Att må dåligt är som att sätta in pengar på sitt eget konto.

Jag mår dåligt ett par dagar i månaden, fast bara tills jag kommer till denna insikt, sen mår jag bra igen. För att må bra så måste man ha något att jämföra med, det är därför man mår dåligt. Man behöver bara må dåligt någon gång då och då för att påminnas om hur det kändes för att sedan kunna uppskatta hur det är att må bra.

Poängen är att det är logiskt omöjligt att må bra utan att må dåligt emellanåt.

Håller ni med?

Ja, jag håller med.

Har även funderat i termer av att det är därför krig och elände måste finnas i världen.

Man kommer inte undan problem, även att vara det är ett. Summan pengar på kontot är däremot allt för ofta orsaken till problemen.

En varierad kost ger dig även en uppfattning om vad som är gott eller ej

Såklart det stämmer, och allt och alla mår dåligt ibland!! Så är naturen. Upp och ner.

Men om jag ska tala om bara människor så finns det ju många skillnader i hur och varför man mår dåligt?
Det går inte alltid att "jämföra" med när man mådde bra och då inse att man kan må bra nu med. Tex när man sörjer att någon gott bort.
Men jag undrar om man kan vara född till att ha större benägenhet att må mer dåligt än andra människor? Alltså har vissa (pga nånting??) mer "befogenhet" att må dåligt och isf varför och hur och vad??

Observera att det enligt logiken även följer att det är omöjligt att må dåligt om man inte tidigare mått bra.

En möjlighet är ju att må varken bra eller dåligt.

Psykologi forumet är kanske mer lämpat för den här frågan. Kanske du ska be att få den flyttad dit.

Länk här: (FB) Psykologi

Sköt om dig.

Det eftersträvansvärda i livet är att må bra. Det är ett faktum. Att välja bort att bli glad för att man kan riskera att bli ledsen verkar väldigt tråkigt.

Om det eftersträvansvärda i livet är att må bra, så är det eftersträvansvärda i livet att må dåligt. Detta fullt enligt det logikska resonemanget du förespråkade: För att kunna må 'bra' måste du först 'må dåligt'; om målet är att må bra är målet att alltså att först må dåligt, om och om igen.

Sedan blandar du in 'tråkigt' i det hela. Tråkigt relativt vad? Roligt?

Livet behöver varken vara roligt eller tråkigt, och du behöver varken må bra eller dåligt. Varför försöker du tränga in livet i språkets lilla låda?

Ja vi håller nog alla med om det.


Japp, case closed.

Vad fan snackar du om? Vad gör du i tråden öht? Du ljuger ju för dig själv om du inte erkänner att du drivs till att skriva i tråden för att uppleva egna positiva upplevelser.

Ingen aning!

Det låter "logiskt" det ni slår fast att kontrasten av dåligt mående krävs för att må bra, förutom att det inte alls verkar vara ett krav.

Vissa mår dåligt större delen av livet, hela kanske t o m, vissa har aldrig känt "förtvivlan".

Vad må bra och må dåligt har för djupare innebörd och vad den medvetna upplevelsen av dessa facetter skulle bottna i kan i mycket rimligare grad antas så invecklat att problemet knappast kan reduceras så att er slutsats håller, tyvärr.

För att troliggöra detta om nån tvivlar kan man bara enkelt betrakta analogin med livet/döden... De flesta är helt säkra på att de lever, men detta hade ju bara kunnat säkerställas utifrån nåt parallellt dött perspektiv. Alltså saknar det helt grund att påstå att man lever om man inte samtidigt vore död, men då kan man ju lika gärna hävda att man e död redan, men inte så många hade ändrat beskrivningen av sin upplevelse av att de "är vid liv" till den andra.

Så antingen vet folk inte vad de menar över huvud taget med dessa begrepp, eller så anses betydelsen ligga i precis det att existera här bland alla andra oroliga tvåbenta, och döden fortsätter vara det kusliga okända slutet då allt blir svårt. Det borde vara det mest exalterande vi står inför i bemärkelsen av steget genom en portal av TOTAL ovisshet