Normer, referensramar och preferenser! Från mobbing till ISIS.

Du menar att Darwins "the survival of the fittest" enda sanningen.En djurarts förmåga att anpassa sig efter omgivning och miljö? Jag tror mer på definitionen av ett komplext adaptivt system.

Komplext adaptivt system enligt wiki: (They are complex in that they are dynamic networks of interactions, and their relationships are not aggregations of the individual static entities. They are adaptive in that the individual and collective behavior mutate and self-organize corresponding to the change-initiating micro-event or collection of events)

För mig är detta relativt då allt påverkar allt. "The survival of the fittest"...det krävs lite mer för att definiera den enda sanningen.

När det gäller matematik så är det en social konstruktion. Det är samma sak som ett språk och axiomen är baserad på empiri. Slutledning bygger på erfarenhet...kollektivets gemensamma uppfattning.

När jag tänker på samhällets uppbyggnad och maktstrukturer så håller jag med dig till en viss del.

Då kanske du ska läsa på om dessa saker.

Det är inte sant för att en grupp kommer överens om något. Det kan omöjligt vara sant att jorden är både platt och rund. Motsägelselagen, i grund och botten, ett träd kan inte vara ett icke-träd. Det blir logiskt motsägelsefullt. Det är alltså logisk motsägelsefullt att säga att jorden är platt och rund. Antingen är jorden platt, runt eller ingendera - inte båda.

Vad folk kommer överens om är inte speciellt relevant. Vad som är relevant är om påståendet har korrespondens med verkligheten och är koherent med andra påståenden.

Gällande språkspel: i exempelvis en islamsk kontext är det rationellt att tro på Allahs existens. Den som inte tror på Allahs existens är irrationell. Det är alltså kontexten som skapar normer som rationaliteten grundar sig på. Huruvida det är objektivt sant att Allah existerar är en annan fråga.

Läsa på och läsa på... det är mycket jag behöver läsa på. Det gäller flertalet människor. Men vist jag ska läsa på om Wittgensteins språkspel och/eller motståndslagen. Jag kan dock inte lova att jag förstår allt... alla gör inte samma tolkning av ett påstående eller dylikt. Är inte det relativt?

"Vad folk kommer överens om är inte speciellt relevant. Vad som är relevant är om påståendet har korrespondens med verkligheten och är koherent med andra påståenden."

När jag skriver "vad folk kommer överens om" menar jag inte att alla sätter sig och diskuterar vad som är sant eller falskt. Utan det handlar om ett system med återkoppling. Som ett komplext adaptivt system:

Komplext adaptivt system enligt wiki: (They are complex in that they are dynamic networks of interactions, and their relationships are not aggregations of the individual static entities. They are adaptive in that the individual and collective behavior mutate and self-organize corresponding to the change-initiating micro-event or collection of events)

Vad som är relevant är om påståendet har korrespondens med verkligheten och är koherent med andra påståenden."

När det gäller denna mening håller jag med dig. Ett påstående är "sant" och endast sant om det överensstämmer med verkligheten. Men vad är verklighet? Jag tycker om empiri, verkligheten är det samma som observation. Om flertalet säger sig ha observerat en händelse eller sak så blir det koherent
men det behöver inte betyda att alla tycker samma sak. Sanningen är relativ och finns det ingen observatör så vet vi inte vad som händer. Det är som Schrödingers katt: https://en.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dinger%27s_cat
Verkligheten är obestämd om den inte observeras.

"Gällande språkspel: i exempelvis en islamsk kontext är det rationellt att tro på Allahs existens. Den som inte tror på Allahs existens är irrationell. Det är alltså kontexten som skapar normer som rationaliteten grundar sig på. Huruvida det är objektivt sant att Allah existerar är en annan fråga."

Exakt vad jag menar... eller jag kanske missförstår dig. Kontexten skapar normer och kontexten är relativ. Jag kan inte separera objektiv sanning och tolkning av sanning.

Nej, ett fenomen blir inte koherent för att ett flera har upplevt det. Om flera upplever fenomenet så kan det fortfarande strida mot vedertagen sanning och således inte passa in i ett logiskt sammanhängde system.

Tycka spelar ingen roll. Det påverkar inte sanningsvärdet.

Vad är det som skapar den vedertagna sanningen? Som sagt tycker jag om det empiriska. Vedertagen sanning är baserad på erfarenhet.

Empiri och intersubjektivitet leder till vedertagna sanningar. Intersubjektiviteten står för objektivitetskriterium. Utan objektivitet så är empirin ganska intetsägande.

Tja jag är inte så hemma på alla olika facktermer. Man måste ju ha samma språk för att först så jag får använda wiki (Hoppas att de är okej):
Intersubjektivitet kallas egenskapen att en (subjektiv) uppfattning delas av medlemmarna i en större eller mindre grupp, till exempel på samhällsnivå eller inom mindre grupper i samhället. Dessa har då vad man ofta kallar en intersubjektiv förståelse av ett visst fenomen eller begrepp.

En intersubjektiv förståelse kan till exempel vara att om någon från västvärlden kommer in i ett kök, vet han eller hon var man oftast kan förvänta sig att hitta en sophink. Det finns därmed en intersubjektiv förståelse kring placeringen av detta föremål.

Intersubjektivitet betyder inom vetenskapsteorin att till exempel en hypotes eller ett resonemang i princip bedöms lika oavsett vem som undersöker dess riktighet. Intersubjektivitet anses ofta vara grundläggande för vetenskapligt arbete.

Det första stycket tycker jag talar för ett relativt synsätt. Synsätt skapas av den gemensamma förståelsen eller dess normer.

Andra stycket: Det finns en förväntan. Förväntningar skiljer sig får person till person...

3:e stycket: Det är grundläggande inom vetenskapen! Ett krav för att det ska vara vetenskapligt är att ett exeriment kan upprepas om om igen och att utfallet blir det samma. Men vetenskapliga påstånde kan ifrågasättas. (Vilket är tur.) Jag tycker att det låter relativt.

I den äldre vetenskapsteoretiska traditionen antog man att axiomen måste vara uppenbart sanna, och att ett bevis för ett axiom var överflödigt eftersom axiomets giltighet insågs omedelbart. I modernare teorier har denna tanke övergivits för en syn som helt bygger på konventioner, utan hänvisning till begrepp som sanning eller falskhet. Axiomen är helt enkelt de satser vilka man kommit överens om att använda som grund

En relativ grund för hypoteser och logiska resonemang.

Intersubjektivitet är grunden för akademisk filosofi och andra vetenskapliga discipliner. Intersubjektivt prövbara argument betyder ordagrant att mellan (inter) människor (subjekt) ska ett påstående kunna kontrolleras. Det är detta som skapar objektiviteten. Exempelvis, genom x antal observationer kan forskaren framlägga en teori. Därefter, för att göra teorin intersubjektivt prövbar, måste forskaren dela med sig av metoder och fullständiga resultat. Om metoden är tillförlitlig så ska andra forskare komma fram till samma resultat och således har det gjorts en kontroll av forskarens påståenden.

Det räcker alltså inte bara med empiriska påståenden för att göra något till sanning.
Sista stycket: Både Kuhn och Feyerabend är intressanta om du vill läsa om kritik mot vetenskapens paradigm.

Intersubjektivitet är grunden för akademisk filosofi och andra vetenskapliga discipliner. Intersubjektivt prövbara argument betyder ordagrant att mellan (inter) människor (subjekt) ska ett påstående kunna kontrolleras. Det är detta som skapar objektiviteten. Exempelvis, genom x antal observationer kan forskaren framlägga en teori.

Jag håller helt med dig att resultat ska kunna observeras x antal gånger av y antal personer. Resultat ska kunna kontrolleras. Men krävs det inte koncensus för att det ska få ett sanningsvärde? Men det betyder inte att det är den absoluta sanningen.

Objektiven är ett resultat av empiriska resultat för en större population (y antal personer). Den behöver inte vara sant för alla individer. Exempelvis för de personer som inte är den del av "y antal personer" D.v.s. absolut sanning existerar inte.

Dessutom är inte alla saker deterministiskt. Vetenskapliga problem som är kaosartade kan inte upprepas och få samma resultat som vid tidigare mätning . Då får vi använda statistik och sannolikheter. Sannolikheter ger inte absoluta resultat.

Mobbning och intolerans har djupa rötter i instinkt och känsloliv, enligt ny forskning: https://www.youtube.com/watch?v=q7mznfMI1T4

Orsakssambandet mellan känslor och normer torde därför vara omvänt av vad TS lägger fram, och det är inte normerna som skapar mobbningen, utan mobbarna som skapar och uppmuntrar normer byggda på deras instinktiva sätt att se världen. Det "känns rätt" för en mobbare att mobba eller en ISIS-krigare att döda, just på grund av hur dominansinstinkten har tappat kontakten med de ampatiska känslorna. I såna miljöer blir processen självförstärkande.

Jag håller med dig till en viss del. Känslor skapar normer och normer skapar känslor. Det är en ekvivalens. Det finns en dynamik. Exempelvis så finns det samhällsnormer eller ideal hur vi ska vara och tänka. Om en person inte passar in så bryter personen mot normerna. Det kan vara en grund för mobba personen.