Hur mycket smärta är du berred på att utstå för att få leva?

Om du ställs inför ett ultimatum då du är är tvingas välja mellan smärta för att överleva eller att dö en smärtfri död. Hur mycket smärta är ditt liv då värt?

Kan ta ett exempel som jag läste i en ett herrmagasin. En kille var ute på klättring ensam och helt plötsligt hade ett stenblock naglat fast hans arm. Dom första dagarna så väntade han förgäves på hjälp och hans ända chans till att överleva var slutligen till att kapa av armen.

Först så vred han armen på ett vis så att han knäckte alla ben i den. Sen tog det 40 min att skära loss armen med en kniv som han påstod att det knappt gick att skära bröd med samtidigt som blodet sprutade. (som hämtat ur saw)

Personligen så hade jag nog hängt kvar och väntat på döden, vet inte om jag klarat utstå den smärtan.

Faktumet att man förlorar en arm hade nog varit värre än smärtan för mig, men jag hade absolut föredragit det framför döden.

Det hela är nog inte så mycket en fråga om hur mycket man är beredd att utstå, snarare hur mycket man kan utstå. Visst, hängde jag där på berget kanske jag skulle försöka kapa armen, men jag tror inte jag hade fixat smärtan. Att vilja är ju en sak, men att kunna är en annan. Men visst, jag skulle gärna ta emot en hel hög fucking smärta för att rädda livhanken, den är tämligen värdefull, skulle jag vilja säga.

Har aldrig utstått så extrem smärta, tex på gränsen att man svimmar så jag kan nog omöjligt svara på den frågan.

Historian om bergsklättaren är ju rätt vida känd nu, helt otrolig historia som är helt sann också... jag tror själv inte att jag ens kommit på iden att skära loss armen. Jag hade liksom tänkt att om armen sitter fast sitter jag fast med den. Klart, efter 6 dagar och när armen hade börjat ruttna om man fortfarande hade en gnutta energi kvar så kanske man hade tänkt annorlunda. Tror inte just smärtan var ett så enormt problem för den där killen, efter så länge så tappar man nog känseln.

Jag har haft extrema smärtor några gånger - och har då önskat mig döden för att få slippa dem.
Frågan blir därför svår att besvara. Visst vill jag leva, men om jag får tillräckligt ont vill jag dö...

Smärtan är temporär men livet är evigt!


Mvh Yaak

Blev det inte lite fel nu?

Här talar du om något så banalt som fysisk smärta. Det verkligt svåra är den psykiska biten.
Föreställ dig istället att du förlorar hela din familj i en bilolycka, att någon nära bekant tar livet av sig, att din fru lämnat dig etc.

För mig måste livet handla om att må bra, annars är det inte värt besväret. Det måste finnas visst mått glädje och kärlek och glam annars orkar man inte.

Du får väl skapa en tråd om psykisk smärta, då den här tråden faktiskt verkar behandla just fysisk smärta

den där historien läste jag om i illustrerad vetenskap, har också sett den på discovery, kan säga att om det gäller att överleva, så genomsyras kroppen av en sån eufori att smärtan inte känns när armen lossnar..människan är kapabel till mycket.

Hehe jo det blev det visst :P HAHA

Menar att smärtan är tillfällig medans livet är evigt..

Nu tror jag att jag fick det rätt

Mvh Yaak

Jag tror det är hela "livet är evigt" grejen han syftade på... men fortsätt du spotta synonymer för "tillfällig", det är underhållande