I sin bok "The use of pessimism and the danger of false hope" beskriver Roger Scruton något som han kallar 'planings villfarelsen' (the planning fallacy).
Han ser det som den naturliga responsen till kollektiva svårigheter hos sinnet (the mind) hos varje person som inte inser att samförståndslösningar till kollektiva problem som regel inte 'påbjuds' (impose) utan upptäcks och att de upptäcks över tiden.
Planerings villfarelsen består av övertygelsen att vi kollektivt kan avancera mot våra mål genom att anta en plan och sen arbeta mot den under något central organ som staten.
Det är villfarelsen att samhällen kan organiseras som arméer, där order går toppen och ansvar utkrävs från 'botten' och att detta säkrar att en framgångsrik koordinering av flertalet runt en plan som utarbetats av några få.
Mises, Hayek och andra i den Österikiska skolan gav som svar på att man skulle använda central planering när det gällde ekonomin ett antal idéer.
Så central planering förstör avgörande ekonomisk information.
Scruton menar att man kan tänka på ett liknade sätt på andra områden och jämför Schweiz med EU. Där han menar att Schweiz är organiserad ned ifrån medan EU är organiserat uppifrån.
Han tar sen ett antal exempel där EU respons till olika problem är någon form av plan generell plan.
Är orsaken till att EU har fattat så många beslut som inte funkar så bra i verkligheten att de tror på 'planerings villfarelsen'?
Han ser det som den naturliga responsen till kollektiva svårigheter hos sinnet (the mind) hos varje person som inte inser att samförståndslösningar till kollektiva problem som regel inte 'påbjuds' (impose) utan upptäcks och att de upptäcks över tiden.
Planerings villfarelsen består av övertygelsen att vi kollektivt kan avancera mot våra mål genom att anta en plan och sen arbeta mot den under något central organ som staten.
Det är villfarelsen att samhällen kan organiseras som arméer, där order går toppen och ansvar utkrävs från 'botten' och att detta säkrar att en framgångsrik koordinering av flertalet runt en plan som utarbetats av några få.
Mises, Hayek och andra i den Österikiska skolan gav som svar på att man skulle använda central planering när det gällde ekonomin ett antal idéer.
- Att varje persone ekonomiska aktiviteter beror på kunskap av vad andra personer vill ha, behöver och har för resurser.
- Den kunskapen är spridd över samhället och finns inte hos någon enskild individ.
- Genom det fria utbytet av varor och tjänster ger prismekanismen oss tillgång till denna kunskap. Inte som ett teoretiskt uttalande, utan som en signal till handling.
Så central planering förstör avgörande ekonomisk information.
Scruton menar att man kan tänka på ett liknade sätt på andra områden och jämför Schweiz med EU. Där han menar att Schweiz är organiserad ned ifrån medan EU är organiserat uppifrån.
Han tar sen ett antal exempel där EU respons till olika problem är någon form av plan generell plan.
Är orsaken till att EU har fattat så många beslut som inte funkar så bra i verkligheten att de tror på 'planerings villfarelsen'?
