Satte gurkbit i halsen – dog

OKI någon påstod att det var en student just vid HIS.
Tar dock tillsvidare den uppgiften med några kilo salt stället för en nypa.

Vidare tänker jag på dessa fantastiska tips om att lösa problemet själv.
Finns det verkligen någon som tillämpat detta och överlevt?
Teorier och videor ser bra ut på papper, frågan är dock hur effektivt det är i praktiken, och om det verkligen är relevant att tro att det är så man gör i panik.

I övrigt
Folk säger alltid att det är nyttigt med grönsaker men här ser vi iaf ett tydligt exempel på att grönsaker kan vara direkt livsfarliga.

du har inte kollat på videor som gjort med liknande tester på tex youtube? när folk går omkring o skiter i andra, eller har du inte hört talas om alla som fotar/filmar istället för o hjälpa sina medmänniskor..

Personen som avled var student vid Högskolan i Skövde, bodde på Norra Trängallén. Satte en gurkbit i halsen, försökte i panik hitta någon som kunde hjälpa honom. Sprang ut, ramlade på vägen (därav lite blodig) och kollapsade sedan utanför porten.

Några som passerade förbi fick syn på honom och började utföra hjärt- och lungräddning samtidigt som de kallade på och inväntade ambulans och polis.

Namn osv känns helt onödigt att outa, men han var i 20-årsåldern kan jag säga.

Källa? Jag bor, eller ja. Bodde granne med personen i fråga.

Svårt att förstå folks enorma nyfikenhet kring detta. Det är förjävligt som anhörig att läsa i varje jävla tidning som man snubblar över och att folk till och med sitter och spekulerar kring det hela på forum. Det är ingen av oss som vill att identitet eller detaljer kring detta ska offentligöras bara för att stilla folks nyfikenhet.

Skyll på aftonbladet som gjorde en artikel om det. Helt värdelös information att veta att någon har dött av att sätta något i halsen och det skadar er anhöriga, ge dem så mycket skit det går

Då kan jag direkt säga emot.
För fler och fler blir den initiala reaktionen att ta fram sin telefon och börja filma..

Skär gurkjäveln i små bitar, blev skrämd av den där grönsaken för några år sedan när en kollega höll på att kvävas… riktigt otrevligt var det. Förr vill jag minnas att man mest skivade grönsaken, nu är det ofta sallader med alldeles för stora slarvskurna kuber. En sån i vrångstrupen, och det kan vara klippt...

Stressa inte, skratta inte med mat i munnen, sitt ned och ät, låt maten tysta mun… självklara saker egentligen.

Att läsa om sådana händelser konfronterar oss med tanken på vår egen död, och hur den när som helst kan inträffa i de mest vardagliga situationer. Högst naturligt att ha en sorts morbid fascination för det när man hör om sånt. Det är så tragiskt och onödigt, så absurt hur lätt och snabbt det kan hända och gör oss akut medvetna om vilka ömtåliga varelser vi är. Det ligger i vår natur att vilja tala om det tror jag.

Om de utförde hjärt lungräddning när han hade en gurka eller annat föremål i halsen så kan de väl göra mer skada än nytta att ge det om man inte vet orsaken?

Wow.

Man blir nästan lite rädd när man hör nivån på er. Har det någonsin slagit er varför man dör av att sätta något i halsen? Man kvävs. För att något har fastnat, en gång för alla, i LUFTSTRUPEN.

ALLTSÅ DÄR MAN ANDAS IN OGYXEN. ANDNINGSVÄGARNA TÄPPS TILL SÅ ATT MAN INTE KAN ANDAS IN SYRE LÄNGRE.

Har man inte noggrann kontroll och övervakning över sina inlärda beteenden, så kan ju ens hjärna utsätta en för lite roliga spratt då och då. Ofta är det något harmlöst som att hoppa på buss 117, när man var helt säker på att det var 67:an som kom, eller att höra någon säga Linda, fast denne sa Marika. Men ibland kan det vara saker som att till exempel faila med reflexen att inte andas in och ha något i munnen samtidigt. Är det en mindre bit som går att andas in, men tillräckligt stor för att täppa till LUFTSTRUPEN, så ryker man. Sådant hände säkert inte i primala samhällen, då man inte åt mat i samma stressade fart som oss moderna sapiens, med små välskurna bita av mat.

Men lösningen är onekligen att tugga sin mat ordentligt, men även äta koncentrerat på varje tugga, för att inte hjärnan så få alltför mycket fritt utrymme att agera utan eftertanke.

En bra räddning som någon skrev, är att slänga sig raklång på golvet med utsträckta armar, gärna framåt, men även om man landar med all kraft på rygg, bör det går bra.

Tragiskt nog hade ynglingen inte riktigt så snabb instinktiv lösningsförmåga. Någon äldre (jag menar alltså under 70) hade säkerligen greppat vad som bör göras i en sådan situation, och överlevnadsinstinkten hade kickat in.


Vi är otroligt ömtåliga och vår existens betyder i grund och botten ingenting. Den största myten som människan har skapat är att vår existens är meningsfull, och det endast för att lindra sin dödsångest.

Då måste jag i min okunnighet fråga, andas man aldrig in medans man tuggar eller sväljer mat? Jag tycker själv nämligen att jag andas helt normalt även när jag äter. Och då måste jag väl andas in många gånger medans jag tuggar eller sväljer?

Men när du äter andas du med näsan.