Svensk medias hantering av Donald Trump och den amerikanska valrörelsen 2015-16

Precis som de flesta bör vara.

Den här artikeln om stökigheterna på Trumps möten tycker jag visar var svensk media står ganska tydligt:



http://www.expressen.se/nyheter/kritiken-mot-trumps-stokiga-valmoten/

Det är alltså Trumps tal och retorik som retar upp folk så att de inte kan hålla sig från att angripa honom på hans egna möten. Ansvaret för att våldsverkare dyker upp och startar bråk på dessa tillställningar är alltså att han upprör folks känslor.

Det fria ordet är inte mycket värt i journalisternas ögon.

Känns retoriken igen? Tycker det känns exakt som vid SD:s torgmöten och den snyftretorik som användes då.

Herregud... jag vet att CNN inte är svensk media, men svensk media äter ur deras hand, och så här väljer de att rapportera om personen som försökte storma Trumps scen:

https://www.youtube.com/watch?v=F-VO9CKhBC0

Galningens förklaring är typ att han blir upprörd över det Trump säger, så han ville ta scenen från honom så att han inte skulle få sprida sitt budskap nå mer.

Det här är våldsamt apologetisk retorik, de visar t.o.m. sympati för hans åsikter, HELT utan att ifrågasätta hans metod för att "stå upp" mot Trump. Inget om att galningen genom våld eller hot om våld försökt tysta det fria ordet till fördel för det rätta ordet.

Jag blir jävligt upprörd över vad de säger, kanske jag ska använda galningens metoder också? Inte? ok...

Lyssnade på SR igår. Och de hade en reporter i Florida.

Där vann Trump med 45,8% (1,075,094 röster) mot Rubios 27% (635,024 röster).

Det är alltså nästan dubbelt. Men SR-reportern kunde inte hitta någon som skulle rösta på Trump. Alla som hon pratade med skulle rösta på Rubio. Och sedan hävdade hon att "alla skulle rösta på Rubio".

Det överlägset löjligaste var när DN på förstasidan hade en amerikansk omröstning av svenska politiker. Självklart vann det självutnämnda superfeministen och etablissemangets kandidat.
Det är ju DN trots allt.

Sen att det är fullständigt ointressant vad svenska politiker tycker och att det dessutom skett ett antal kritiska världshändelser den dagen var inte alls lika intressant som att spela jänkare för en dag. Eller rent av ett par månader.

Att få låtsas att detta mångkulturella och politiskt korrekta paradis är vårt eget land...
Att för ett kort ögonblick drömma om att faktiskt får rösta där i stället för att bara beordras hit eller dit av.
Amerika, detta land av fantastisk kultur packeterad av judar från Hollywood
Pop och rock med rötter från Afrika.
Löjligt höga hus som ser ut som penissymboler

Aaaah tänk att få vara del av detta. Em dag kanske vi i Sverige också kan ha 15% svarta av vilka 20% sitter i fängelset. Våra hjärnor kan vara helt förslöade och förgiftade av Hollywood. Rika människor kan sitta i gated communities omgivna av vakter med vapen pekandes mot slöddret.

.........Wolodarski riktigt ryser när han tänker på detta.....
Skriv mera grabbar, mera.... Heja Hillary....

Förvånande att inte den här tråden är mer omfångsrik. Svensk medias bevakning av Trump är enormt tendentiös, till den grad att rapporteringen helt undgår att fånga in vad som är så speciellt med fenomenet Trump för amerikanerna (och många andra runt om i världen). Man hänger upp sig på enstaka uttalanden och snedvrider allting till att framstå som om Trump är något slags extremist. Bedrövligt att en del svenskar bara matas med den svenska propagandan. Söker man sig vidare utanför den svenska mediebubblan så får man snabbt en annan bild. Många i USA uppfattar Trump som sin egen man och som en person som är helt inriktad på att ta tag i landets problem. Han ingjuter hopp. Och inte bara i "vita" väljare, som svensk media hävdar, utan bland andra grupper med. Afroamerikanska kristna har hoppat på Trumptåget efter att ha blivit gruvligt besvikna på Obama. Diverse pastorer talar om honom med stora förhoppningar om att han ska kunna ena nationen. Liksom många andra hoppas de att fokus ska hamna på att lyfta folk genom arbete och annat som förenar, istället för att fokusera på olika slags subidentiteter. Dessa kristna har även en vidare religiös tolkning av vad som sker, men även en som Farrakhan har intressanta saker att säga om Trump.

Obama var också någon som väckte hopp, men han gjorde det i kraft av sin hudfärg (som om det i sig skulle ha någon betydelse), och i kraft av sin retorik. Svensk media lade sig platta inför detta och beskrev det som en second coming. Men nu när Trump inspirerar så kör medierna istället med hat och smutskastning. Varför? Ytligt sett kan man konstatera att 2000-talets politik är all talk. Man agerar med käften. Politikerna är budbärare, sofister, närmast profeter... Men man bryr sig mindre om att göra verklighet av det man säger. Allt liknar mest manipulation. Som kontrast har vi Trump, som kör med enkelt språk, enkla bilder, vaga antydningar, men mycket patos. Medierna föraktar detta och försöker likställa det sagda med det gjorda. I själva verket är det känt att Trump är en handlingens man, han försöker inte briljera med teoretiska utläggningar utan avvaktar med att delegera arbetsuppgifter till experter på olika områden när han väl kommer i en position att göra något. Han bryter status quo, han förenar i kraft av vem han är, inte hur han ser ut eller har för ursprung.

Jaha, det blev ett litet försvarstal av det här. Men sådant blir ju nödvändigt i dessa propagandistiska tider. Sanningen ligger ju ofta någonstans närmare mitten. Men jag har ännu inte sett ett enda starkt argument från svensk media till att ständigt demonisera Trump. Det är närmast befängt hur man håller på.

Jag är gammal nog att minnas hur Ronald Reagan beskrevs i svenska medier på 80-talet. Det var alltid som "den närmast hjärndöda f.d B-skådisen" (Om mannen som hade så stor del i att knäcka ryggen på Sovjetunionen)

Jag säger inte att Trump är av samma kaliber, men jag har aldrig dömt ut hans chanser att faktiskt bli amerikansk president, vilket svensk media har gjort ända sedan förra sommaren.

Jo, att nivån på svensk media är bedrövlig är ju inget nytt. Det är rätt tröttsamt att analysen numera tycks bestå i att kandidater är galna, folk är idioter och alltsammans är ett hot mot hela samhället. Inte en enda tanke på vad som drivit det hela. Varför Trump går bra nu men inte gjorde det för ett antal år sedan (det är ju inte första gången Trump varit involverad i presidentvalet).

Istället sitter svenska journalister på den enda sanningen. Samhället slutade utvecklas någon gång efter tvåtusentalet när den svenska journalistkåren nådde Nirvana med total upplysning och därefter har suttit och kunnat diktera för oss andra hur det rätta sättet är att tycka och tänka - vilket därtill är så självklart att det inte ens behöver diskuteras.

Trump är ju ett favorithatobjekt för svenska journalister, inte minst för att blir det ju en del bekväm recykling samt att det genereras synergieffekter - för allt negativt som publiceras om Trump har redan sagts om SD, samt blir lika mycket ett inlägg i lokal, och även, europeisk, politik (av sk populistisk modell).

Vad kunde man förvänta sig? Svenska journalister har tungan långt upp i bankirhäcken. Så långt inget nytt.

Det nya är att de påstår att jag är ett ryssponsrat s k nättroll.

Men vad ska man skriva för nått positivt då?
Finns det något bra som den mannen gjort eller sagt som är värt att omnämnas?