Varför känner man sig alltid som ett missfoster i kontakt i vården?
Brukar få anfall då jag inte kan kissa på över ett dygn i sträck fast jag är jättekissnödig och tar i allt jag kan, musen bara laggar. Känns som en stor sten på utgående, som en förlossning via urinröret, brukar ligga och kräkas av smärta, tuppar av ibland osv När det väl släpper brukar det rinna urin konstant istället, som en kran man lämnat på, det tillståndet brukar vara ca 7 dagar. Men en gång pågick det 40 veckor och det blev lite tradigt. Så i höstas gick jag till vårdcentralen. Det var en manlig läkare. Jag förklarade min krämpa. Han sa
"Sådana här problem har de i 80-årsåldern."
Precis vad man vill höra, nu känns det mkt bättre.
Kände för att boxa till han med knytnäven i plytet, men det gjorde jag inte. Jag är ganska klen, han är säkert hårdnäsad, nån form av betongsnok som ska matcha hans hjärta och sen får jag ont i näven istället, det vore ju förnedrande.
Han frågade oxå om jag hade något jobb och jag sa nej.
"Vill du inte ha det?"
"Vet inte"
"Man ska vilja ha ett jobb."
"Jaha" (vad ska man svara på det påståendet?)
Jag funderar på varför vissa myndighetspersoner är så otrevliga. Det kan ju vara så att han egentligen ville bli stridspilot, men han hade så dålig syn så han fick bli läkare på en vårdcentral istället, hela dagen lång fick han bara träffa sjuka människor och beskåda hemorojder, bensår och öroninflammationer. Hans bäste vän av samma årsmodell Kurt-Jörgen valde att bli civilingenjör inom datateknik istället. Hans företag fick åka på företagsresa till Hawaii, simma med delfiner, snorkla och gå på strippklubb, men Pansarsnoken fick bara åka till Bjästa med vårdcentralsgänget och grilla korv och spela kubb. Det var inte så häftigt att skriva på facebook. Dessutom var han dålig i kubb. Tur att jag kom på hur det låg till.
En annan sak jag tycker är jobbigt med vårdkontakter är de ofta verkar haka upp sig på mitt (tydligen) udda beteende lr andra irrelevanta saker. Som att en sköterska hakade upp sig på att jag inte kom ihåg mitt personnummer och tyckte det var världens grej. Jag hade väl inte sökt kontakt för att briljera i sifferkombinationer utan för att jag hade ont i magen.
Det är ju så mkt tjat om att man ska minska fördomarna mot psykisk ohälsa, rocka sin socka och folk har en såndär hand på facebook där det står "Vi gillar olika" men de gör de ju inte alls. Inne på Hemköp såg jag en man med schizofreni gå runt och ha en livlig diskussion med en icke fysisk person, jag såg att folk skrattade och gjorde sig lustiga över honom. Men man behöver inte ha högljudda monolger i grönsaksdisken för att bli klassad som ett mongo. Vad hände med att acceptera folk trots deras egenheter?
Måste bevisa att jag INTE ser ut som en 80-åring :rant
hur klipper man in bild?
http://s1122.photobucket.com/user/De...66557762726282
Vars har jag lagt mina löständer? undran och skräck säg mej var var var
80-pigga vårar (ursäkta tejpbiten)
http://s1122.photobucket.com/user/De...66557762726282
Har ni upplevt att ni fått sämre vård från den somatiska vården, lr ett annorlunda bemötande pga att ni äter psykofarmaka/även har en psykiatrisk diagnos?
Dela gärna erfarenheter.
/En vresig dam
Brukar få anfall då jag inte kan kissa på över ett dygn i sträck fast jag är jättekissnödig och tar i allt jag kan, musen bara laggar. Känns som en stor sten på utgående, som en förlossning via urinröret, brukar ligga och kräkas av smärta, tuppar av ibland osv När det väl släpper brukar det rinna urin konstant istället, som en kran man lämnat på, det tillståndet brukar vara ca 7 dagar. Men en gång pågick det 40 veckor och det blev lite tradigt. Så i höstas gick jag till vårdcentralen. Det var en manlig läkare. Jag förklarade min krämpa. Han sa
"Sådana här problem har de i 80-årsåldern."
Precis vad man vill höra, nu känns det mkt bättre.
Kände för att boxa till han med knytnäven i plytet, men det gjorde jag inte. Jag är ganska klen, han är säkert hårdnäsad, nån form av betongsnok som ska matcha hans hjärta och sen får jag ont i näven istället, det vore ju förnedrande.
Han frågade oxå om jag hade något jobb och jag sa nej.
"Vill du inte ha det?"
"Vet inte"
"Man ska vilja ha ett jobb."
"Jaha" (vad ska man svara på det påståendet?)
Jag funderar på varför vissa myndighetspersoner är så otrevliga. Det kan ju vara så att han egentligen ville bli stridspilot, men han hade så dålig syn så han fick bli läkare på en vårdcentral istället, hela dagen lång fick han bara träffa sjuka människor och beskåda hemorojder, bensår och öroninflammationer. Hans bäste vän av samma årsmodell Kurt-Jörgen valde att bli civilingenjör inom datateknik istället. Hans företag fick åka på företagsresa till Hawaii, simma med delfiner, snorkla och gå på strippklubb, men Pansarsnoken fick bara åka till Bjästa med vårdcentralsgänget och grilla korv och spela kubb. Det var inte så häftigt att skriva på facebook. Dessutom var han dålig i kubb. Tur att jag kom på hur det låg till.
En annan sak jag tycker är jobbigt med vårdkontakter är de ofta verkar haka upp sig på mitt (tydligen) udda beteende lr andra irrelevanta saker. Som att en sköterska hakade upp sig på att jag inte kom ihåg mitt personnummer och tyckte det var världens grej. Jag hade väl inte sökt kontakt för att briljera i sifferkombinationer utan för att jag hade ont i magen.
Det är ju så mkt tjat om att man ska minska fördomarna mot psykisk ohälsa, rocka sin socka och folk har en såndär hand på facebook där det står "Vi gillar olika" men de gör de ju inte alls. Inne på Hemköp såg jag en man med schizofreni gå runt och ha en livlig diskussion med en icke fysisk person, jag såg att folk skrattade och gjorde sig lustiga över honom. Men man behöver inte ha högljudda monolger i grönsaksdisken för att bli klassad som ett mongo. Vad hände med att acceptera folk trots deras egenheter?
Måste bevisa att jag INTE ser ut som en 80-åring :rant
hur klipper man in bild?
http://s1122.photobucket.com/user/De...66557762726282
Vars har jag lagt mina löständer? undran och skräck säg mej var var var
80-pigga vårar (ursäkta tejpbiten)
http://s1122.photobucket.com/user/De...66557762726282
Har ni upplevt att ni fått sämre vård från den somatiska vården, lr ett annorlunda bemötande pga att ni äter psykofarmaka/även har en psykiatrisk diagnos?
Dela gärna erfarenheter.
/En vresig dam