Det strategiska i livet med att dela med sig.

Det jag menar är lite att vätebomben redan hade en strukturerad mall med gemensamma mål, militären är ju en enhet som arbetar på sitt sätt.
Det går i princip bara räkna upp exempel på saker som slutat vara hemliga, eller som är fiktiva.
Allmänheten/samhället kan förbjuda saker de inte tycker att alla ska få ta del av, så det krävs licenser.

Men man kan inte förbjuda vissa saker sprids, det kan ändå ha negativ effekt så de är egentligen upp till den person om de är vist att dela med sig eller hur?

Låt dra detta som ett exempel på vad jag menar. Om en fotbollsspelare är bäst för att den har ett speciellt sätt att tänka som gör att de alltid blir vinst, ett hemligt trick.

Om spelaren talar om öppet i sin intervju skulle alla andra bli på samma nivå-

Om spelaren istället talar om för en lagkamrat kanske laget i sig blir starkare.

Om lagkamraten i sin tur blir lika bra och talar om detta öppet i en intervju kanske de sänker båda två.

Om lagkamraten nu inte berättat öppet i en intervju utan istället byter till motståndares lag och sen berättar vidare så har man avslöjat .

Alternativet kan varit att man varit tyst och vart bäst men inte haft samma kraft i ett lag.



Helt fiktivt exempel som egentligen bara är en liknelse. Jag ville mest visa där något som mer rör på individuell nivå.

Jag står starkt skeptisk till att kunskap inte ska vara allmänegendom.

Varför?

Därför att det är så här elitsamhällen skapas. Kunskap är makt. En tanke, idé eller uppfinning är inte ond eller god i sig själv. Det som kan göra gott kan också göra ont och vice versa.

Precis så jag tänker också. En idé kan var god för allmänheten men också vara något som kan gå emot någon annans vilja så att de vet om hur de ska strida emot.
En poliskår går inte ut med allting för allmänheten, för de skulle innebära information till förövare.
Kan vara svårt för många att se den röda tråden i de.

Så frågan är ändå hur man avgör nånting egentligen?