Ett nollsummespel definieras genom att summan av vinsten och förlusten i spelet alltid är noll för varje tänkbar strategi spelarna kan använda sig av. (wiki).
Roger Scruton menar i sin bok the uses of pessimism and the dager of false hope att det finns en vanföreställning att tillvaron består av nollsummespel i högre grad än den gör det. (kap 5)
Han menar att Utopister ofta tänker att när det finns ett misslyckande så är det någon som vinner på det.
Som exempel tar han hur ledare som Mugabe menade på att misslyckade i deras länder berodde på att man lyckades in andra länder. Så att i stället för att se det som att länderna behövde lagar, okorrupta institutioner och utbildning behövde de helt enkelt bara pengar.
Ett annat exempel som jag hittar på själv :-)
Relativ fattigdom
"Relativ fattigdom avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle" (wiki).
Själva begreppet bygger på ett nullsummespel. D v s att det enda som har någon betydelse är hur mycket jag har jämfört med andra. Jag säger inte att vad andar har är betydelselöst. Men om vi tänker oss ett exempel.
Vi har 100 personer som tjänar 3 500 kr i månaden och betalar 500 kr i månaden i skatt. De har inte tillgång sjukvård. Alla andra i deras land tjänar lika mycket. Sen flyttar de till ett annat land där de tjänar 12000 kr i månade betalar 4000 i skatter och har tillgång till sjukvård. Genomsnitt inkomster i deras nya land är 20 000 kr före skatt. Så de är relativt fattiga i det nya landet. De personer som flyttade har en inkomst som mer än dubblats efter skatt samtidigt som de har tillgång till sjukvård.
Eller vi har ett land där alla tjänar 3 500 kr i månaden och betalar 500 kr i månaden i skatt. De har inte tillgång sjukvård. Efter 20 år har genomsnittslönen (ingen inflation) ökat till 13 500 kr. Men 100 personer har bara ökat sin lön till 7000 kr. De har gått från att varit medelinkomsttagare i det nya landet till att vara relativt fattiga. Samtidigt har de ökat sin lön i reala pengar mer än 3% om året.
Så min fråga är: Bidrar begreppet relativ fattigdom till vanföreställningen att tillvaron är ett nollsummespel? (utifrån ett konservativt perspektiv)
Roger Scruton menar i sin bok the uses of pessimism and the dager of false hope att det finns en vanföreställning att tillvaron består av nollsummespel i högre grad än den gör det. (kap 5)
Han menar att Utopister ofta tänker att när det finns ett misslyckande så är det någon som vinner på det.
Som exempel tar han hur ledare som Mugabe menade på att misslyckade i deras länder berodde på att man lyckades in andra länder. Så att i stället för att se det som att länderna behövde lagar, okorrupta institutioner och utbildning behövde de helt enkelt bara pengar.
Ett annat exempel som jag hittar på själv :-)
Relativ fattigdom
"Relativ fattigdom avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle" (wiki).
Själva begreppet bygger på ett nullsummespel. D v s att det enda som har någon betydelse är hur mycket jag har jämfört med andra. Jag säger inte att vad andar har är betydelselöst. Men om vi tänker oss ett exempel.
Vi har 100 personer som tjänar 3 500 kr i månaden och betalar 500 kr i månaden i skatt. De har inte tillgång sjukvård. Alla andra i deras land tjänar lika mycket. Sen flyttar de till ett annat land där de tjänar 12000 kr i månade betalar 4000 i skatter och har tillgång till sjukvård. Genomsnitt inkomster i deras nya land är 20 000 kr före skatt. Så de är relativt fattiga i det nya landet. De personer som flyttade har en inkomst som mer än dubblats efter skatt samtidigt som de har tillgång till sjukvård.
Eller vi har ett land där alla tjänar 3 500 kr i månaden och betalar 500 kr i månaden i skatt. De har inte tillgång sjukvård. Efter 20 år har genomsnittslönen (ingen inflation) ökat till 13 500 kr. Men 100 personer har bara ökat sin lön till 7000 kr. De har gått från att varit medelinkomsttagare i det nya landet till att vara relativt fattiga. Samtidigt har de ökat sin lön i reala pengar mer än 3% om året.
Så min fråga är: Bidrar begreppet relativ fattigdom till vanföreställningen att tillvaron är ett nollsummespel? (utifrån ett konservativt perspektiv)