Det strategiska i livet med att dela med sig.

Jag tänker lite på detta med att dela med sig av sin kunskap eller visdom, det är svårt för min del att begränsa vem som ska få veta och inte få veta med vissa saker.

En visdom kan vara för något bra om de används på rätt sätt, men de kan också användas på fel sätt.

Skall man för bli tyst om de eller finns de mallar för detta?
Så många skriver en bok och tjänar sina pengar och gör allt offentligt, vilket bara talar om att de är falskt.

Hoppas någon fattar vad jag menar när jag säger allt är inte för allmänheten, men man vill ju ändå dela med sig till dem som tänker likadant och skulle hålla ansvaret för att nå ungefär samma mål.

Men hur vet man när det är rätt , eller ska man hålla det för sig själv? Rent strategisk ska de inte handla om känslor.

Så finns det någon mall, eller liknande ? Hur ska man räkna ut en sån här sak för att inte orsaka negativ effekt att dela med sig saker?

Som du säger är det omöjligt att räkna på alla negativa effekter en viss kunskap kan föra med sig. Därför är det väl bra att hålla mycket öppet för allmänheten så att folk får ta ställning själva.

När det är uppenbart att informationen får dåliga konsekvenser bör den naturligtvis hållas hemlig.

tro följer vid tänkandet
att inte dela är att fundera vidare..

Du och endast du avgör när din tanke har plats för prövning.

Fast varför är det viktigt med allmänheten?

För att vi tycker att allmänheten är viktig?

Om din intention är att dela med dig för andras bästa, så räcker väl det?

Men allmänheten är inte speciellt kunniga eller ansvarstagande utan förlitar sig på varandra?


T.ex och de finns någon kung-fu stil som skulle vara extremt överlägsen att man skulle kunna sänka någon med tekniker och vara helt oövervinnlig, bör allmänheten få ta del av detta?
Skulle de inte missbrukas?

Eller om de nu faktiskt existerade riktiga trollformler skulle man dela ut detta till allmänheten?

Om det fanns ett extremt enkelt sätt att framkalla morfin hemma, skulle man ge ut detta till allmänheten?

Detta var nu bara exempel jag hittade på för att förtydliga vart jag ville komma.

Hur definierar du visdom?

Hur definierar du kunskap?

Visdom är att fatta bästa besluten och se saker ur olika vinklar och strategier av sin kunskap.
Kunskap är mer basen av vad man lärt sig inte om hur man använder de.

Många frågor här. Låt mig dela upp dem på detta sätt:

1) Den överordnade frågan är om kunskap är god eller ond i sig själv.
2) Ska jag dela med mig av kunskap när jag har den.
3) Finns det något sätt att avgöra vad jag ska dela med mig om.

Fråga ett: Edvard Teller sa följande om vätebomben i en artikel:
I am still asked on occasion whether I am not sorry for having invented such a terrible thing as the hydrogen bomb. The answer is, I am not. On the occasion of my 90th birthday, I received a letter signed by four Russian colleagues whom I had visited in their weapons laboratory Chelyabinsk.* The letter contains a paragraph obviously referring to the hydrogen bomb. Their remarks make me very happy. (länk här: http://www.sciencemag.org/content/280/5367/1200.full)

Vi kan tänka vad vi vill men det jag tror Teller och andra vetenskapsmän säger är att kunskap är moraliskt neutral men kan användas destruktivt av destruktiva människor. Men också för goda gärningar.

Andra frågan: Dela med sig eller inte. Anta att Edvard Teller funnit en källa med outtömlig energi istället. Vad händer om min fiende får tag på den, eller omvänt att jag funnit den mest destruktiva processen känd av människan (vätebomben). Vad skulle min fiende göra av vilket som av de två alternativen?

Tredje frågan: Hur vet vi vad vi ska dela med oss av? För det första så är kunskap hal som en ål. Du kan inte hålla den i dina händer. Antingen slipprar den ut eller så hittar någon annan ledtrådarna och drar samma korrekta slutsatser.

Min hållning är att kunskap är moraliskt neutral. Hur du tänker om kunskap är det som räknas. Använd den för goda gärningar och var observant om någon använder den till ont. Du kan inte stoppa den i en flaska och sätta i korken.

Jag förstår vad du menar och det är neutralt.

Men om man nu tänker på böcker som släppts om hur man kan manipulera sin vilja igenom, så går det inte riktigt att jämföra då långt ifrån alla kan bygga en vätebomb, men om alla kunde och hade möjligheter kanske världen varit förstörd.


Låt ta den där boken "the game" som jag faktiskt inte har någon aning om den fungerar eller ej men har läst många pratar om den på flashback som något som hjälpt dem. Jag kan tycka att de är helt lugnt att någon som försökt allt och misslyckats skulle få hjälp av den boken som verkligen inte skulle slösa bort de och sen räkna sina erövringar som någon poäng-tavla.

Att vissa saker vill man inte nå fram till massan då de bara blir kaos, tappar effekt, eller gör världen i obalans på något sätt.

Man låter ju inte vem som helst ha jaktvapen utan man vill att de ska ha jägarlicens, man vill ju begränsa de hela som ett samhälle. Och ska man alltid behöva dra gränsen att man ska nå ut till allmänheten som sedan ska den bestämma vad som är bäst?
Känns som att man låter problem flöda innan de ska regleras.

Har ingen aning om vad du pratar.


Finns det en fråga eller argument begravd här som jag är för korkad att förstå?