Har ni någon gång varit med om det här fenomenet?
Man sitter med några släktingar eller kompisar eller whatever, och någon får för sig att man bara måste kolla på någon högt respekterad tecknad film som råkar visas på någon kanal vid det tillfället, och en del av personerna i gänget sitter och gör sitt bästa för att uttrycka att de inte alls är speciellt intresserade av den där filmen - men likväl så märks det tydligt på dem att de snabbt blir väldigt fokuserade och koncentrerade på filmens handling, men de gör hela tiden sitt bästa för att förneka det.
Jag var med om precis ett sånt här scenario när jag och några polare kollade på Snövit igår kväll:
en tjej i gänget tyckte att det hade varit jättekul att kolla på den filmen och att den var så väldigt bra osv, och alla gick med på att vi kunde kolla på den, men ett par stycken i gruppen - främst killarna, som gjorde sitt bästa för att förbli oberörda - försökte ibland skoja om olika scener i filmen och komma med lite lustiga anmärkningar här och där.
Men det märktes tydligt att även de snabbt levde in sig filmens handling - deras ögon var nästan konstant fastklistrade på skärmen, de ställde ibland frågor om händelserna i filmen, och de visade alltid respekt för de mer "mörka" och stillsamma scenerna.
Men främst av allt så lämnade de aldrig vardagsrummet - av en eller annan anledning så satt de kvar med alla andra från början till slut, men de försökte samtidigt hela tiden att hålla en "lagom hård" fasad.
Man sitter med några släktingar eller kompisar eller whatever, och någon får för sig att man bara måste kolla på någon högt respekterad tecknad film som råkar visas på någon kanal vid det tillfället, och en del av personerna i gänget sitter och gör sitt bästa för att uttrycka att de inte alls är speciellt intresserade av den där filmen - men likväl så märks det tydligt på dem att de snabbt blir väldigt fokuserade och koncentrerade på filmens handling, men de gör hela tiden sitt bästa för att förneka det.
Jag var med om precis ett sånt här scenario när jag och några polare kollade på Snövit igår kväll:
en tjej i gänget tyckte att det hade varit jättekul att kolla på den filmen och att den var så väldigt bra osv, och alla gick med på att vi kunde kolla på den, men ett par stycken i gruppen - främst killarna, som gjorde sitt bästa för att förbli oberörda - försökte ibland skoja om olika scener i filmen och komma med lite lustiga anmärkningar här och där.
Men det märktes tydligt att även de snabbt levde in sig filmens handling - deras ögon var nästan konstant fastklistrade på skärmen, de ställde ibland frågor om händelserna i filmen, och de visade alltid respekt för de mer "mörka" och stillsamma scenerna.
Men främst av allt så lämnade de aldrig vardagsrummet - av en eller annan anledning så satt de kvar med alla andra från början till slut, men de försökte samtidigt hela tiden att hålla en "lagom hård" fasad.
