimmen.. Vi börjar med nåt så oklart som vad en tanke egentligen är för något över huvud taget - hur en tankegång uppkommer och fortgår - samt intilliggande problem som vad den uppdelning av olika tankar och vad som isf "knyter" dom samman till ett flöde skulle kunna TÄNKAS innebära.

Vidare verkar det uppenbart var distinktionen mellan det s k medvetandet och tankarna går, iaf tänkbart så Minnet då? Minns du när du stängt av tankarna och bara var "dig själv" som ett "medvetande" sist? Hade varit intressant att få höra lite tankar kring hur informationen gestaltats som detta minne isf hade registrerat

När det här jaget tänker... Är det som att den sätter på en projektor och slår sig ner i en fåtölj för att titta på lite diabilder då?

Men det är tydligen inga större oklarheter i slutsatser som liknar dessa tankar vid "bloatware" eller skräp. Visst jag skulle kunna acceptera nån metaforisk koppling mellan analogin och de tankar som pågick under skrivandet av det citerade ovan, i bästa fall.

Angående "I think, therefore I am." så är du fullständigt off the grid och jag blir nästintill gråtfärdig. Det verkar som att du har en otrolig koll på läget! Det råder samtidig visshet om meningen av en tanke, att meningen sammanfaller med den avsedda från en av historiens främste filosofer från hundratals år sedan, samt hur "upplevelsen genom medvetandet" skulle vara distinkt frånskild "skräpet" och därigenom tydliggöra hur en "individ" skulle upptäcka nån sanning här... (När du konstaterar att upplevelsen är sann för individen upprepar du bara en konvention som identifierar sant med upplevelse, dvs det är "förvalt" så denna formulering innehåller inget argument som du verkar fått för dig.)

Det framstår helt bakvänt att en exposé i princip diskvalificerar själva "redskapet" som genererat meningen den består av. Så om mitt sågverk inte tilltalar finns ju redan denna självdestruerande aspekt som visar varför det sagda måste tilldelas flumstatus